Fredag kväll

Nu är det fredagskväll och jag sitter och njuter av en äppeldryck och träningsvärk. *ler*. Allt går efter planerna och jag är fortfarnade otroligt pigg - kan även tillåta mig att vara lite trött och vila, det är ju en stor påfrestning för kroppen detta. Âr varje dag ute och går i korridorerna och vi tar en hel del trappor, skönt att känna att att anfåddheten är p g a dålig kondition och inte hjärtproblem, det är en underbar känsla, samtidigt blir jag lite otålig så sköterskorna får påminna mig om hur många dagar det är sen jag blev opererad och då ger jag mig *ler*.. Min biopsi idag visade ingen avstötning så nu har man "släppt" mig lite friare, jag kan gå ut från avdelning med sällskap men det behöver inte vara sjukhuspersonal...

När det gäller talet så oj, oj, oj vad jag tar igen alla månader som jag inte kunnat snacka....*ler* A behöver verkligen lite lugn då han åker hem på kvällen, men det är bara så skönt att kunna prata utan att bli anfådd.. Har så mycket roligt att berätta, tycker i alla fall jag.*ler*...

Livet är bara för underbart! (även med träningsvärk)

Snökaos!

I morse då jag vaknade och såg ut genom fönstret så var det snökaos här i Oslo, samtidigt som det blåste. Satt bara njöt och tittade ut på detta kaos - vädrets makter kan vi inte råda över och alla blir lika förvånade varje år fast de alltid varnar för snön....

Idag har jag varit ute och gått en längre promenad med sjukgymnasten, vi tog även några omgång i trapporna - pust.... Skönt att bli anfådd och veta att det är p g a dålig kondition och inga muskler, hjärtat fungerar *ler*, detta kommer ta längre tid än vad jag trott - är bara i urusel muskelform (har nog inte en muskel kvar).. men jag tar den tid som behövs, jag ska absolut komma i samma form som jag var för några år sedan. *ler*.

I morgon blir det längre promenad med sjukgytmnasten, känns tryggt att ha henne med..

Vill tacka för alla kommentarer och mail, jag kommer fortsätta att blogga så ni som vill följa med är välkomna...

Nu ska jag läsa en bok - har inte läst på många, många månader.....

Till Min Donator och hans familj!

Jag har tänkt länge vad jag ska skriva och hur jag ska symbolisera det jag fått av Er. Ni vet inte vem jag är och jag vet inte vilka ni är men vill i alla fall försöka sätta ord på alla de känslorna som bubblar inom mig av lycka och samtidigt sorg.
För att jag skulle få min lycka skedde något tragiskt med någon annan - den personen samt familjen mitt i sin sorg tog ett bestlut om att donera organ. Den dagen räddades ett liv, Mitt, det kommer jag vara så oändligt tacksam för och bära det med stolthet och värdighet och aldrig glömma!

Jag vill att ni ska veta att ni har gett denna gåva till en aktiv och medmänsklig människa som ska ta väl hand om det.

Vill också uppmuntra till alla att ta ställning till organdonation - i alla fall börja diskutera dessa saker med era nära och kära. Vet man inte kan det vara ett jobbigt beslut att ta. Jag är i alla fall glad att min donator och hans familj tog det beslutet som de gjorde det räddade mitt liv.

Träning

Idag har sjukgymnasten varit här, det behövdes. Från att tänka vad är detta för barnsliga övningar till att utföra dem och vara helt slut..hm hm, tror jag hade bättre kondition än vad jag har men nu ska jag i alla fall göra dessa övningar ett antal gånger om dagen. Har även varit på lung-rtg - gick dit (jippi)orkade det. Läkarna har även gett mig en hel del vätskedrivande så överskottet av vattnet som jag har i kroppen ska försvinna. Har en pacemaker som har reglerat det nya hjärtat i ett lite högre tempo än vanligt, idag kopplade läkaren över pacemakern till mitt eget hjärta. Då han sa nu är det DITT hjärta som slår så blev det så stort - MITT Hjärta(någon har gett mig sitt hjärta som nu har blivit MITT, tack så oändligt mycket, fy nu börjar jag gråta igen). Men det är bara SÅ Stort.
Pacemakern kommer jag ha kvar ett tag till som en liten säkerhetsventil och extrahjälp om det skulle behövas...

Jag måste också få säga grattis på födelsedagarna till min bror och svägerska, tyvärr har jag inte hunnit skickat något kort till ER men HIPP, HIPP HURRA från oss i Norge.

Underbara söndag!

Ja, vad ska jag börja *ler* inte ska jag skriva allt just nu men lite i alla fall.
Att från ena dagen få ett telefonsamtal som säger att "nu kan du komma" och vara på sjukhuset och bli bemött från första stund av helt underbar personal på akuten som gjorde i ordning mig till narkosläkare, kirurg, medicinare till att ligga i sängen och inte ens komma ihåg att nu somnar jag visst (allt gick så fort-han aldrig bli nervös. Vaknade samma natt, på morgonen satt jag på sängkanten och tvättade mig och stog en stund vid sängen. Lite jobbigt måste jag tillstå med alla slangarna men de försvann fort.
Och då de försvann så var jag snabbt på benen och tog mig en promenad med fysoterapeuten, hon tyckte nog det var lite snabbt *ler* (men ni som känner mig vet).
Sitter nu på mitt rum och har fått igång PC så jag kan ha lite kommunikation med omvärlden. Som ni förstår så mår jag som en prinsessa men denna har fördelen att ha många fina prinsar runt omkring sig, mina barn, min mans son, MIN MAN, mitt hjärta kallar jag också min prins - så vad är en bal på slottet mot vad jag har *ler*. Oj, Oj, Oj,.

Nu ska den långa rehabiliteringen börja och jag ser framemot den men vet också att den kommer bli jobbig, men längtar att känna livet i kroppen igen att kroppen orkar och vill det min hjärna vill. Jag LOVAR jag ska lyssna på läkare och sköterskor och inte vara frisk i går. Ska ta detta med ro och be dem hålla hårt i denna Duracell-kanin *ler*. Har igår börjat dela mina egna mediciner som sen kontrolleras av sköterskorna, fick A+ igår *ler*. Då jag menar den långa rehabiliteringen så menar jag både den psykiska och fysiska - satt igår och tittade ut genom fönstret och såg en liten fåger - tårarna bara strömmade ner för mina kinder (jag lever, jag ser en fågel) tur att jag är inomhus annars hade säkert någon skickat mig till psyk *hehe*.

Jag längtar så efter mina söner nu, se dem och pussa dem - har pratat med dem i telefon och de är jätteförvånad att jag låter så pigg. Tror de förstår då de ser mig. Ska försöka få hit dem på något sett - men med skola och jobb i Svergie måste det pusslas lite.

YES!!!!!!!

Tack för alla mail. Vill bara berätta lite kort att nu känner jag mig som en prinsessa. Nu har jag fått ett liv och är otroligt tacksam för den GÅVA jag fått.
Skriver mera någon annan dag, men lite kort så går jag utan stöd och hjälp - mår utmärkt..
Massor med kramar och tack för ert stöd, skriver till er mera snart....

Trött

Gårdagskvällen blev tidig denna dag också, skönt att sova av sig lite ilska. Vaknade tidigt och gick upp. Något bättre idag.
Jag är så innerligt less på att just nu handlar hela mitt liv om min sjukdom, det är tabletter, tider att passa hos sköterskor och läkare. Idag ska jag försöka ta mig till husläkaren för att ta vaccinationer och INR (kontroll av blodförtunnande medicin). Varje dag blir jag påmind om min sjukdom antingen att jag inte orkar något eller mina sk balettövningar till toaletten efter vätskedrivande. Allt handlar om denna sjukdom t o m maten - måste kontrollera att jag inte får så mycket salt i mig.

Visst kommer jag hela mitt liv vara patient men jag ett nytt hjärta kan jag i alla fall börja planera - jag vet att jag kommer vara patient i hela mitt liv och det även då kommer handla om mediciner men jag kommer förhoppningsvis få ett LIV. Jag vet att rehabiliteringen kommer bli tuff men det är något som jag kan kämpa med. Vill börja leva normalt - ha normala samtal - ha socialt umgänge - orka göra saker och framför allt ha framtitidsutsikter.
Just nu så går jag bara i ett vaccum och väntar och känner mig så isolerad och fängslad både i min egen kropp och i mitt hem.
Både A och jag har alla släktingar i andra länder, alltså inga här i Norge och det är också fruktansvärt jobbigt, saknaden och vänskapen och närheten till dem.

Arg.

Idag känner jag mig arg som ett bi (fann ingen bild så det blev en geting).
Är arg på allt och alla och i ett otroligt ilsket humör. Har absolut inte lust att prata med någon idag. Har bara lust att slänga ut TV:n, hoppa sönder bordet och bara rasera allt. Kanske jag skulle behöva köpa mig en boxningsboll som jag kan gå lös på.
Det går säkert över men denna ilska är inte bra för hjärtat.....eller så är det precis vad det är - kunna få ut en känsla som ilska också. Det är inte ofta jag är arg men då jag är det så syns det på mina ögon, de blir kolsvarta.

Några bra dagar!

Nu har jag haft några bra dagar, har känt mig relativt pigg. Har lämnat rullstolen hemma och använt mina stavar vart jag än gått (har haft dem i flera år men inte förrän nu så har jag använt dem). De har gett mig en trygghet att våga ta mig promenader (sen om det är i snigeltakt så har jag i alla fall gått). Har jag blivit yrslig så har jag haft dem att stötta mig på och kunnat ta mig till en bänk för att vila. Sen får man också en liten bonus när man använder dem, du tränar också ryggmuskulaturen. Dem kan jag rek alla som har problem med yrsel eller bara är rädd att ta sig en promenad och kanske falla. Vi har även tagit oss en biltur till Sverige (strömstad) handlat svenskt kött i en underbar köttbutik som heter Stenes kött, kan rek. Fint färskt kött. Det var en tuff resa fram och tillbaka och jag orkade inte gå så mycket så då vi kom hem var det soffan för mig. Igår hade jag tid hos min hjärtsviktssköterska - härligt att kunna visa henne att jag är piggare. Blodtrycket ligger konstant lågt men det är bra, då får hjärtat vila lite. Sen var det dags för apoteket och hämta mera mediciner, pust, stog i 30 min och väntade på att alla mina piller skulle bli klara (har mycket som skulle hämtas ut)..
Sen skedde något, all energi bara försvann. La mig i soffan och somnade då vi kom hem, ingen matlust. Blir så irriterad på mig och får en attityd mot min man som inte är meningen, blir irriterad för jag inte orkar för energin bara blåstes bort. Han i sin tur blir irriterad på mig för att jag får en sån attityd och jag säger dumma ord såsom "du kan aldrig föreställa dig hur jag har det, ena sekunden full av energi och nästa ingen alls - skulle önska du kunde få detta i bara en dag så kanske du skulle förstå mig...Vad ska han förstå, han ser ju hur jag mår, vet att jag är orättvis då jag säger så och vill absolut inte han ska gå igenom det jag gör. Samtidigt så irriterar allt mig, jobbet (som jag saknar men vet aldrig vad som sker där)har varit sjuk så länge nu och vet inte hur jag ska göra när jag blir frisk igen. Min familj, irriterad att de inte bor närmare, mina vänner i Sverige - irriterad på dem också de jobbar och har jobb de trivs och utvecklas med är till och med irriterad på mina blommor som inte vill växa som jag vill..Jag har så mycket resurser inom mig som jag inte kan använda, jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor och frisk, men något jag vet är att jag vill använda mina resurser rätt denna gång och vad det blir har jag absolut ingen aning om. Vill inte att mina tankar och idèer kvävs och just nu känner jag att det är så. Kanske är det därför jag började skriva denna blogg - de är en av mina resurser jag har - ge uttryck i ord så jag inte kvävs mera. Jag är en resurs med en minskad ork och sjukt hjärta men för det så kan jag vara kreativ och känna mig värdig till något även om det går i min takt. Igår gick jag och la mig kl 20.00 utan sovtabletter, kände att jag ville bara sova bort all irritation och elände. Somnade och har sovit till för en timma sen men just nu känner jag bara för att vara själv och ställa upp mål för min framtid - vad vill jag uppnå - vad är jag bra på - hur ska jag uppnå mina mål för att känna mig tillfredsställd? Jag har stora krav på mig själv och kommer även ha det i fortsättningen och det finns inget som kan hindra mig att göra det jag vill och känna mig betydelsefull och göra något som ger mig något tillbaka.. Det var tunga tankar idag och så tidigt men det är otroligt skönt att kunna skriva av sig.

Ledarskapsutbildning!

För många år sedan gick jag en sådan som jag vill dela med mig av nu, till de som inte orkar läsa - läs inte den kan bli tung. Denna utbildning utfördes tidigare inom de militära för att få deras blivande officer att kunna leda en militärgrupp och få dem att göra precis som de vil. Denna var av en mildare form men den var tuff. Vi var 9 olika ledare (olika yrken och olika ledartittlar såsom VD, ekonomichef, bankchefer)som aldrig hade träffats tidigare, det var aktiviteter c:a 16 timmar om dagen allt för att vi skulle bli trötta och mottagliga till deras budskap och få förståelse om hur vi skulle bli bra ledare. Rent krasst kan man säga att de "tuffa" utan självinsikt bröt ihop men på ett bra sätt och den övriga gruppen fanns hela tiden till hands och stöttade. Mådde någon så dåligt att de inte kunde sova så fanns de alltid någon som fanns hos den personen.

Meningen är att först bryter man ner dem med "attityd" för att sen kunna bygga upp den riktiga styrkan och ledaregenskaperna som den har.
Vi fick lära oss mycket om olika funktioner i grupper - en clown, den tysta ledaren som övriga gruppen har valt, den tysta, den självutnämda ledaren, den nya gruppmedlemmen mm. Gruppdynamik alltså. Hur man är som person och ledare själv - stor insikt fick man om hur Jag är som person och hur jag reagerar i kris. Jag vet hur jag är som ledare, har varit det (både älskad och hatad) men fick gruppen att nå
sina mål men bara genom coaching från mig - de klarade målen själva. Jag kallade mig inte chef utan coach. Dessa saker kan överföras i vardagslivet också, då man uppfostrar en familj mm.

Nu vet jag också hur jag reagerar i kris - jag är alla olika personer i denna persondynamik som finns i en grupp, jag är clownen, jag är optimisten, jag är den tysta, jag är den osäkra, jag är den fega, jag är den starka, jag är den outnämnda chefen och framför allt så är det svårt att coacha alla dessa personer hos sig själv. Mycket lättare med en grupp men olika människor än bara mig, men samtidigt så förstår jag och det ger mig styrka.
Då jag slutade denna utbildning så hade handledaren och jag samtal och utvärdering efteråt - han ville då att jag skulle utbilda mig till handledare för dessa grupper, undrar vad han skulle säga om han visste vad jag går igenom idag. Tror han skulle vara stolt och att jag var en bra elev *ler*. Âr otroligt glad att jag genomförde denna utbildning både för min egen skull och som hjälp i arbetlivet.

Längtan!

Mina 2 prinsar längtar jag så otroligt mycket efter
Längtan att höra ordet mamma inom samma hus.
Lägtan att sitta vid middagen och höra hur deras dag har varit.
Längtan att vara delaktig i läxor och jobb.
Längtan att stötta och hjälpa dem.
Längtan till att ha diskussioner samt uppfostran.
Längtan att bara sitta och titta på dem då de inte ser.
Längtan till att finnas till på träningar och match.
Längtan till att kunna komma på skola och visa stötta.
Längtan att visa dem att de är viktiga.
Längtan till att ge dem massor med kramar och pussar.
Längtan till att inte bara prata i telefon och via datorn.
Längtan att visa dem kärlek.
Längtan till att träffa dem och vara frisk.
Längtan till förmana och ge beröm.
Längtan till vägleda och få dem att förstå att vuxna älskar dem.
Längtan till att bara krypa ihop i soffan med dem.


Idag bor de med sin pappa och de har de bra där men min längtan som mamma kommer alltid att finnas där, jag vet att de vet att jag älskar dem över allt annat och vill så gärna bli frisk så vi kan göra en massa både tråkiga och roliga saker. Just nu så kan inget planeras och snart kommer jul och nyår och jag har absolut ingen aning om vad sker. Jul ska man fira med sin familj och jag kan inte planera något.
Oj vad mycket pussar och kramar de ska få då vi träffas. Detta är något som är jättejobbigt, att vara utan sina "barn".

Älskar Er!

Ännu en söndag

Nu i några timmar ska jag ha min vanliga "balettföreställning" här hemma!*ler*
Sen ska vi, jag och min man vara ute lite i hagen och förbereda inför vintern, rosorna ska snyggas till och kyperas (nu ser de jätteledsna ut) - nu ser de inte mycket ut för världen. Höstlökarna som vi pratat om så länge ska ner i marken, många vackra tulpaner.
Nu låter det som oj, vad mycket jag ska göra - tror jag ska orka ordna med mina rosor och sen sitter jag nog i en stol och førteller min man hur han ska göra. hmmm
Sånt tar lite emot men nästa år ska han få sitta i stolen och njuta av att se mig göra allt i hagen.

Ha en solig dag som vi har, har ni inte det så delar jag med mig av lite solstrålar till Er. Massor med kramar till er alla som skrivit så fint i min blogg och tack Rune som gått igenom detta för ett antal år sedan - du är en engel bland många i min samling.

Idag lördag.

Min hjärtläkare på Buskeruds sjukhus ringde igår och frågade om jag hade tid att komma idag för kontroll av hjärtat *ler* (tid har jag massor numera). Vi var där kl 14 idag och han gjorde ett EKKO (ultraljud på hjärtat) efter Simdaxkuren då jag mår mycket bättre än tidigare. Han visade mig även bilderna och förklarade hur det ser ut. Jag fick svar på massor av mina frågor och känner mig så otroligt trygg att ha honom som läkare.

En styrkesång!

Idag

Tänker jag inte skriva så mycket. Denna sångerska är bara störst för mig - bättre live än via CD - och ändå har hon en fantastisk röst

Till dig Nina!

Glädjetår

Nu gråter jag en glädjetår för min svenska bloggvän Nina som precis har fått det magiska telefonsamtalet, du kan nu komma - det finns ett hjärta till dig!
Hon har stått på väntelistan i lite över en månad och har kämpat med Simdax var 7:e dag och nu äntligen kan hon se framåt igen och få sitt liv tillbaka.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att bara gråta, tårarna rinner och jag tycker synd om mig själv -jag har stått på denna lista i över 6 månader och vill också få mitt liv tillbaka. Börjar tvivla på att det kommer något hjärta till mig. Även om det visar sig så att mitt hjärta blivit starkare p g a medicin så tänker jag inte leva ett sådant liv jag har nu - det är inget liv...

En jobbig känsla att både ha glädjetårar för det unnar jag henne samtidigt som mina tårar är sorgetårar.....

Grattis Nina av hela mitt hjärta!!!!!!!!!!!!

Crosstrainer

Nu kommer min historia ang min träning *ler*. Gick ut i träningsrummet, A ville inte lämna mig ensam och satt crosstrainern på det lättaste programmet. Det tog max 2 minuter så var jag så anfådd - ungefär som efter ett maraton *ler* men mitt maraton blev kort *hehe*. Detta är rent bedrövligt, kändes lättare att ta promenader i snigelfart än att stå på crosstrainer i snigelfart men ska banne mig göra ett nytt försök i morgon.
I morgon förresten ska min läkare ta ett nytt Ekko av mig som Rikshospitalet vill ha, nu då jag mår som bäst efter Simdaxen, får se vad den visar.

Detta blev ett stort skämt på crosstrainern men i morgon kanske jag orkar 2 min, har även cykeln men det är så tråkigt..

Gamla minnen.

För en del år sen var vi ett gäng med singeltjejer som träffades hemma hos någon med tjejmiddag för att senare gå ut och dansa. Det fanns då vissa artister som alltid var vårat uppvärmningsband bla Magnus Uggla, alltid så spelades hans skivor och vi kom verkligen i dansstämning, alla skivor och låtar kunde vi självklart utantill. Var det tråkigt på dansstället så önskade vi alltid Magnus Uggla och dansgolvet fylldes av 10 galna singeltjejer (jag var inte värst *ler*) men efter ett tag så var dansgolvet fullt av glada och dansfulla människor. På något konstigt sett fick vi gratisbiljetter till det dansstället *ler*. Det som är så skoj är att denna man även går hem hos de unga idag, de ser ut att ha det lika roligt till hans musik som vi hade det.. Ler åt alla minnena...

Fredag igen.

Så är det några timmars baletträning och knipövningar nu på morgonen *ler*, efter den är klar ska jag försöka pula (nu skrattar alla normmän för pula betyder något annat än på svenska=städa, norska=älska)lite här hemma. Har en hel lista som jag skulle vilja bli klar med men tror kanske att jag orkar en femtedel, men vad gör väl det orkar lite i alla fall hoppas jag.
Idag är det grått och tråkigt så jag tror jag håller mig inne idag. Kanske går jag ut til täningsrummet och prövar min crosstrainer (är nog slut efter 1 min men det ska jag berätta sen *ler*).

Tänkte lite på mitt liv idag och som det har blivit. Visst har jag det bra just för tillfället men på längre sikt om man inte finner något hjärta kommer jag aldrig kunna leva på detta sätt. Jag är 43 år men känner att min kropp rör sig som en 90 åring, om jag var 90 år skulle jag tycka (tror jag) det vore skönt att ta det lite lugnt och vila flera gånger/dag men absolut inte som 43 år. Jag vill kunna leva till 100% och inte som nu från 15-30%, det är absolut INTE jag. Tror att jag kommer se ut som en duracell-kanin då mitt hjärta har kommit - då ska det levas och njutas till fult. I stället för att gå den promenaden som vi gick igår så ska den springas...

Goda hormoner

Seritoninhalten ökar i min kropp *ler* båda av promenad och annat *ler*. Choklad tycker jag inte om men det finns så mycket annat som kan öka de goda hormonet seritonin *ler*. Irene, det får bli svaret på din fråga. Låtsas att de blåa tabletterna Marevan är något annat men Simdax kan också ge samma effekt. Bäst att passa på då man är pigg.

Underbar höstdag

Idag tog vi bilen in till Drammen. Gick över denna underbara bro över Drammenselven över till andra sidan och följde drammenselven till den stora bron och nästan till Ypsolon igen. Hade med mig mina gåstavar-kände mig trygg med dem, men som vanligt så blir det lite för mycket för mig. Gick i min otroligt långsamma takt - satt oss på bänkarna och titta upp alla fina höstfärger på fjellet. Runt elven har de flera fina platser att sitta och det behövde jag. Tillbaka vid bilen så var jag helt slut men nu efteråt känns det skönt. Jag ska bra komma mig i form till transplantationen så är det bara. Nu förtjänar jag att vila lite..*ler*

Balett

Varje morgon då jag har tagit min vätskedrivande så ser det ut som jag dansar balett ut till toaletten, tyvärr är det inte så graciöst utan jag "hoppar" som en balettdansös ut på toaletten *ler*, det enda positiva med detta att jag får otroliga knipmuskler *ler*. A skrattar så han får ont i magen åt mig, tur vi inte har videokamera...hehe

Drömmar jag har!

I går var jag ute och gick en liten tur, det var jätteskönt - skönt att röra på musklerna, skönt att våga, skönt att känna att man mår bra. Det kändes som jag var en liten snigel i den takten jag gick och alla andra var på motorvägen men vad gör det *ler*.
Mina drömar har jag säkert skrivit om tidigare men upprepar dem...
Jag vill kunna ta mig en fjälltur.
Jag vill lära mig att åka långfärdsskidor (jag kommer skratta ihjäl mig).
Jag vill åka slalom igen.
Jag vill kunna åka ut och fiska.
Jag vill kunna springa Lidingöloppet en gång till.
Jag vill kunna orka älska fantasifullt och länge (hm hoppas mina barn inte läser just detta, i alla fall lilla killen).
Jag vill ha massor med folk hemma och bjuda på middag, Bibbis Specialmat.
Jag vill kunna resa.
Jag VILL TRÂFFA MIna barn när jag vill.(ge dem en massa pussar hela tiden)
Jag vill ha frysen full av svamp och bär (själplockad)
Jag vill orka laga middag till min man tills han kommit hem från jobbet.
Jag vill kunna använda alla träningsredskap full ut (i vårt träningsrum)
Jag vill kunna träffa mina svenska vänner i Sverige inkl nya som jag bloggar med.
Jag vill jobba och utveckla mig på mitt jobb men vet fortfarande inte vad jag ska bli då jag är stor.
Jag vill kunna ge tillbaka till alla som hjälper och stöttar mig under denna jobbiga tid..

Den fysiska biten kommer bli jättejobbig att komma igenom men tur att man har tränat mycket tidigare. Den mentala - upplever mig som stark mentalt och då jag har gått igenom detta så är jag ännu mera mentalt stark - en styrka som jag ska använda kreativt och förnuftigt.

Under denna tid finns det vänner som försvunnit eller vänner som egentligen inte är ens vänner men sen har jag också fått så många nya som jag tidigare räknat som bekanta men som verkligen blivit ens vän. Det är en nyttig erfarenhet.

Detta är några av mina drömmar men de är realistiska och som jag ska uppnå då jag är helt frisk.

Nu ska vi snart gå ut i solen en stund - tänkte ta med mig mina stavar och försöka orka gå en bit.

Änglar finns dem!

Ja, jag har träffat massor på Buskeruds sjukhus, med int samt hjärsviktsmottagningen och mina läkare. De ska ha medalj som orkar ha en patient som mig (är ganska envis) men de är bara helt underbara.

Nu mår jag som en trött prinsessa efter allt jag gått igenom men jag mår bra, kan prata utan att bli anfådd, känner att jag har mer energi, har även varit hos öronläkaren som har tittat i mina örnon och jag har inflammation i båda gå men hör i alla fall på ena igen.

Vad ska jag göra nu? Jo jag ska försöka jobba upp lite mera muskler och kondition, försöka komma över rädslan att ramla och att något sker med hjärtat. Står nu på kontrollerad hjärtmediner som gjort att hjärtat blivit lite starkare och sen får jag min underbara Simdax (mår så bra av den). Ska försöka göra lite varje dag och framför allt våga. Har sovit som en prinsessa i natt och sovit hela natten, underbart skönt. Matlusten är det inte mycket med men lite Biola har jag fått i mig.

Skönt att känna sig som en människa igen och må bra.

I morgon

Kl 8 är min permission hemma slut, hur har det gått.Skönt att vara hemma men jag går lite mera här hemma, till kök, till toa, till sovrummet(och fort går det inte) så jag blir lättare anfådd. På sjukhuset är det lite bättre då jag enbart ligger i sängen. Om jag hade mått sämre eller om jag inte hade kunnat hantera detta så hade jag bara åkt tillbaka, har ju en säng som väntar. Maten då - ingen matlust. A sätter fram lite mat (han frågar inte ens om jag vill ha *sur*) och jag föröker äta lite men inget smakar. Orken då, orkar inte lyfta tidningen och bläddra sida känner mig helt utslagen och energifattig. Samtal - inte blir det mycket blir så förbannat anfådd (sorry att jag svär) och jag som älskar att prata...*ler*

Men nog med detta gnäll - nu ska jag in i morgon så får vi se vad läkaren min säger. Hoppas att jag känner mig som en ny människa med ork och energi när jag kommer hem.

Jahn Teigen

Denna underbara sångare har gjort många, många fina låtar. Denna låt vill jag tillägna till min underbara man.

Söndag

En dag till på permission, ringde till avdelningen igår och pratade om att jag misstänkte mina läkemedel att jag mår så dåligt, läste om biverkningarna. Hon frågade om jag inte skulle komma in då hon hörde hur andpusten jag var men lovade att blir jag värre så kommer jag. Hon skulle även notera i mina papper att jag ringt.
I morgon är min läkare där - som är jättebra, det är all personal på Buskerud lasarett som jag träffar.
På Storsjukhuset upplever jag att det är så mycket personal så den ena handen inte vet vad den andra gör och sen är jag inte ett papper eller rumsnummer utan en människa som känner min egen kropp..

Efter alla funderingar som jag hade igår så fick jag självklart problem med sömnen i natt - även om jag tog min nattmedicin, hjärtat var också lite oroligt - hade en puls på 100. Låg och tittade på en film som jag tror att jag är den enda som inte sett. En officer och en gentlemen, ok den var bra men inte så bra som alla säger. *ler*

ônskar man kan få ordning på varför jag mår som jag gör. Tänk att kunna orka så mycket som mitt hjärta orkar.. Litar fullständigt på att min läkare finner ut av detta. Personalen på den avdelningen jag är på med int vill jag ge en massa rosor - är nog en ganska envis och bestämd patient och de är lika underbara hela tiden..

En fin låt

Orkar inte skriva så mye så det blir lite musik istället.

En annan tanke jag har...

Då alla prover visar bättring förutom några så funderar jag självklart vad detta kan bero på, men tänker inte spekulera i detta mera efter detta.. Har läst en del om mina mediciner idag, kan det vara så att jag har fått biverkningar av dem. Många av mina symtom stämmer överens med vad som står i biverkningar på några av dessa..

Dessa får läkarna finna ut på måndag, önskar bara känna mig fysiskt pigg...

Blir förvirrad!!

Tack alla ni som saknat mig. *ler*
Nu är jag hemma på permission, ska tillbaka till lokalsjukhuset på måndag kl 8 men skönt att vara hemma. I måndags blev jag inlagd på lokalsjukhuset, ganska dålig, men det blir jag alltid innan Simdax. Tisdagen så åkte jag till Rikshospitalet, kommer inte ihåg så mycket från den dagen för utom att allt gjorde ont. Undersökningarna som skulle göras gjordes och vi (jag och min man träffade många läkare). Förvirringen stor då alla säger olika saker hela tiden och jag känner hur jag mår..ônskade mig Simdax men inte fick jag det där. (Vet att jag blir bätte av den). Mina subjektiva symtom syns klart och tydligt, tungandad och samtalsdyspne men sen visar alla prover på att hjärtat blivit lite bättre och den hemodynamiska (tror det heter så) visar att jag ska må bra...Men så är inte fallet. Förstår överhuvudtaget inte något alls, alla läkare säger olika..Då jag pratade med läkaren så tyckte han jag kunde få Simdax oftare men i Epikrisen står det att jag inte ska ha den så ofta. Nu ska jag be om att få alla mina journalkopior.... Är riktigt förvirrad..
- Kan alla Simdaxkurerna gjort att mina blod- och hjärtvärden blir "falska"?
- Kamoflerar Simdaxen hur jag egentligen mår?

Det jag vet är att jag fysiskt mår jättedåligt - och alla vetenskapliga bevis inte stämmer överens med hur jag mår, något är fel..
Psykiskt så blir jag knäckt av detta - inte att jag är sjuk det kan jag hantera utan att jag ska må bättre enligt vetenskapen fast jag inte gör det. Känns lite som alla gånger då jag sökte läkare under många år innan jag fick diagnosen och ingen trodde att jag var sjuk då alla proverna var så fina. Den känslan är jobbig att hantera.

Kan känna att jag skulle vilja börja från 0 i december och bara följa de norska behandlingsformerna som är kända, alltså minus Simdax.
Jag vet att Simdax hjälper mig eller kommer den att ta knäcken på mig. Jag vet att mina sköterskor och läkare på lokalsjukhuset ser hur jag mår men vad hjälper det då vetenskapen inte följer med.

Då jag nu blir utskriven från lokalsjukhuset ska jag göra som Rikssjukhuset vill - jag mår bra och jag ska träna. Även om jag inte orkar enl mig så enl dem så orkar jag.

Skulle gärna vilja prata med någon på läkemedelsföretaget men det finns säkert ingen möjlighet men man kan alltid önska sig. Kommer i alla fall få prata med min läkare på lokalsjukhuset och vill ha tid i lugn och ro med honom men måste skriva ner saker då jag inte orkar att prata utan att dra efter luft hela tiden....

Jag har ett skitdåligt hjärta och står fortfarande på transplantationskön men enl alla prover så har det blivit bättre men jag känner mig sämre - dvs sämre än jag då jag fick diagnosen..

Förvirringen är stor......