Detta saknar jag.

I år ska jag gå på i alla fall en hemmamatch (fotboll) på Råsunda, Solna. Till vintern så blir det allsvenskan i hockey (hoppas jag), glömmer aldrig en ödesmatch mot MoDo (oj vad vad jag var upprörd. Tobias var c:a 6 månader på den matchen och hans pappa fick ha hand om honom under matchen *ler*, ja jag med min inlevelse och känsla, det var skoj.. Idag är en son AIK:are och en konverterade till Djurgårdare men han var inte med på AIK match då han var så liten som Tobias..

Mig själv!

Nu har jag haft lite bloggtorka och är tillbaka. De senaste dagarna har jag tagit hand om min ryggmuskel *ler* har en liten en som gjort fruktansvärt ont, nu börjar det kännas bättre. Samtidigt har jag fått landa lite och det gör att tankarna kommer.
Tankar såsom hur ska jag göra för att må så bra jag kan?
Nu har jag fått min andra chans, jag kan inte gå tillbaka till mitt tidigare stressande liv (innan transplantationen och jag blev hjärtsjuk), hur gör jag?
Vill jag ha livet där jag inte hann tänka på mig själv?
Vem vill jag bevisa för och varför?

Många tankar som jag suttit ner och nystat i, jag kommer alltid vara Bibbi även om jag gör vissa förändringar i mitt liv!

Det jag har kommit fram till:
-Jag ska njuta mycket mera av livet - ta en dag i taget (kanske 2 *ler*).
-Jag ska fortsätta med min träning och gärna utöka den till andra grenar såsom simning mm.
-Jag ska försöka att inte vara så känslig för saker - de jag inte kan göra något med det struntar jag i.
-Jag kan inte längre vara "mamma" åt "hela" världen (ibland känns det som det), nu får folk ta hand om sig själv om de inte ber om hjälp (jag ska inte längre erbjuda mig innan de har bett), i alla fall inte just nu.
-Jag ska bli mera egoistisk, tänka på mig själv och vad som är bäst för mig.
-Jag ska sluta att bli besviken(det är inte min förlust).
-Jag ska successivt komma tillbaka till yrkeslivet igen.
-Jag ska må bra och planera min tid med eller utan släkt och vänner.
-Jag ska njuta av våren och sommaren och finna mig rogivande stunder i det jag gör varje dag.
-Jag ska även tänka på och stötta mina barn (fast de är inte barn), de vet att vi alltid finns för dem men jag ska ge dem lite andrum (sluta vara hönsmamma *ler*).
-Jag ska njuta av och vårda Andris och mitt förhållande, vi har gått igenom mycket nu tillsammans.
-Sen har jag en del renoveringsprojekt som ska bli klart (sista gästrummet) men tar det då jag orkar lite mera, ingen stress.

Bloggpaus.

Förlåt för att jag blev hjärtsjuk..
Förlåt att jag inte känner mig stark ännu...
Förlåt att jag inte kan finnas som stöd i den mån jag skulle vilja..
Förlåt att ni mina nära och kära måste genomgå detta..
Förlåt att min tillfrisknad inte går tillräckligt snabbt..
Förlåt att min längtan efter mina barn kan låta som tjat...
Förlåt att jag behöver denna tid....
Nu har jag skrivit många inlägg idag och känner att det är dags för mig att ta en liten paus..

Styrka som alla har...

Alla får vi styrka från olika håll för att klara våra svårigheter i livet och vi finner styrkan och överlevnadsinstinkten. Många har frågat mig hur jag kan vara så stark - jag hade inget val för att överleva, jag ville leva och leva ett liv med livskvalite, visst kommer det bli lite annorlunda än innan jag fick min sjukdom - men jag lever. Jag är helt övertygad om att alla har den styrkan inom sig och kan ta fram den om man vill och vågar.. Jag fann min styrka i musik - en av mina favoritmelodier då det var som tyngst ska jag spela snart och ni som har följt bloggen känner igen den men den fick mig att klättra upp på stegen och kämpa vidare då jag var ledsen och deppig och ibland var på väg att ge upp... Här kommer den igen

Blev utmanad av Linnea, ok då kör vi...*ler*

Detta blir tufft!

Regler: Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!


1. Vad heter du? Bibbi
2. Ett ord på 4 bokstäver? Blöt
3. Flicknamn? Britt-Marie
4. Pojknamn? Bengt
5. Yrke? Barndagvårdare
6. Färg? Brun
7. Klädesplagg? Blus
8. Mat? Broccoligratäng
9. Sak i badrummet? Balsam
10. Plats/stad? Boden
11. Orsak att vara sen? Barnen vägrar gå upp
12. Något man skriker? Bra jobbat!

13. Film? Body Gard
14. Något man dricker? Beer
15. Band? Bee Gees
16. Djur? Björn
17. Bil? Bubbla (slang för WW-bubblan *ler*)
18. Sång? Bä bä vita lamm

Hehe, tror jag fixade det eller hur Linnea..

Bättre og bättre dag for dag!

Det känns bättre för varje dag, så till måndag är jag nog relativt ok i muskeln igen hoppas jag. Nu har jag bara lite svårt att inte göra något, då man inte kan göra något ser man alltid allt man vill göra men får skriva det på min "frisk lista" *ler*. Men jag ska också lyda doktorn - ting, tar, tid. Konstigt har nog hört dessa ord flera gånger tror jag, tänker bara hur många gånger måste jag höra det innan det har gått in i mitt huvud eller så ska jag ha en bild med de orden överallt vart jag går för att bli påmind *ler*.
Här i Norge är utelivet ett stort skämt - det SNÔAR - det bara yr, faller, tvingar sig ner på den mängd SNÔ vi redan har......Antingen sänder himlen ner detta för att reta mig så jag inte kan gå ut och ordna i hagen/trädgården eller så sänds detta ner så jag ska få lite mera tid på mig att göra klart här inne innan vi får snöfritt (listan jag skulle göra innan jag skulle ut i hagen). Vilket det nu är så gör detta mig inte så glad - Vill Inte Ha mera Snö..

Jahopp

¨
Takk för era roliga inlägg igår - jag kan lova att Andri och jag har skrattat åt mig efter detta - ser ut som halta lotta som går - och så typiskt mig.
Tror nog att denna smärta är värre än att operera bröstbenet (just nu känns det som det i alla fall *ler*). Var i alla fall till doktorn igår och självklart var det muskelsmärta/muskelknuta i hela vänster sida av stora ryggmuskeln (j...vla soffa *ler*). Problemet blir vad jag ska ta för smärtstillande då jag är transplanterad - medicinen får ju inte slå ut min transplantationsmedicin och sen får den inte påverka njurarna och levern för mycket. Det slutade i alla fall med Paracettabletter och Zon utvändigt. Jag hoppas att jag nu kanske har lärt mig att jag inte är Superkvinnan då jag nu får lite för detta, ska sätta upp en stor skylt på kylskåpet om det! *hehe*.
Idag ska jag ta mig en lite mindre promenad än jag brukar men ut i friska luften måste en haltande lotta i alla fall.

Läkarbesök

Jag i ett nötskal, kanske har jag lärt mig nu! Börjar från början; efter den underbart långa promenade i lördags så skulle vi lyfta in bäddsoffan i gästrummet - oj, oj vad tungt men tillslut fick vi in den (kände lite i ryggen efter det), måndag så gick jag iväg och tränade som vanligt - trodde att det skulle bli lite bättre efter jag hade tränat men icke sa nicke, igår var det även jobbigt att ta turer så nu på morgonen har jag ringt till läkaren - hon får kolla upp om det är muskulärt eller i ryggen. Typiskt, typiskt mig. Nu blir jag tvingad av min kropp att ta det lugnt ett tag men ska försöka ta lite promenader i alla fall.

Långpromenad i vårvädret!

Så här kunde det ha sett ut; Andri först och jag pustande efter *ler* men det gjorde det inte. Vi gick en låååång promenad från Solbergmoen till Drammen, 10 km, visst tänkte/sa jag ibland att "detta klarar jag inte" men tack vare min envishet så kom vi fram...Andri var också lite sliten *ler*. Vi har fortfarande mycket snö och solen sken - vad mer kan man begära.
Det var c:a 10 år sedan som jag gick så långt som jag gjort idag och det var en härlig känsla. Nu är benen trötta men nöjda och framför allt jag är nöjd *ler*. Nu ska jag vila mina ben i soffan med lite fotboll på tv:n.

Resume från en sång om mitt liv idag!

Ibland har jag svårt att sätta ord på saker, då finner jag oftast sånger som ger mig den styrka och kraft och ord som jag vill förmedla. Det negativa med låten den pratar både om nutid och om framtid.... Jag pratar om nutid - himlen för mig är just nu där jag bor nu...
Synd att jag inte har denna sångröst så hade jag sjunit denna i ren Lycka att jag har ett liv - en livskvalite.. Hoppas ni har tid att lyssna på nutiden och det liv jag ska leva!

Torsdag

Så har jag sett ut då jag renoverat ibland. Har fått hjälp av Andri då jag inte haft den styrkan som jag trott och sen går det mycket långsammare för mig att utföra det jag vill men i morgon hoppas jag hela sovrummet är helt klart, om vi inte beslutar att byta ut taket också...hm..
Något som jag inte räknat med är mina småskakningar i händerna(en biverkan av medicinen men inget jag har lider av)jag märker av det då jag skulle borra, kunde inte hålla borren stilla så det får Andri hjälpa mig med i morgon. I morgon ska vi också åka och köpa en sovsoffa till ett av gästrummen (bara att ta fram musklerna *ler*), sen har jag träning och sen ska jag försöka ta det lite lugnt. Städa resten av huset tar jag i helgen med lite hjälp.
Det andra gästrummet ska jag försöka få klart i nästa vecka om allt går efter plan.

Angånde mitt hälsotillstånd - det var många, många år sedan jag hade en sån energi - visst blir/är jag trött och sliten men jag har inga problem med andingen - känner ingen oro i hjärtat (med facit i handen så har jag haft "fladdring" i hjärtat många, många år utan att veta). En otrolig känsla att kunna andas normal - det kommer ta tid att komma i form igen men det får ta den tid det tar. Ibland kanske jag är lite för ivrig men jag behöver det för att känna min begränsing också, det får mig att förstå att detta tar sin lilla tid.

Nertagen på jorden *ler*

*Hehe*, typiskt mig att tro att jag ska orka allt *ler*. Igår påbörjade jag projektet "sovrummet", oj vad energi jag hade då jag började. Mot slutet var jag riktigt trött i armar och ben - målning är som en styrketräning, du rollar upp och ner - använder bröstmusklerna och arm- magmusklerna. Du går upp och ner för stol och trapp - träning av lår och ben och rumpa.. Pust. Det hade jag glömt bort att man faktiskt behöver ha en del muskler till målning - muskler som jag inte har ännu men trodde att jag hade. Japp - man blir snabbt nedtagen på jorden igen, behöver ha såna projekt så jag ser hur långt jag har kommit i min återuppbyggnad - och det är inte långt *hehe*. Envis som jag är gjorde jag allt klart men fick en fruktansvärd träningsvärk och la mig och sov en stund *ler* (klenfis - jag som trodde jag var stark igen). Ok, ska lyssna, TÅLAMOD!!!
Idag ska jag få hjälp av Andri med det sista i rummet och sen ska vi åka och köpa lite möbler som jag vill ha dit men innan allt börjar idag ska jag iväg och träna hos min fysioterapeut..
Hehe, får se hur det går, men jag har motivantion och är driven så då jag kommit ner till honom så kör jag på för fullt igen *ler*.
Fortsättning följer......

Härlig dag!

Dagen har varit lång och jobbig men så härlig!
Har gjort en hel del hemma och sen gick jag ner till fysioterapin, ännu en tuff träning med både kondition och styrka, 1 1/2 timma blev det där. Underbart skönt att känna att jag orkar mera och mera. Efter det tog jag en "rask" (i mina ögon i alla fall just nu) promenad på 1 1/2 timma. Har lovat fysioterapeuten att jag ska ta lugna promenader och njuta men har lite svårt för det så det blir raska promenader och jag Njuter (då har vi i alla fall gått halva vägen var *ler*), det absolut jobbigaste på hela träningen är i slutet, min "mördarbacke" - de som känner till Norska backar vet vad jag menar.
Den tar fullständigt död på mig men jag ska inte låta denna backe stoppa mig (måste gå den annars kommer jag inte hem och jag kan ju inte ringa taxi *hehe*) när jag kommit upp för denna backe är jag helt slut men jag måste gå lite lugnt i några minuter så hjärtat får lära sig att lugna ner sig/pulsen måste gå ner (har ju ingen pulsrespons utan hormonerna i kroppen styr min puls/hjärta fortfarande).
Nu har jag ökat min träning - så förutom hos fysioterapeuten 3 gånger i veckan, 1 1/2 timme så går jag raska promenader varje dag i 1 1/2 timma - jag ställer mobillarmet på 45 minuter och går så långt jag kan sen går jag hem igen. Tror att detta kommer hjälpa mig att nå mina mål. Jobbigt just nu men så skönt. Så inatt hoppas jag att jag somnar ovaggad *ler*

Så här ska en vinnarlåt vara!

Sorry Sverige - tror vi (Norge) vinner över er igen i finalen.

Svenska melodifinalen, ja vad ska man säga...

Brukar inte kritisera här men idag gör jag ett undantag. Detta var det mest bedrövliga startfält jag har hört- många låtar var som vanligt schlagerstuk (typiskt svenskt). Sverige har så många bättre låtskrivare - vad är det för inkompetenta personer som väljer samma stuk hela tiden. Efter alla jurryrösterna så såg det ut att bli en typisk svensk låt men sen röstade svenska folket och ännu ett bevis att det behövs något annorlunda. En mycket annorlunda låt som vann med en annorlunda sångerska, inte massproducerad dansmusik - en operasångerska vann och ju mer man lyssnar på låten så tycker jag om den och den är Annorlunda...
Här kommer svenska vinnarlåten:

Lördag

Varit uppe med tuppen idag också, har lite svårt att somna på kvällen och vaknar ett antal gånger (tankar som far så jag inte riktigt kan koppla av) men jag njuter att vara uppe tidigt på morgonen och bara får höra tystnaden och fåglarna. Igår inhandlade jag färgen till första rummet (sovrummet) men tror jag bara ska förarbeta lite i helgen och måla i början av nästa vecka. Andri ligger fortfarande och sover, han hade en killkväll på puben igår och jag hade ingen lust att vara med. Var hemma och njöt och planerade lite i mitt huvud. Det blir bra då allt är klart, är inte så avancerat som det låter men skönt att orka göra något.
Trevlig lördag till er alla.

Svar till Orchid.

Ja, det var en skrämmande upplevelse men inte just då - fick bara en sån "fighting spirit" i mig - samtidigt så kände jag att jag blev sämre och sämre och som du skrev så hade jag inte långt kvar då telefonsamtalet kom. Jag tänkte hela tiden på att jag var bara lite över 40 och jag accepterar inte detta, jag ville vara med många år till, se mina barn sluta skolan (tyvärr orkade jag inte vara med då min son tog studenten i somras - då grät jag och grät och grät och tyckte att detta var så orättvist), gifta sig, bilda familj mm, ville inte lämna dem man som jag älskar. Livet kunde inte bara vara slut i mitten av 40 årsåldern. Samtidigt så var det också en skön känsla att veta att jag hade faktiskt rätt, något var fel med min kropp. Rädslan kom efter operationen då jag kom hem, då kom jag också i depression. Nu känns allt bra och har nog accepterat att detta tar lite tid att komma tillbaka igen både fysiskt och psykiskt. I början var jag nog "girad" p g a kortison och känslan att kunna andas.
Kameran - ja det är en annan historia. Âr nog så oteknisk så jag inte fattar något av den. Nu har jag bestämt mig för att köpa en kamera som inte är så avancerad (lätthanterlig - tryck på en knapp och få en fin bild *ler*).

Svar till Klara

Klara:Jeg lurer i tillegg på hva forholdsregler du må ta i hverdagen med tanke på infeksjoner og sånt?
Så lurer jeg litt på hva du tenker om det at medisinene du får endrer på kroppen din? (eller kanskje de ikke gjør det for deg?).
Svar: Jag ska leva så normalt som möjligt men vissa restrektioner har jag, ex om jag träffar barn som är sjuka - jag går därifrån eller undviker så gott det går utan att man blir asocial(har ju haft 2 kraftiga infektioner så jag är nog lite extra försiktig nu men tror att det försvinner), jag tvättar händerna mera nu och har gärna antibact med mig i fickan tex efter jag åkt rulltrappa så vill jag gärna torka av händerna. När det gäller mat är det vissa saker jag ska tänka på; bløtkokt/löskokt ägg ska jag undvika, ska undvika rakøra och surströmming, grönskaker ska vara ordentligt tvättade (blir att tänka mera på då man är utomlands att frukt och grönt sköljs i flaskvann. För mig när det gäller feber så är det ingen 0-tolerens, alltså jag kan inte som jag gjort tidigare ha feber 4-5 dagar innan jag söker läkare. Men i det hela ska jag leva så normalt jag kan men visst blir man lite försiktig, jag tycker inte om att människor rör mig i ansikte (men det är en nojja jag har som säkert går över).
Medicin: Kortisonet - i början så fick jag lite "månansikte" men det har försvunnit, jag har heller aldrig haft något sug på mera mat eller sötsaker (tack och lov).
Sandimmun: Ja, där har jag ganska kraftiga biverkningar (tycker jag i alla fall men inte min sambo), har fått erbjudande att byta medicin men så länge mina njurar mår så bra som det gör så vill jag inte det. Nu glömde jag nästan tala om min biverkning, jag har fått ökad hårväxt, tex ansiktet och benen och armarna (inte så roligt då man bara är lite över 40 *ler*) men jag har funnit utmärkta hjälpmedel för det så nu kan jag leva med det. Sen blir inte biverkningarna så stora då jag fått ett nytt liv (det blir småsaker i det hela).
Magmedicin: då jag står på starka mediciner så får jag en del sura uppstötningar så det tar jag medicin för men annars helt ok.

Mediciner, biverkningar, restrektioner känns så små då jag har fått mitt liv tillbaka så det gör inget att man måste göra lite förändringar *ler*.

Svar på några av frågorna

Från Åshild:Jeg lurer på hvor vondt det var etter at brystbene var sagd opp, og hvor lenge det ev. var vondt i bein og arr?
Svar: Jag blev mycket förvånad att det inte gjorde så ont som jag föreställt mig - visst var jag uppsågad och visst hade jag lite ont men på 3:e dagen så klarade jag mig med ParacetAlvedon. Det som besvärade i början att jag hade lite svårt att finna en bra sovställning på sidan men det gick över fort. Smärtan fanns där men i mycket mindre omfattning än vad jag trodde, ärret kände jag inget av (kirurgerna har gjort ett fint jobb utseendemässigt). Sen tar det c:a 3 månader innan bröstbenet läkt men det innebar att jag inte fick lyfta tungt. Smärtan blev så liten då jag tänkte på att jag fått Ett Liv.
Från Orchid:Jag är litet nyfiken på hur dina symptom började. Smärtor? Trött? Andnöd? Hur länge sedan? Vad gjordes först? Beskriv ditt hjärtfel!
Svar: Mina symtom började för många år (kanske 8 år, man förtränger också)sedan, fick dålig kondition, gick upp i vikt, samlade på mig vatten. Jag var till många läkare både i Sverige och Norge. Vissa läkare sa att jag var stressad (ensamstående mamma), skulle dricka mindre vatten, sova ordentligt, de litade heller inte på att jag åt hälsosam mat (har alltid gjort det),skulle motioner mera (har alltid gjort)mm. Jag gjorde allt som de sa och förstog inte varför det inte hjälpte - trodde till slut att jag inbillade mig.
En höstdag nov-07 så trodde jag fått astma, orkade inte gå och var jättetungandad och svettades enormt - sökte akut - blev inlagd men lunginflammation samt ett Ekg som inte var normalt. Blev utskriven men blev tröttare och tröttare och andningen blev värre sökte på nytt akuten i dec-07, låg inne på hjärtmedicin 3 veckor inkl en tur till Rikshospitalet, Oslo för avancerade undersökningar. Då upptäckte de mitt förstorade hjärta och den urusla hjärtfunktionen jag hade c.a 10% av hjärtat fungerade. Jag sattes in på hjärtmediciner men svarade inte på dem så i mars-08 sattes jag upp på transplantationslista och i okt-08 hade jag den turen att få ett nytt hjärta. Jag har Dilaterad cardiomyopati - en hjärtjukdom som utvecklar sig så att vänster hjärthalva växer och hjärtmuskeln är inte en muskel längre utan bindväv så att hjärtat inte orkar kontrahera/dra ihop sig (stog bara och "fladdrade") det innebar att jag inte fick tillräckligt med blod ut i kroppen, en normal människa får c:a 5 liter blod/minut ut i kroppen, mitt hjärta orkade bara i början pumpa ut c:a 2 liter. Då blir man anfådd och muskler i kroppen får inte tillräckligt med syre.
Inga smärtor men tungandad, trött -otroligt trött. Alltså en ung kvinna med diffusa symtom = kvinnohjärta.

Det var några svar, vill ni fråga mera så är det bara att ställa flera frågor.

Frågestund!

Nu har jag skrivit så mycket om mig och mina tankar. Tänkte pröva något nytt!
Har ni frågor att ställa till mig så får ni gärna göra det, jag samlar ihop frågorna och ger svaret som ett eget inlägg.
Kanske finns det inget intresse eller så finns det - jag gör ett försök i alla fall.

Kortsiktiga planer!

Nu har jag gjort lite kortsiktiga planer - planerna gäller innan våren har kommit hit och jag kan vara ute och planera trädgården.
- Njuta av varje dag!
- Fysioterapi.
- Vardagspromenader.
- Sätta upp gardiner i ena gästrummet/kontoret.
- Måla vårt sovrum och göra om det som jag vill ha.
- Måla och ordningställa det andra gästrummet.
- Snygga till i tvättrummet/grovköket, nytt golvbelägg och hyllor.
- Lyssna på min kropp.

Det är kortsiktiga mål - tar en dag i taget och hoppas att jag kan genomföra detta innan utesäsongen kommer ordentligt.

Långsiktig planering.

Vi har pratat om en del långsiktiga resor; den första runt julen-09 - Andris mamma fyller 80 år då, vi har pratat om att åka till Island och träffa släk och vänner; lite beroende på hur jag mår, arbete mm. Resa nr:2 är till Småland i Sverige nästa sommar; FHLT (föreningen för hjärt- och lungtransplanterade) ska ha sitt OL/OS då (sker varannat år - förra året så träffades de i Frankrike. Hjärt- och lungtransplanterade från olika länder träffas och tävlar i olika grenar - jag skulle vilja vara med och tävla i 3 st grenar. Sen ska det bli roligt att träffa andra transplanterade och utbyta erfarenhet och ha trevligt tillsammans.
Det är några långsiktiga planer vi har!

Dagens bukett!

Dagens bukett vill jag ge till Alla de anhöriga som lever med kroniskt sjuka - ni är hjältar. Då man blir sjuk så har den som är sjuk ett helt batteri med stöd av sjukvården (det är ju självklart) men jag tycker att lika självklart ska det finnas stöd för anhöriga (kanske finns det men inte tillräckligt). Det är en fruktansvärd press på alla anhöriga som lever med en kronisk sjuk hela tiden, ovissheten vad som ska ske och när - vad ska ske - man ser den som är sjuk bli sjukare och sjukare och inget kan man göra mera än att finnas till. Det är stort för en som är sjuk att den som står en nära finns där men det sliter otroligt mycket på den anhöriga.
Mitt bidrag för att underlätta för anhöriga; har en del mailkontakter med anhöriga, de får skriva av sig till mig, jag lyssnar och ger mina råd som kroniskt sjuk som blivit frisk (inte proffisienellt men det lilla jag kan göra vill jag göra och det som medmänniska och jag förstår hur tufft det är för anhöriga).
Ni är hjältar!

En härlig känsla

Förra veckan lämnade Andri tillbaka "min" lånade rullstol och duschstol. Från maj månad förra året lånade vi dem, rullstolen så jag skulle kunna komma ut lite (orkade inte sitta så mycket i den i alla fall, då det var tungt att sitta och liggande ställning var min vardag till 95%). Duschstolen, så jag skulle orka sitta och duscha själv men Andri var tvungen att hjälpa att torka mig efter varje dusch. Nu har vi i alla fall lämnat tillbaka dem och det känns som en seger *ler*. Det är tur att det finns hjälpmedel att låna men så otroligt skönt att lämna tillbaka dem!
I helgen hade vi ännu ett snöoväder här, Andri gick upp på carporten och skottade bort all snö då det blivit nästan en meter av tung snö. Nu önskar jag att våren kunde komma, vill inte ha mera snö. Nästa år får vi gärna ha lika mycket snö då jag kommer njuta mera av den än vad jag gör i år; ska åka långfärdskidor och slalom då.

Sjöman

Denna helg har Andris son Yngvar permission från det militära - nu är han klar med sin grundutbildning och ska gå på Kungaskeppet i Oslo på måndag för de resterande månaderna han har kvar. Ikväll ska vi ha han och hans flickvän här på middag - han längtar efter hemmalagad mat och vi längtar efter hans sällskap så en trevlig kväll med god mat och sällskap blir det.

Nu har det börjat snöa här igen - Vill Inte Ha Mera Snö (men himlen vill inte lyssna på mig så det är bara att försöka njuta).

Bygga mig upp!

Nu har jag varit på träning i 1 1/2 timme, oj vad skönt! Jag ser resultat både på uthålligheten och styrkan. Numera så cyklar jag först 10 min, c:a 5 km (uppvärmninga) sen tar jag löpbandet i 30 minuter i rask tempo, sen 10 min till på cykeln (nedvarvning). Efter det tränar jag styrka; lår, axlar och skuldror, mage - där ökar jag också vikterna succesivt. Tränar med det upplägget 3 ggr/vecka. Det är helt underbart att bli så svettig och se resultatet i styrka och uthålligheten!
Det negativa som jag har lite svårt att acceptera är att muskler väger och jag går upp i vikt men som fysioterapeuten sa " muskler väger och snart kommer även min förbränning att öka men tålamod".
Jag skulle inte säga något om det var så att jag åt godis och onyttig mat, det har vi aldrig gjort i detta hus så jag blir lite besviken att vikten går upp (har ibland en del vatten i kroppen också) men måste intala mig att alla har rätt och det vet jag ju själv - har inte haft en muskel kvar i kroppen och nu håller jag på att bygga upp mig så jag kommer se resultat med tiden.
Det är i alla fall helt underbart att ha den motivationen och drivet jag har i träningen!
Nästa vecka ska jag försöka lägga till några minuter med löpning.
Vi har även vårt träningsrum här hemma men jag får heller inte överträna utan resterande dagar bli promenader då vädret tillåter annars crosstrainern.

Tankar

(Monet)
Det är så otroligt skönt att känna att jag har ett liv. Jag kan idag göra alla vardagssysslor och det är underbart (från att inte orka något innan operation). Samtidigt så har jag lite svårt med mitt tålamod, då den fysiska och psykiska biten inte fungerar som jag vill. Jag vill så mycket mera, jag vill orka nu! Dessa tankar gör också att jag får en inre stress så jag har svårt att njuta då jag ibland känner "jag skulle ju orka mera" fast jag ska tänka "vad bra att jag orkade detta". Visst går det framåt men inte riktigt i den takt jag vill men måste försöka njuta av allt jag faktiskt orkar idag även om det tar tid och jag måste vila lite varje dag. Kanske är det också så att jag måste sänka mina krav på mig själv, lite av en livsstilsändring - jag kanske aldrig kommer uppnå den kapacitet jag hade tidigare (innan jag blev sjuk) jag måste försöka hitta mig och min egen balans och livsstil som innebär ett helt annat tempo än jag har haft tidigare.

Nu har min "stora" son flyttat till sin egna lägenhet *ler*. Har sett en massa fina bilder av lägenheten och jag bara längtar tills jag känner att jag har ork att åka och besöka honom. Det är en stor och fin lägenhet och han har fått så fint. Grattis min älskling!
Min "lilla" son ska komma hit första helgen i maj tillsammans med sin flickvän. Ska bli så roligt. De åker hem på söndag och på måndagen den 4 maj fyller han 15 år. Gissa vem som ska gå in och sjunga och ge honom frukost på sängen på söndagen.. Ska bli underbart!