Fönster

Nu har jag retat mig på mina smutsiga fönster i många måander men inte haft ork till att putsa dem. Nu när solen försvann så tog jag halvparten av fönstrerna. Mina grannar trodde nog inte jag var riktigt klok då jag står och putsar utsidan i nästan 7 minusgrader och snö *ler*, men man får vara uppfinningsrik..., hällde i spolarvätska för bil som ska klara -15 grader *hehe* oj vad fina fönster jag fick, de på utsidan och en del på insidan är nu putsade och det känns skönt, får ta resten i morgon men då blir det bara insidan. Härligt att känna att man orkar lite i alla fall.

Tur

På morgonen har jag tagit mig en promenad i området, skönt att känna att benen och hjärta och lungor samarbetar. Det har kommit en del snö här så det är lite ojämnt och isigt men underbart skönt. Har även städat ut ett skåp som jag har tänkt att göra länge men inte haft någon ork men nu är det klart och samtidigt fick jag en hylla med alla mina mediciner och det är inte lite. Nu ska jag vila en stund och sen ska jag ta mig en ny promenad.

Kram på er alla.

Positiv energi

Nu har vi varit en tur till Drammen, sett lite av julmarknaden. Visst var det trevligt men något skedde, all positiv energi bara försvann. Inget var roligt längre, hade bara velat sätta mig ner och tittat på folk men vi åkte hem. Har absolut ingen lust att ta bort sommarkläderna som jag hade tänkt idag för att få upp dem på loftet och sen ner med alla julpynten. Nej har ingen lust, jag gör allt sådant nästa vecka då jag är själv i stället, vill ha julstädat innan jag tar fram något så till nästa helg så har adventspyntet kommit fram. Ska även försöka åka till några butiker till som jag behöver införskaffa mig lite saker från..

Längtar till mina vänner i Svergie, längtar efter mina barn. Längtar till lite skratt och moro, längtar till att vara social. Man vaknar på morgonen full av energi och glädje och sen så blir man bara "tappad" på all energi och glädje och vill bara sova. Vad sker med oss just nu - vi är irriterade och bara tysta och det ger bara tråkighet. Längtar till nästa vecka då jag är helt själv hemma (tyvärr måste jag säga) kanske har jag blivit för van att vara själv på sjukhuset styra och ta beslut nästan själv (läkarna bestämde ju en del). Nästa vecka ska jag möblera om och se om det fungerar som jag vill ha det, jag ska putsa fönstrerna och adventspynta och städa och jag glädjer mig till det utan en massa negativitet.

Till min älskade!

Denna låt fann jag på en annan blogg och den tillängnar jag till Dig, inga mer ord behövs!

Hemma!

Nu har jag sovit min första natt hemma som "vanlig människa", alltså ej som patient. Känns skönt, men jag kommer alltid att vara patient då jag är transplanterad men det är ok. Jag har träffat helt underbara männskor under denna tid från personalen på akuten, transportören som körde mig till operation(som kommer ihåg mig så fort vi ses och bara skrattar och tycker man är underbar som bara är så glad), personalen på IVA, personalen på thorax, personalen på sängposten, TX-sköterskorna samt läkarna men någon som jag inte glömmer är min fysioterapeut Torunn (tror jag det stavas, förlåt om jag stavat fel!). Hon har visat mig hur jag ska träna och framför allt att jag i början inte behöver träna med tunga vikter, hon har tillåtit mig att pressa mig själv inom vissa gränser men också påmint mig om att njuta och varvaner samt försökt lära mig avslappning *ler* (lite lärde jag mig av det tror jag). En grupp jag inte glömmer som också gett mig några goda vänner är patienter och anhöriga bla
Roar och Vigdis från Trondheim, massor med Kramar till er. Sen även andra transplanterade, har försökt uppmuntra och ha lite roligt/morsomt då man är nyopererad och det kan vara lite tufft, mitt smeknamn/kallenamn blev "denna tokiga svenska" *ler*.

Nu ska vi här hemma njuta några dagar inga måsten. På måndag ska jag ringa runt till fysioterpauter och be och få komma på besök, ska nämligen intervjuva dem och se vad de har att erbjuda mig, vet att inte många fyso har erfarenhet av transplanterade men jag har mycket information till dem från sjukhuset och den mesta kunskapen har jag nu själv också hur jag ska träna. Skulle den jag väljer vara tveksam till något så får de alltid ringa sjukhuset. Vi som är transplanterade har ju ett speciellt upplägg då vi inte har några nerver till hjärtat utan det är hormner som styr vår pulsstegring och det sker lite långsammare, sen får vi inte träna intervallträning som andra hjärtpatienter (i alla fall inte det första året). Jag som transplanterad har också rätt till 6 månader fri träning men i början har jag och min fyso på sjukhuset sagt 3 ggr/vecka (jag har ju möjlighet att träna hemma i gymrummet också) för jag behöver också vila (ska lyssna på henne).
På torsdag blir har jag plats på sjukhushotellet (så jag slipper bilköerna in mot oslo på fredagmorgon, fredag görs ännu en biopsi).

Tack också till alla vänner, bekanta och släkt som hört av sig samt besökt mig, sms och ringt samt tack till ett underbart blomsterarrangemang från mina tidigare svärföräldrar i Svergie en otroligt fin text (fick den förra lördagen). Det är inte saker som räknas utan att man tänker på varnadra och bara visar att man bry sig antingen via mail eller telefon eller sms, sen finns det ju också telepati (jag har ju ett 6-sinne och vet att många tänker på mig! Några jag inte får glömma heller är alla mina bloggvänner som gett mig stöd och läser min blogg.

Massor med kramar till Er alla från ett snöigt Solbergmoen.

En dag kvar!

Oj vad skönt det ska bli. Känner mig starkare nu igen och vet att jag klarar detta, ibland må jag bara få gå ner för att sen komma starkare tillbaka och det varar inte så länge, nu är jag inte psykolog men tror att det är nyttigt att få dessa känslor och bearbeta dem också.
Känslan som jag fått då jag kommit hem är heller inte så konstigt (att jag fick ångest och bara förstog att jag inte var långt från att dö) det var ju mest hemma jag var (kände mig friskare hemma än jag egentligen var, mobiliserade eller förnekade hur sjuk jag var). Idag kan jag förstå människor som är så sjuka och ligger på sjukhus och sen blir friska och efteråt bara avskyr att vara på sjukhus eller rädsla att åka till sjukhus - lite samma känsla fick jag då jag var hemma. Frågan är då hur jag ska få bort denna känla för hem ska jag ju - jo jag ska möblera om *ler* (få se hur mycket det går), måste försöka göra lite förädringar så att denna ångest tillslut försvinner. För i detta hus som jag bara älskar ska vi bo resten av vårt liv och det blir långt nu. *ler*. Jag ska börja lite i taget i vardagsrummet/stua med möbler och gardiner mm. Sen tar jag ett rum i taget.. Ops - måste också få Andri med på först också men jag tror han förstår hur jag känner och hjälper till..*ler*.
Sen behöver vi inte ha så bråttom med det då allt julpynt ska upp, och det är mycket som vi har samt att jag även köpt lite nytt *ler*, åh vad jag längtar att få pynta till julen. Vi ska även sätta upp en massa belysning utanpå och runt huset men det får vara Andis expertområde, jag talar bara om vad och hur jag önskar och han brukar tycka detsamma (eller för husfriden så gör han bara som jag ber om men han blir alltid nöjd efteråt *ler*).

Nu har jag bestämt!

Jag har bestämt att på fredag ska jag bli utskriven härifrån och har fått det godkänt *ler*. Fredag har jag alltså min biopsi på morgonen, sen kommer Andri för att vara med vid utskrivnigssamtalet och sen åker vi hem (även det godkänt), har absolut ingen lust att sitta och vänta på biopsisvaret som brukar komma runt 17-18 på kvällen, de får ringa och skulle det förmodan visa sig så att jag har en rejektion så får jag väl åka tillbaka då (men jag mår så bra så det är ganska osannolikt). Sen ska jag hit för biopsi 1 gång i veckan i två veckor tror jag och sen blir det varannan (men det har läkarna bestämt och inte jag *ler*).

Idag var en liten tung dag, har börjat samla på mig vatten i benen igen, inget konstigt efter en transplantation har ju inte rört mig på så länge så de de funktionerna som ska leverera tillbaka vattnet så man kan gå på toa fungerar inte riktigt ännu, som sagt kroppen ska lära sig allt på nytt. (nu får inte alla det som jag har, alla har olika biverkningar). Var till Oslo och handlade julklappar/julgåvor så snart är vi klara (första gång på länge som vi har hunnit med detta så tidigt). Benen kändes tillslut som betongklumpar, orkade nästan inte lyfta på fötterna men då jag var i Oslo ringde TX-sköterskan och sa att jag skulle få en ny vätskedrivande (har haft den tidigare och då den togs bort så började jag samla på mig vätska igen). Då jag inte orkade mer åkte jag till sjukhuset och hämtade några av de tabletterna (prov om det hjälper och jag VET att de gör det för det känns som jag tömt en hel biltank under eftermiddagen *hehe*). Nu ska jag börja förbereda hemgången med lite packning samt frågor som jag funderar över. Alltså allt under kontroll som jag tycker om *ler*.
Lite skönt att få lite kontroll över sitt liv igen och nu är det upp till mig hur jag ska leva det och det ska bli ett annorlunda och bara helt underbart liv som Andri och jag och barna ska ha!
Ska inte glömma alla vännerna och släkt, ni ingår också i mitt underbara liv *ler*.