Nu har ännu ett år gott och från att vara dödssjuk pga mitt hjärta - inte kunna andas - inte orka gå en meter - ej klara av att ta en dusch utan att få hjälp, inte orka äta utan bara existera i en kropp - vara fängslad i sin egen kropp som man bara känner inte kommer klara detta (det var på håret). Nu har det gått 2 år och livskvaliten ser helt annorlunda ut idag. Jag lever og jag njuter. Sista hjärtkontrollen med biopsi, röntgen av hjärtkärlen og alla blodprover är helt utmäkta, så pass bra att ser blodprovernea lika fina ut nästa år så slipper jag hjärtbiopsin og angion (hjärttrg). Hurra vilket bra hjärta jag har men jag vill også tro att jag sköter om det på bästa möjliga sätt og med de kosttillskott jag fått lov att ta från rikshospitalet så hjälper det till..

Jag har fortsatt att träna med min personliga tränare og hon pressar mig så ibland undrar jag vad jag håller på med men tillsammans med spinningen så ger det resultat. Enl Rikshospitalet så tränar jag mera än de flesta og de har gett underbara resultat, jag har fått maxpuls, jag har fått reinervering (pulsen stiger og sjunker som den gør på normala människor), jag sover bättre då jag tränar og jag njuter att känna att anfåddheten är pga dålig kondition og inte pga att hjärta og lunger ikke fungerar..

Har då allt varit en dans på rosor?! Nej absolut inte men mitt hjärta mår bra och jag måste ta en hel del mediciner som skyddar hjärtat från avstötning. Dessa mediciner KAN ge biverkningar, nu får inte alla dessa biverkningar, några får inga alls men tyvärr så har de gett mig en del. I februari var jag tvungen att operera bort två av ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (råkade bryta dem vid styrketräning og boxning) men veckan efter var jag på gymmet og tränade det jag kunde. I maj fick jag benhinneinflammation i benen, men fortsatt att träna det jag kunde. Sen i sept får jag en riktigt stygg skenbensfraktur med mjukdels-, ledband- og korsbandsskada. Det var många diskussioner om/hur de skulle klara av att operera detta, låg en vecka med fruktansvärda smärtor innan operation. Skenbenet var brutet på 2 ställen lodrätt från knän og 20 cm ner. De satt in ett t-stag, metallplatta under knät ner mot ankeln + cement og 6 skruvar. De vågade ikke gipsa pga infektionsrisken - jag var tvungen att observera operationsnittet så jag inte fick infektion. Skulle ej belasta benet på 3 månader men fick cykla på träningcykeln. Var også tvungen att ha rullstol og duschstol igen (pust). Det visade sig att jag hade fått benskörhet pga medicinerna jag äter, så nu går jag på ännu mera mediciner och kontroll hos en ny specialist 1 gång/år. Idag går jag utan krycka inne - är nere og tränar det jag kan men ska nu öka detta igen. I maj/juni så vet de om jag kommer vara halt eller ikke og jag sattsar på att få full rørlighet i benet. Har även en del ledsmärtor pga medicinen men det blir bättre då jag kan träna. När det gäller njurarna så sliter medicinen på dem også men idag gør jag allt för att skydda dem. Har sagt ifrån att jag aldrig kommer genomgå någon njurtransplantation - då gäller det att mota "olle i grinden". Jag längtar att kunna träna ordentligt igen med benet så blir det korsbands og ledbandsträning nu, men allt kan tränas upp.
Glöm inte bort - alla får inte dessa biverkningar - vi är olika i kroppen og reagerar olika på all medicin, min kropp reagerar på detta sett av medicin.

Jag har också haft några föreläsningar bla på mitt Gym Spenst på deras öppna hus - "träning efter allvarlig sjukdom" samt en på Buskeruds sjukhus över 100 sjuksköterskor (med brutet ben,då rullade de ner mig i rullstol og lyfte mig upp på skrivbordet så jag kunde se alla), anhöriga och några patienter. Det var några av föreläsningarna. I maj nästa år ska jag vara föredragshållare på en årskongress, där blir det visst en hel del människor.

Har även den äran att få stödja några människor som lider av hjärtsjukdom - de har tagit kontakt med mig via denna blogg. Finns här för er!!!

Vi har även kunnat rest en hel del, Island, Danmark, Sverige, Riga samt se mera av Norge. Hoppas att kommande år blir full av resor.

Trots alla biverkningar jag har så har jag ett mycket bra liv och det gäller bara att hantera detta och kunna se möjligheter. Det finns inget som heter omöjligt! Tror inte det finns någon "frisk" människa som inte har några fysiska krämpor så varför skulle inte jag ha det också. Jag är frisk och fysiskt och psykisk stark och njuter av Mitt Liv.

Nu börjar snart 2011 och jag ser framemot att få uppleva detta år också, utan donatorn och dennes familj hade jag och min familj inte fått uppleva det tillsammans!
Ett riktigt Gott Nytt År till er alla som läser detta!

Årlig resume.

Nu har jag fått så mye mail om att fortsätta med bloggen så jag kommer att tillgodose detta med en resume varje år. Kom ihåg/husk på att detta Är min historia i både gott og ont, känner att ska jag fortsätta att skriva så blir det med allt positivt og negativt detta kan innebära.

Det betyder ikke att ALLA har det som jag, detta är min historia utan någon skönmålning!

Tror att de årliga betättelserna kommer att bli långa før mye händer under åren som går så ni som följer med, husk/kom ihåg att livet är underbart!

Snart kommer 2010 års resume!

The End

Nu är det definitivt slutbloggat för mig och det blir ingen återvändo.
Vill du nå mig så finns jag på mail: bibbi_brannas@hotmail.com

16 år!

Idag för 16 år så blev jag mamma för andra gången. Denna gång till en liten Andreas. Denna dag för 16 år sedan var bland de varmaste dagarna som någonsin varit den 4 maj i Sverige. Jag hade flera månader i graviditeten fått förbud med att lyfta tungt och fysiskt aktivera mig. Den lilla var påväg tidigare än förväntat. Höll mig i lugn och ro några månader.
Dagen den 3 maj så skulle det vara dags och då tänkte jag att nu kan jag börja pyssla i trädgården - så jag börjad gräva och plantera nya rosenbuskar. Det var det som behövdes för att han knackade på dörren och ville komma ut. På 20 minuter så hade du tittat ut till dennna värld.

Du var/är en mycket aktiv grabb, redan då du var 3 år så gick du på skridskoskola/hockey sen började fotbollen, handboll, innebandy och du prövade även orientering. Du behövde ha idrotten då du var så fysisk aktiv. Det blev många tidiga mornar och sena eftermiddagar och helger som fylldes upp med träning och match det var kalla -, soliga och regniga dagar och det var många körtimmar med bilen med dina fotbollskamrater och tränare. Det var så otroligt att se din utveckling i bollspel - se din utveckling tillsammans med ditt lag. Ett rent nöje att kunna ge dig de stödet när det gäller idrotten. Din storebror följde även med på några matcher men då det var tidigt på morgonen så lockade oftast sängen. För att bli mera delaktig i ditt idrottsliv så blev jag lagledare för fotbollen. Du är en riktig idrottsgrabb och det har för mig varit ett rent nöje att få dela dessa åren med dig.

Idag står du inför ditt gymnasieval och det är inte lätt att veta vad man bli när man blir stor. Du kan bli precis det du vill och du kan ändra dig många gånger i livet, det är en valmöjlighet vi har idag.

Är så otroligt stolt över att få vara din mamma och är så otroligt stolt över Dig!
Älskar Dig och din storebror så otroligt mycket.
Grattis min underbara son!

Valborg

Så var det sista dagen i april månad.

Denna månad har jag haft en del motgång i träningen p g a benhinneinflammationen. Fick en del obehag med feber och trötthet så kroppen har fått vilat och det känns som det var välförtjent och behövligt.
P g a alla medicinerna som jag äter så tål kroppen mindre belastning och jag måste vara mera observant på ett tidigt stadium och bromsa mig själv och då jag nu inte gjorde det så tar det längre tid att bli återställd. Man lär sig något nytt hela tiden.
Istället för träning så har jag hållt på i trädgården och tagit fram symaskinen så det har blivit en annan aktivitet.
Det är lite svårt för mig att förstå/få in i mitt huvud mina begränsingar och att allt tar mycket längre tid än innan jag fick min hjärtsjukdom, även om jag mår utmärkt nu så gör medicinen att jag har vissa begränsingar. Det är tur man lär sig hela tiden *hihi*.
Nästa vecka börjar träningen igen och jag kommer träna lika intessivt men lite annorlunda. Förutom träningen på Spenst så blir det även många cykelturer så totalt så blir träningsmängden större.

Har också varit på 1 1/2 år kontroll på Rikshospitalet och allt är så bra och det är skönt att prata om det friska även med dem vi ska försöka att sänka kortisondosen innan två års kontrollen - 1 månad innan så ska jag börja sänka den och då hjärtbiopsin görs så kommer de se om hjärtat klarar av den sänkningen (så jag inte får någon avstötning).

Innan sommaren ska jag också till Feiringkliniken för en konditionskontroll. Är helt övertygad om att konditionstalet, lungkapaciteten är mycket bättre än sist. Maxpuls har jag redan nått samt reinervering. Det blir spännande.

I maj ska jag även börja jobba lite, nu var det 2,5 år sedan jag jobbade sist och jag riktigt längtar att jobba igen. Få känna friheten att gå iväg till ett jobb. Har massor med år kvar i arbetslivet och skulle ha svårt att inte kunna tänka mig att jobba. Jag har också 2 föreläsningar inplanerade till hösten och några flera som kanske är på gång.

Nu har vi 22 grader och sol här. Njuter av att sommaren är på intågande. I Sverige kommer alla kommuner ha sitt Valborgsfirande (välkomna in våren). Kl 20.00 ikväll så tänds alla valborgeldar runt om i landet och många skönsjungande körer. Universiteten har sin mösspåtagning idag, hade jag varit i Sverige nu så hade jag plockat fram min studentmössa och sjunit in alla vårsånger tillsammans med flera miljoner människor runt om i Sverige. Fina traditioner som finns och som firas på olika sätt beroende på ålder och familjesituation.

En god Valborg till Er alla från mig!

Tiden går!

Ju längre tid som går efter min hjärttransplantation ju mera lämnar man bakom sig. För mig är detta inget stort idag, kanske för att jag mår så bra.

Att genomgå en hjärttransplantation är bland det största och tuffaste man kan genomgå (all transplantation), då man tillslut får ett ja till att hamna på listan så är det absolut den sista utvägen som finns för att kunna behålla och få ett liv. Samtidigt så är det otroligt tuffa kriterier att komma på denna lista (har nämnt det tidigare) och alla undersökningar och väntan innan är jobbig. Sen kommer nästa steg, hinner jag få mitt organ innan min tid är ute? Ja, jag hann men tror det var på mållinjen. Det är en stor och tuff operation och INGEN vet utgången av den. Efter det så börjar uppträning och tillvänjning av nya organet och ALLA medicinerna som kroppen ska vänja sig till. Självklart svajjar det mentala emellanåt under tillvänjningsfasen samt som en krisreaktion vad man gått igenom men man kommer igenom den bara man kämpar. Många konstiga reaktioner i kroppen som jag skyller på biverkningar av medicinen men som med tiden ger med sig - det blir inte så stort då man fått sitt liv tillbaka.

Jag har också tagit fram en massa fakta från Internet från hela världen för att öka min kunskap om hur jag ska göra för att må så bra jag kan efter transplantation (kontrollbehov har jag *hihi*)

Jag har haft en otrolig tur som fått ett hjärta som matchar mig så otroligt bra og som inte hindrat min tuffa träning som jag genomför och jag har så otroligt många att tacka att jag har kommit så här långt, ingen nämnd och ingen glömd. Jag klarar mycket mycket mera än vad jag någonsin har trott jag skulle efter en hjärttransplantation och med tryggheten i att jag får kontroller var 3:e månad samt kontroll på Feiring så känner jag mig trygg på att mitt tuffa träningsupplägg inte förstör hjärtat utan snarare bygger upp den muskeln ännu mera. Vi samarbetar mycket bra, jag och mitt hjärta!

Det jag inte får glömma är att INGEN visste utgången av detta i och med att jag tackade ja till transplantation - det kunde likaväl gått åt andra hållet.
Jag kan i alla fall inte låta bli att tro att med en vilja, envishet, positivitet så har jag hjälpt till att komma så här långt som jag gjort men det absolut viktigaste att min matchning till organet verkar ha varit perfekt!

Tiden går fortsatt och tillsammans med mig!

April 2010

Påsken åkte vi till Island och träffade familj och vänner. Det blev några intessiva dagar som slet mer än jag trodde men det var en underbar resa! Min svärfar är hjärtopererad och det var så härligt att se att han blivit så pigg men sliter lite som vi alla som är hjärtopererade. Svärmor lika god och glad som alltid. Andris bror fru och barn med barn hann vi också träffa samt några vänner som flyttat tillbaka till Island från Norge. Hann också träffa en barndomskamrat till Andri med fru. Så underbart att träffa alla.

Jag nämde i något inlägg om min orena hy; nu har jag fixat det problemet. Jag köpte hudkrämer och ansiktsmask från Island. Det fungerar jättebra. Alla hudprodukterna är från Blå lagunen.

När det gäller benhinneinflammationen/benhinnebettenelsen så blev det riktigt dåligt så min PT tog med mig upp till Naprapaten - oj, oj,oj. Han sa att han skulle knusa benhinnan - och det vill jag lova - den värsta smärtan jag någonsin har känt då han tryckte ut benhinnan. Det kändes precis som han bröt sönder benet på miljoner ställen. En smärta som absolut inte går att beskriva. Sen satt han akkupunktur i hinnan och jag skulle tillbaka efter en vecka. Skulle ta det lite lungt med träningen och det blev lite simmning och promenader på Island. Då vi kom hem så var jag med på ett nytt spinninmaraton, jag fullförde men det kändes lite i benet. På eftermiddagen var jag tillbaka till honom, det har blivit bättre MEN han var tvungen att ge mig samma tortyrbehandling igen. FRUKTANSVÂRT. Denna gång blev det bättre fortare och ska tillbaka en gång till. Kommer träna nästan som vanligt men ingen löpning och ingen backträning samt får jag ont i benet så har jag lovat att sluta på en gång.

Jag har nu kommit in i ett läge att får jag inte träna så får jag abstinensbesvär *hihi*.

På min sista PT-timma (som gick mycket bra) så hade jag med mig en tjej som kanske behöver en hjärttransplantation. Hon blev mycket förvånad över hur mycket man kan träna och hur mycket jag fått det till samtidigt så kunde hon ställa frågor både till mig och min PT. Roligt att kunna stötta och motivera och avdramatisera hjärttransplantation lite. Hon ska även vara med och titta på ett av mina spinningpass.

Detta var lite vad som skett med lite småproblem men som jag sagt det finns lösningar på allt!

Välkomnar nu våren!