lördag, december 03, 2011

Resume 2011



Ja, nu var även 2011 snart slut och jag håller på med julförberedelser som alla andra - Yes gott att vara tillbaka i den hektiska julstresstiden - fast jag planerar och tar det lugnt. Lika bra att skriva resumen nu innan den riktiga julstressen tar vid för mig såsom alla andra.

Detta året har inte varit som förra året och inte som jag hade planerat men så är det säkert för alla.

Januari började med fysioterapi och uppträning efter benoperationen i sept - har mera metall i kroppen än vad man vill ha. Uppträningen började bra men sen tog jag i lite för mycket och det smäller till i knät. En smärta som var helt olidlig. Jag råkade glömma bort att min läkning av frakturer tar lite längre tid pga mina mediciner så jag fick en rejäl skada i vänster knä. Så fort jag belastade benet så gick det en smärta till huvudet som inte går att beskriva. Kändes som underbenet var påväg upp i lårbenet. De kunde inte göra en Magnetröntgen av knät då jag är full av metall i underbenet men en CT gjordes. Var tvungen att finna ut hur jag skulle kunna gå lite i alla fall utan att vara sängliggande - det blev bla en artrosställning som höll benet i stabilt läge samt kryckor och TNS och smärtstillande.

I april började jag också jobba - en helt underbar känsla att vara tillbaka som en vanlig människa och ha helg då alla andra hade helg, valde också att jobba fast jag hade såna smärtor i benet. Detta gjorde jag då för att jag ville samt att det var lite lättare att inte känna på smärtan då jag var på jobb. Fokuset på jobbet och inte smärtan. Självkänslan ökade då jag märkte att jag faktiskt klarade av mitt jobb. I maj opererades knät och efer operation var det som natt och dag. Ingen smärta och släppte kryckorna i i juni och började träna försiktigt - rädslan att något mer skulle ske var och är stor så jag är extra försiktig nu och försöker bygga sten på sten. Var glad att det var vänsterbenet jag skadat så jag kunde fortsätta att köra bil. I princip har jag gått med kryckor från sept till juni och då finns det ikke mycket muskeler kvar samt att jag inte kunnat hålla den övriga kroppen i form som jag vill.

Semestern - ja, jag har haft semester som alla andra. Fick vi besök av mina svärföräldrar från Island. Vi samt våra barna (unga män) åkte till Spanien två veckor i sommar sen var de här en vecka efter Spanien. Tyvärr hade vi ju den värsta regnperioden någonsin i Norge men vi hade otroligt trevigt i en månad - nu i dec firar dem sin 55-åriga bröllopsdag; Platinabröllop. Hade även besök av andra nära och kära i sommar och otroligt skönt att man nästa klar det lika starkt som tidigare.

3-års kontollen på Rikshospitalet gick som jag förväntat mig - hjärtat fungerat helt utmärkt och jag behövde inte göra biopsi på grund av blodproverna och hur jag mår. Angion, kärlrtg av hjärtat var också bra inga igentäppta kärl i hjärtat. Hade också en diskussion med hjärtläkaren ang kortisonet och denna diskussion kommer vi ha nästa år också. Jag är nog en av de få personer som reagerar starkt på kortionet då jag fått benskörhet samt att jag nu utvecklat gråstarr - det visar sig att jag har det på båda ögonen samt att jag bara har 40 % syn på höger öga. Båda ögonen är drabbade av gråstarren. ôgonläkaren sände remiss till sjukhuset för operation men på Drammen har de 9 månaders väntetid. Får bara finna mig ett privat alternativ om nio månader är jag blind om jag väntar på dem.

Har haft 2 stora föreläsningar detta år, en på årskongress för hjärtsjuksköterskorna i Norge och det gav ett resultat till en föreläsning för hjärtsjuksköterskor och läkare i Norge - var den första patienten som varit i detta forum.

Mitt liv idag är som för vilken annan människa som helst - fast jag måste anpassa mig till mina mediciner. Varje dag är det en kamp i min kropp om att jag har ett främmande organ i kroppen och att kroppen vill avstöta den, det gör att jag inte orkar lika mycket som innan jag blev sjuk samt alla medicinerna som jag äter sliter på kroppen såsom ledsmärta mm.

Jag har fortsatt ett mål som jag ska uppnå - jag ska cykla Lillehammar-Oslo i Styrkeprovet - 190 km. Idag så brådskar det inte utan måste känna vad kroppen orkar och klarar. Vill inte få en skada till.

Många människor har olika sjukdomar och var och en har sin egen historia hur det drabbar och oss hur vi känner. Efter en allvarlig sjukdom ser man livet lite annorlunda och ser också annorlunda på människor runt en. Min historia är min men det betyder ikke att andras historia är mindre. I en allvarlig situation så ser man vilka som är ens vänner samt de som är ytliga. Idag ger mig mina vänner en positiv energi och de andra är idag avskrivna för mig, falsk vänskap tar bara energi.

Jag är otroligt lycklig lottad att jag har fått mitt liv tillbaka men inte som mitt liv såg ut tidigar utan att vänskap betyder så otroligt mycket. Fick ett mail fran en vän som skrev att hon skäms att hon känner som hon gör då hon tänker på mig.
Alla har sin styrka och alla har mycket mera styrka än vad man tror. Vi har alltid två val i livet, då något händer så har vi fortsatt två val. Antingen ser man det mörkaste eller så väljer vi att finna lösningar på allt. Det är tungt men jag lovar att vänder man det negativa och väljer en annan väg så växer man som människa. Jag har valt att vända allt till det positiva - om ett år kanske jag är blind men jag har i alla fall min skrift och talförmåga (detta kommer ikke ske). Jag har en skyldighet mot mig själv och mina närmaste att göra det bästa jag kan.

2012 kommer ikke bli som 2011 - förhoppningsvis så blir det lättare men blir det inte det så är jag redo att ta fram styrkan efter att jag gråtit och gett upp för att klättra upp igen och nå de mål jag vill!

Jag är inte annorlunda må bara göra ting lite annorlunda och jag vet att jag har styrka att vända allt negativt till positivt men jag må få gråta, bli arg och bli less på allt innan jag börjar klättra upp på stegen igen.

Välkommen 2012!