Personlighetsförändring efter transplantation?

Har min personlighet ändras efter att jag fått ett hjärta från en annan?
Jag svarar både ja och nej på denna fråga, ska förklara hur jag ser på det, så detta blir ett långt inlägg.

Kärlek: Man associerar oftast kärlek med hjärtat. Jag har ju ett hjärta från en annan person men jag har inte ändrat syn på vilka jag älskar - de är de samma som jag gjorde tidigare, alltså samma man och barn. Så svaret på rubriken är Nej.

Utseende: Jag har fått mycket tjockare och mörkare hår men det associerar jag inte till att jag har fått ett nytt organ utan biverkningar av medicinen. Alltså både ja och nej.

Syn på livet: Jag värderar saker annorlunda idag men tror att detta beror på att jag gått igenom en livskris och varit mycket nära döden. Saker som var viktiga tidigare är inte lika viktig. Njuter mera av små enkla saker som jag tidigare tog förgivet. Allstå både ja och nej.

Psykologiskt: Jag är mycket starkare psykisk idag än jag var innan jag blev sjuk på grund av det jag gått igenom inte pågrund av ett nytt organ. Alltså både ja och nej.

Intressen: Innan transplantationen så älskade jag att se på sport, något som var mycket viktigt för mig. Idag är jag inte lika intresserad. Kanske värderar jag annorlunda nu? Jag brukar säga att "min donator var nog inte sportintresserad" med ett leende men egentligen så tror jag att det handlar om att jag inte har nerver till hjärtat som ger adrenalinkicken som jag fick innan transplantationen då jag tittade på sport. Idag uför jag det aktivit istället för passivt framför tv:n. Alltså både ja och nej.

Kost: Innan transplantationen älskade jag stekt eller ungsbakad lax - nu kan jag inte äta det, har försökt så många gånger men tyvärr så växer det bara i munnen. Gravad- och rökt lax fungerar utmärkt. Brukar även här säga "min donator tycker nog inte om stekt eller ungsbakad lax". Tror det kan bero på alla mediciner jag äter som gör att ibland ändras smaksinnet. Alltså både ja och nej.

Som ovan visar det sig att vissa saker har ändrats men jag tror inte detta är pga att jag har fått ett organ från en annan person som påverkar mig utan snarare pga det jag gått igenom gör att jag ser saker lite annorlunda samt påverkan av alla medicinerna jag måste äta hela livet.

Detta är mitt svar på detta och det finns säkert andra som har en annan syn men jag är ingen vetenskapsman utan en person som fått en chans att leva tack vare att någon annan donerat sitt organ vid dennes bortgång.

Jag är alltså samma Bibbi - psykiskt og fysiskt starkare med tjockare och mörkare hår som numera utför fysisk aktivitet istället för att titta på det och tyvärr så tycker jag inte om lax längre och älskar samma personer som jag alltid har gjort.

Februari 2010

Ny månad och det sker lite nya saker hela tiden. Jag var ju iväg på röntgen för att se hur ståltrådarna som håller ihop mitt bröstben såg ut. Jahapp - det visade sig att några av trådarna hade gått av, inte konstigt att jag hade ont (bara jag som kan klara av sånt *hihi*). Fick en snabb kallelse till operation. Kändes lite nervöst att bli sövd igen men personalen var så proffsiga och efteråt fick jag prata med narkosläkaren och mitt hjärta hade skött sig så bra. Fick även med mig de två ståltrådarna som de tagit bort, varje tråd var c:a 15 cm (Annette, ingen var rostig *hihi*). Nu har jag ett nytt ärr på bröstbenet och 11 suturer, tror de får sitta lite längre än normalt då läkningen tar lite längre tid för mig (pga medicinerna). Suturerna kommer jag ta bort själv. Redan dagen efter så kände jag skillnaden på smärta, nu fanns bara den i operationsärret men inte den andra som jag hade haft. Helt underbart att inte ha ont.

Har tagit det lite lugnt med träningen, men nästa vecka ska det börjas igen. Då blir det 6 dagar med 2 timmarspass, kommer ta det lite lugnt med styrketräningen i överkroppen p g a ärret men konditionsträningen kan jag göra för fullt och otroligt skönt att inte känna smärta då jag rör armarna. Har också bestämt mig för nya mål i träningen, jag har bestämt att jag ska vara med i några löpartävlingar (jentebølgan i Drammen bland annat) i år och det kommer vara med "friska" personer då jag nu är frisk. Behöver vara med på dessa tävlingar för att se att jag faktiskt klarar detta samt att då jag är konkurensmänniska så ger det mig mera inspiration/motivation till träning.

Till sist; vädret här - det snöar och snöar och snöar. Helt otroligt - vill inte ha mera snö. Visst är det kallt ute men klär mig ordentligt och det är underbart att kunna vara ute i kylan och känna att jag faktiskt kan andas - andas in frisk och härlig luft utan att känna att det är tungt med andingen - ännu ett friskhetstecken.

Januari 2010

Ja, ingen har väl missat att den gått i kylan- och i snöns tecken men det är bara att klä på sig rejält och komma ut lite i kylan i alla fall och få frisk luft.

Här går allt som det ska och jag har nu kommit i till ett nytt skede. Koncentrerar mig på det friska och känner att jag mer och mer tar avstånd från transplantationen och vill tänka på vad jag kan göra och vilka framsteg jag har gjort. Ser det som ett sund- och friskhetstecken.

Träningen går precis som jag vill med lite finjusteringar pga smärtor i bröstbenet. Detta har jag haft problem med sen jag transplanterades men inte så mycket som nu och har haft samtal med läkare om att ta bort de översta ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (nu är det läkt så de behövs inte om det uppstår problem). Har även blivit informerad om riskerna med att operera igen, bla infektionsrisk då jag har så lågt immunförsvar samt att bli sövd. Ser inte att jag har något val då detta just nu ger mig ett handiklapp. Till och med då jag kör bil och växlar så får jag ont i bröstbenet. Ur träningssynpunkt så koncentrerar jag mig på kondition och löpbandsträning, det är så att om jag tex boxas eller gör sit-ups eller annat med armar och överkropp får jag en knivsmärta som sitter i. Det är bara att anpassa träningen efter detta tills jag har tagit bort dem men det ska inte hindra mig att träna 6 ggr i veckan.

Har också haft ett bra samtal med NAV/försäkringskassan om att återgå till yrkeslivet igen. Alla förslag jag har gett har godkänts och börjar genomföras. Har även en del föreläsningar inplanerade nu under våren. Det jag måste tänka på är att inte ta på mig för mycket samt att träningen alltid måste ingå i mitt liv och i min vardag. Kan jag inte träna så blir jag fysiskt sjuk p g a alla medicinerna och inte tala om hur bra jag mår psykiskt av att kunna träna. Utåt sett ser jag oförskämt frisk ut och är jätteglad för det men inom mig så fortgår kampen om att orka så mye som möjligt - idag är jag inte lika stressad över det utan har anpassat mig men måste hela tiden påminna mig och bromsa lite. Huvudet vill mycket mera än vad jag och kroppen orkar men jag klarar otroligt mycket och känner mig frisk.

Alltså allt går i friskhetstecken just nu med lite barnsjukdomar.