fredag, februari 27, 2009

Jan Werner

MIN Sång:

Kaos eller harmoni, jag väljer harmoni!

Kaos
Min favorit ikväll, det är jag idag, !!!!

Storvinst

Förra helgen blev Norges MGP klar och min favorit vann Stort! Underbart! Hejja Norge!
Då tar vi låten igen *ler*

torsdag, februari 26, 2009

Jag i ett nötskal *ler*


Häromdagen hade vi ett vännepar som flyttat till Island här på lunch. JAG lagade maten - helt underbart. Första måltiden som jag lagat till andra på mycket mycket länge och det var skoj. Andri har fått smakat min mat efter jag blev frisk och taktiken sitter kvar. Helt underbart att kunna stå upp och laga all mat, kunna servera, hålla en hel konversation utan att måste gå och vila eller lägga mig för jag blir så sliten. Sen efter de gått blev jag lite trött men inget mot vad det varit tidigare.
Nu till min träning - fått tillsägelse av min fysioterapeut att jag Inte får ta i så mye så jag "blöder" i musklerna - risken finns att jag då får belasningsskador och inte kommer kunna träna pga det - ok, det vill jag inte så det är bara att lyssna. Igår kändes det bättre så jag körde hela programmet, hårt som vanlingt men blev nu bara trött i dem. Bra att jag har någon som bromsar mig!
När jag kom hem igår så skulle jag leka elektriker (diskmaskinen la av dagen före) tog 3 timmar innan jag hade ordnat det och sen var jag helt slut men fick i alla fall igång diskmaskinen. Sådana här saker som inte är planerat tar så mycket energi av mig så jag var tvungen att gå och sova - sov 3 timmar.
Får många frågor vad jag gör på dagarna, hur jag får dagarna att gå; Jag går alltid upp kl 8 - äter frukost samt tar medicin - sen gör jag lite hushållsarbete - vilar lite samt att jag har träning varje dag. Det kanske inte låter så mycket men för mig tar allt mycket längre tid så helt plötsligt är det kväll. Jag har absolut inte långtråkigt (jo då saker går sönder då får jag långtråkigt). Vilar 1-2 gånger om dagen - känner att både kropp och själ behöver det. I hjärnan och hjärtat känner jag mig ung men i kroppen så känner jag mig som 100 år ibland. Låter jag bara kroppen få den tid den behöver så blir detta bättre och bättre samt att jag behöver tiden med mig för att bli psykiskt starkare.

tisdag, februari 24, 2009

Resa!

Jag har allid sagt att då min "karantän" är slut så ska jag resa till bl a Sverige direkt. Nu är det inte enbart jag som bestämmer detta utan även mina läkare. Efter lite funderande så kanske det inte är så smart att börja resa direkt - många som vill ha besök då jag kommer och jag kommer nog stressa sönder mig, så jag har ändrat på dessa tankar - vill ta det med ro och min egen takt, så det får vänta ett tag med resandet. Alla som vill komma över på besök till oss är hjärtligt välkomna.

För några år sen och även några månader sedan hade jag planerat allt jag skulle resa och alla resor. Men landet Sverige står kvar i hundra år till (även om jag inte lever så länge (*ler*). Âven om jag vill så måste jag tänka lite på min rehabilitering och min stresstålighet och just nu så vill jag ta det med ro och fortsätta träna upp min fysiska och psykiska styrka och det gör jag bäst här. Den dagen jag är klar att resa vet jag inte men som det är nu så får alla sådana planer läggas undan på framtiden.

Så alla vänner och släkt; Ni är hjärtligt välkomna till oss här i Norge.

måndag, februari 23, 2009

Muskler?!


Andri skrattade åt mig i går så han fick ont i magen, ja jag var dagens stora skratt igår. Varför? Jo jag hade en sådan träningsvärk i låren, det kändes som lårmusklerna blödde men i vardagligt tal, jag hade ordentlig träningsvärk *ler*, ja det är inget att skratta åt.. kändes verkligen som mina lårmuskler blödde. Ja, jag skrattade också, helt bedrövligt att få träningsverk man landar på båda fötterna och förstår hur dålig form jag är i men varför denna träningsvärk. Fredagen var ju ett riktigt hårdpass hos fysioterapeuten + att jag gick upp för min "mördarbacke". Lördagen var vi på islandsfest - helt underbart, många trevliga människor, god mat och Dans. *ler*. Det var många, många, många år sedan jag dansat så mycket utan att bli trött och anfådd. Helt underbart! De som visste att jag var tranplanterad var så förvånade över att jag är så pigg och orkade så mycket - för mig är det inget konstigt - jämförde det med en bil - har den dålig motor så fungerar den inte men byter du motorn så går den raskt. Folks reaktion var blandade, vissa vågade inte komma fram och prata och var lite försiktiga , det jag önskar mig är att människor är som vanligt, jag Mår Ju Bra. Sen kan jag också förstå att ordet transplantation är ett laddat ord så jag får överbevisa människor genom att vara med lite mer på olika tillställningar *ler*. Men tillbaka till mina "blödande muskler", jag bara dansade och dansade och dansade, en härlig känsla att få luft och inte bli trött - det blev vanlig dans, discodans och bugg. Oj vad skoj! På söndagen förstog jag hur lite muskler jag har i mina ben, förrutom de 8 månader som jag nästan varit sängliggande till alla år som jag inte haft ork att röra mig speciellt mycket. Detta kommer ta tid men jag har all tid i världen till att komma dit jag vill men "blödande muskler" gör lite ondare än mitt opererade bröstben. Jag får vända på det och säga detta är en smärta som är ett friskhetstecken och inget farligt *hehe*. Många skratt fick vi igår i alla fall, tur vi inte har videokamera. *ler*

lördag, februari 21, 2009

Bild från vår altan/terass

Snöfall


Så här ser det ut utanför vårt fönster - snöfall (bilden är lånad). Nu tycker jag att det får räcka med all snö. Igår hade jag bestämt att jag skulle upp på taket och skotta/mokka ner all snö men träningen tog lite för mycket kraft av mig. Får ställa mig in på att gå upp på taket i morgon då det inte snöar. Vet snart inte vart vi ska göra med all snö men men. Allt är ju inte negativt med snö - det blir så mycket ljusare och otroligt vackert men nu har vi snart 2 meter här och det tycker jag är nog, delar gärna med mig av lite snö *ler*

Idag ska vi på Islänsk fest, en fest som anordnas varje år, och i år ska vi Bara Vara Gäster. I vanliga fall så sitter vi med i festkommiten men nu ska vi bara komma dit och njuta av kvällen med god islänsk mat och musik och dans. Jag får äta nästan all mat förrutom hajen (p g a immunhämmande medicinen) men jag kan lukta på den i alla fall *ler*. ôver 100 personer kommer och det ska bli trevligt att träffa många kända ansikten igen.

Träningen i går gick jättebra, cykel och löpband 1 mil, sen styrka och då la vi till en del övningar och det känner jag idag, sen gick jag hem från fysioterapeuten
1 1/2 km varav en "mördarbacke" en backe som har en fruktansvärd/grusom lutning i mer än 500 meter men jag klarade den med 2 små stopp och det var en härlig känsla men idag känner jag det i mina ben *ler*. En otroligt skön och härlig känsla att känna att hjärta och lungor fungerar och att det som hindar mig är att jag inte har muskler och kondition. Sakta men säkert så blir detta bättre...

fredag, februari 20, 2009

Styrka


Jag har fått många frågor angånde mental styrka och hur jag har orkat komma igenom detta. Nu ska jag berätta hur jag har kommit igenom detta med att mobilisera min inre styrka. Då jag fick min diagnos så förstog jag inte mentalt hur sjuk jag var det började jag förstå då de diskuterade transplantation samt då jag mådde allt sämre och klarade mindre och mindre.. Jag hade 2 val, antingen ge upp eller kämpa och plocka fram den inre styrka "jag ska överleva detta" jag valde det sista och med hjälp av musik så mobiliserade jag mig, var jag ledsen så blev det tyngre musik var jag glad så blev det glad musik.. men harmonin av musiken hjälpte mig att plocka fram styrkan inom mig. Jag skulle bara överleva detta!

Tror att alla människor har 2 val att välja och det i varje situation, jag försöker alltid välja det valet som är bäst för mig, försöker undvika den destruktiva vägen utan en väg där jag mår bra. Små saker som jag inte kan göra något åt tar inte längre negativ energi från mig.
Nu är det bara jag som är mitt eget hinder från att bli den jag vill vara - jag har alla redskap i mig, mentalt och fysiskt (nytt hjärta) och jag själv väljer vilken väg jag ska gå. Jag sätter upp små mål att nå dit jag vill och jag har mina mål klara för mig och jag SKA bara nå mitt slutmål även om det kommer ta tid men tiden är också det kroppen och knoppen behöver.
Visst har det varit jobbigt men jag tänker hela tiden på att andra har det värre - alla anhöriga som står brevid och ser men kan inte göra något. De mår dåligt och den kan jag inte lindra förrän jag mår bra! Så nu har jag lindrat många ledsna hjärtan och hjärnor och det är underbart att se och höra dem må bra!

onsdag, februari 18, 2009

Min favorit

Denna låt är min favorit i Norska melodifestivalen.

Oj vad långt jag kommit!

Nu har det gått c:a 4 månader sedan transplantationen och då jag tänker tillbaka så känns det mycket längre, måste påminna mig om det då jag känner att jag inte orkar hela tiden utan måste vila. Utav dessa månader så har 1 1/2 blivit förstörd av infektioner.
Så otroligt underbart att orka träna som jag gör - 3 gånger i veckan ordentligt hårt hos fysioterapeuten med cykel och löpband och styrka (förutom vardagsmotion) - jätteskönt att märka att jag blir anfådd av dålig kontdition istället för ett dåligt hjärta. Orkar laga mat och det blir mycket av "bibbi special" *ler*, städa, duscha - göra sig i ordning efter dusch. Dagarna går otroligt fort. Visst behöver jag fortfarande vila lite varje dag men jag tillåter mig det också utan att bli frustrerad.

Något som jag är otroligt känslig för är stress, då blir jag lite blockerad. Har jag planerat och göra något en dag och något mera kommer till så har jag lite svårt att "komma till skott" utan blir stressad av det. Har även blivit lite känslig för att andra "rör" mig i ansiktet (tankar som undrar om han har tvättat händerna), tänker mye på infektionsspridning (lite som en toppidrottare *ler*).

Något som jag skulle vilja göra är att börja rida igen - ska leta efter ett stall som kan lära ridning och hyra ut häst men det får vänta någon månad till.

Ja, just nu så njuter jag av allt jag orkar göra och det är inte lite det och samtidigt så vet jag att det blir bättre hela tiden, det som de sagt på sjukhuset, TTT - ting tar tid, stämmer så otroligt bra det gäller bara att finna balansen och inte rusa på såsom jag gjorde i början. Accepterar att jag inte kan springa Lidingöloppet idag men en dag ska jag det igen *ler*.
Njuter och mår bra med inslag av vila varje dag.

lördag, februari 14, 2009

Alla hjärtans dag!


Igår var det fredagen den 13 och vi fick vår del av den dagen på torsdagen då vi fick bilen förstörd.
Idag är det alla hjärtans dag, vill dela med mig av denna dag till er alla och framförallt till Er som inte har någon att dela denna dag med.

Allså en hjärtetanke till Er!

torsdag, februari 12, 2009

Vad sker?


För några timmar sedan så tog jag min morgonmedicin - de består idag av 17 tabletter, de på bilden är de största - immunhämmande. Men 17 tabletter är helt ok (har varit mera), på söndag får jag minska med en tablett då försvinner virusmedicinen. Trodde att det skulle vara jobbigt med all medicin men allt fungerar hur bra som helst. De är min champanj och kaviar *ler*.

Häromdagen var jag in till jobbet och träffade mina arbetskamrater - jättetrevligt att se alla igen och känner lite i fingrarna att jag skulle vilja börja lite smått. Trodde absolut inte jag skulle vara så trött som jag var då jag kom hem men det tog en hel del energi av mig - men trevligt var det i alla fall.
Dagarna går och jag gör min träning och planerar en hel del hemma, lagar mat och njuter just nu av livet. Längtar i och försig till Sverige men tack och lov att det finns dator och mobil...Planerar en resa dit i maj några dagar om jag får för läkarna, men det får som sagt de avgöra.
Solen skiner och det är riktigt kallt här men bara helt underbart med värmen från solen och all vit snö...

Nu har jag fått en tråkig nyhet och jag bara skrattar!!!!!Vi har haft inbrott i bilen och bilen är inte körbar! Detta är inte sant!!!Vad ska man göra - jag bara skrattar, men men det är ju bara en bil men jag är ju lite beroende av den just nu... Jävla människor som inte kan låta andras saker vara ifred!

måndag, februari 09, 2009

Grattis min son!

Mina stoltheter i världen är våra 3 söner, Y som är äldst (styvson 21 år) och gör militärtjänstgöringen i Stavanger. T (19 år) som har fått en fast anställning inom det han är utbildad ,data, samt att han har fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Högdalen, Stockholm. A (14 år) som är världens snällaste fast han försöker ha lite attityd *ler*.
T flyttar till sin lägenhet den 1 mars och som mamma hade jag velat varit med och fixat lägenheten med honom (fast kanske skönt att han får bo in sig ett tag innan jag kommer *ler*), då jag fortfarande har "karrantän" får jag alltså inte lämna Norge ännu, så är det bara att vägleda via dator och telefon. Oj vad roligt det ska bli att träffa honom i hans lägenhet.

Idag har jag haft träning - allt går bra - har bara lite ont i akilles/hälsenan men det är bara att töjja... Får ta det lite med ro men svårt då det är så skönt.
Hela helgen har det snöat här men idag har vi strålande vinterväder tror det är över 1 meter snö (så nu vill jag inte ha mera). Det är otroligt vackert, ska bli skönt att nästa år pröva att gå på långfärdsskidor (blir en syn för gudarna *ler*). Skulle vilja ha smörjningsfria skidor men har fått höra från en väninna att det bara är för de under 3-4 år, hm, varför säljs de då i vuxenstorlek? men jag är ju 1 år nästa år *hehe*.

fredag, februari 06, 2009

Ännu en fredagslåt!

Fredag igen!


Här kommer ännu en sångfågel från Norge! Norge har många underbara sångare men de är lite dåliga att marknadsföra dem utomlands så jag delar med mig lite av mina favoriter.

Nu har jag fått svar på CMV-infektionen - har nu lämnat 3 negativa prov och får ta bort medicinen mot den infektionen om 10 dagar - skönt med en tablett mindre.
Idag har jag varit hos fysioterapeuten igen; ska nu gå 3 gånger i veckan, mån-ons-fre. Jag kör först kondition 45 minuter på cykel och löpband själv, sen kör jag 30 minuter styrka med vägledning av fysioterapeuten. Det är en skön känsla att komma igång igen - skönt att känna att kroppen lyder, fast det är otroligt jobbigt - jag vill ju bli svettig så att jag känner att jag gjort något och det kan jag lova att jag blir men oj vad skönt efteråt. Lång väg att gå men jag tar det försiktigt!

torsdag, februari 05, 2009

Några ord från mig.

Nu har det gått några månader sedan operationen - har haft lite infektioner men de är nu över och jag har nu kommit igång med träningen igen hos fysioterapeuten. Har nu bokat in tider då det inte är så mye folk då jag känner att jag är lite rädd för infektioner (i alla fall just nu). Har fortfarande en inre stress som jag arbetar med men den är inte så konstigt att jag har. I några månader nu har vi vetat att många tjänster ska bort på Andris jobb och han är en av dem som berörs - ännu så vet vi inte om han får erbjudande om annat jobb hos sin arbetsgivare utan det är fortfarande under process - de sägs att allt ska vara klart till mars månad. I början så skämtade och skrattade vi åt detta - ska vi aldrig få lugn och ro. Vi försöker tänka "att har vi väntat på ett hjärta som vi inte vet om och när det ska komma" så klarar vi tänka positivt på detta också. I början gjorde jag det men nu känns detta bara stressande - kan vi aldrig få lugn och ro runt oss, några månader som som vi kan få njuta av.
Vet att vi klarar av att gå igenom detta också men för mig så ger det en inre stress. Jag kan inte göra något åt detta så egentligen är det dumt att låta detta påverka mig men omedvetet påverkar denna ovisshet oss. En känsla av dåligt samvete att jag ännu inte är arbetsför - en känsla av irritation.
Vet att jag inte ska ha denna känsla och vet att allt alltid ordnar sig men det skulle vara skönt att få lite lugn och ro, att Andri har jobb, att jag blir starkare och starkare. Man blir så medveten om att man inte själv kan påverka sitt liv utan det är också olika faktorer runt om en som är med att påverka. Det vi kan göra nu är att inte låta detta påverka oss allt för mycket och vi vet att allt ordnar sig till slut.