Kort rapport, träning - baconsnuvan (influensa A)

Allt går bra; blodprover och hjärtkontroll ua en liten observation är nu mina njurvärden men man har sänkt på en av mina mediciner ser får jag tänka på att dricka ordentligt.
Träningen går som det ska - 6 gånger i veckan med 7 ökter, just nu är kanske inte motivationen som den borde men jag går iväg och gör det jag ska. Själv tycker jag inte att jag märkt någon positiv skillnad men min PT ser resultat och ska jag vara riktigt snäll så ser jag också skillnaden -- men vill ha mera --.
Jag har redan nu kommit upp i de förväntade 70% som jag som hjärttransplanterad ska kunna nå i olika resultat så det är bara att fortsätta och överbevisa statistiken att vi kan med hårdare träning (både intensivt och kvantiten) nå dit vi vill (i alla fall nästan). Träningen gör också att jag blir mera mentalt stark och sover bättre på nätterna.
Målet för mig är att kunna delta på Europaspelen för hjärt- og lungtransplanterade i Växjö juni 2010 och VM för transplanterade juni 2011 i Göteborg.

Sen har jag lite andra projekt pågång men dem berättar jag inte om nu, kanske senare.
Alltså allt rullar på som det ska och saker och ting ser ljusare ut hela tiden.

Längtar nu bara till baconvaccinet¨(influensa A), för som det ser ut nu så börjar det bli lite panikartat runt omkring, många är sjuka. Det tråkiga är att jag också ser folk som är sjuka och tränar - man riskerar faktiskt att utsätta kroppen för farliga sjukdomar om man tränar(kanske inte kortsiktigt men långsiktigt - JAG vet) sen riskerar man också att smitta. Jag med mediciner som drar ner mitt immunförsvar riskerar att bli mycket sjuk av detta - ok de tänker inte på mig så då får jag göra det men detta gör att jag blir mera isolerad - min livskvalite sänks p g a att jag inte vågar utsätta mig för risker då många andra inte blir så sjuka utan bara förkylda. Ja - jag håller mig hemma mer eller mindre nu tills jag fått min vaccin. Även om jag inte skulle bli farligt sjuk så om jag blir sjuk så kommer jag vara sjuk längre och lite mera än friska. Då tappar jag i min rehabilitering en gång till. Hoppas nu att sprutan kommer snart så jag kan känna mig lite mera trygg.

Bara jag igen!

Nu har det kommit en del synpunkter och diskussioner ang mitt tidigare inlägg. Jag kommer göra så; uppdatera denna blogg ibland men inte lika ingående som jag gjort tidigare (vem vet, kanske jag ändrar mig). Men ett av förslagen jag fick var att skicka gruppmail till de som fortsatt vill höra och läsa hur jag har det. Maila mig din mailadress så lägger jag in er i en "blog-grupp" min mailadress är;

bibbi_brannas@hotmail.com

Har ni frågor till mig så är ni jättevälkomna att fråga mig - självklart får ni vara anonyma. Alla frågor är tillåtna och jag svarar så gott jag kan.

En kort uppdatering; Denna vecka har jag varit på träningcentrat varje dag (ska även dit idag). Det är spinning och styrketräning som står på programmet. Sakta men säkert känner jag en förbättring. Skillnad idag då jag tränar mot tidigare, jag kör inte för fullt (120) utan oftast ligger jag på 80-90% - förrutom dagen med PT (personlig tränare). Detta gör också att jag inte känner mig så stressad samt att jag sover mycket bättre på nätterna. Jag kan lova att ibland känns det bara pest att gå iväg - ett slit som jag hoppas ska ge resultat. Det kommer ta tid men det ska gå.
Jag har även fått min matdagbok analyserad av näringsfysiolog. Har skrivit ner ALLT jag ätit och hon har beräknat mitt dagliga kcal. Jag äter regelbundet och nyttigt men får bara i mig 800-1200 kcal/dygn. Detta blev jag förvånad över då jag tycker att jag bara äter och äter hela dagarna. Ja - då jag tittar igen på det hon har analyseras så ser jag också problemet; mycket grönsaker, frukt och fibrer men alldeles för lite proteiner. Ja detta måste jag ju lösa, får ju inte de resultaten med den energimängden jag äter men orkar bara inte äta mera mat. Då blir det proteindryck - totalt 2 dl melk med proteiner till lunchen i samband med vanlig lunch samt en proteindryck efter varje träning.

Detta program är tufft även för en frisk (Andri följer inte med idag på spinningen han behöver vila). Då kan ni tänka er hur det är med mig som inte har tillräckligt med Oxygenupptag (bara hälften av en frisk) och ett fruktansvärt dåligt konditionstal..Tyck nu inte synd om mig för det är inte meningen.. Jag ser detta som "vill man bli fin så får man lida pin" men det är en härlig känsla att känna att jag får framgång även om det blir lite i taget..
Analyserna och korrigeringarna fortgår på träningsbloggen och jag kan lova att detta kommer bli intressant. Allting går bara man har vilja och envishet och ett positivt tänkande. Mitt mål är ju också att kunna delta på Europeiska spelen i Växjö nästa sommar(som representant för Norge).

Snart dags för ett slut..

Då jag började skriva denna blogg var det för att jag själv skulle kunna bearbeta mina känslor att bli allvarligt sjuk. Det har styrkt mig och hjälpt mig att orka kämpa och klara av det svåra och jobbiga. Har också velat betona anhörigas slit i detta - en hel familj blir lidande, sjuk då något sådant sker. Samtidigt har också vänner och släkt kunna läsa om hur jag har det. Ibland är det lättare att skriva än att tala om känslor och välbefinnande. Det jag saknade då jag blev allvarligt sjuk i min sjukdom och transplantationen som väntade, det fanns inte mycket att läsa än vetenskapliga artiklar. De har varit jättebra men saknaden av att läsa om någon som går igenom eller ska gå igenom något liknade har jag nästan inte funnit.
Under denna tid har jag fått många mail från hela Norge, Sverige, Danmark, Finland och USA - människor som går igenom liknande situationer, de har fått mig att fortsätta att skriva min historia. För detta är min historia med mina biverkningar, mina känslor och mycket mycket annat.
Någon gång så måste också detta ta slut och jag tror att jag börjar närma mig slutet på denna blogg eller vad tycker ni?
Jaha, vad ska jag göra då, jag vet inte, men har alltid nya saker pågång.
Jag kommer i alla fall fortsätta skriva på min träningsblogg (startade den för ett tag sen) men den är låst - alltså ingen öppen blogg.
Detta har varit en otrolig resa för mig och många andra, en resa som jag inte kan få ogjord och som har lärt mig mycket här i livet. Ett liv här i Norge som jag värderar otroligt högt och starkt och kommer fortsätta med samma styrka och livsglädje, envishet och ödmjukhet.

Mitt stora projekt nu är att träna och ha en träningsökt och intervallträning(spinning 4 ggr/vecka, styrka 3 gånger/vecka, intervall x 1 detta till och börja med . Detta är inte forskat på men har funnit en massa vetenskapliga artiklar om högintessiv träning. Så jag och min PT (personliga tränare) har lagt upp ett program tillsammans med Fering. Det ska gå att komma tillbaka till aktivfysisk form trots all medicin och Oxygenmängd (som jag har). Det är jag som kommer vara min egen försöksperson och skriva ner och analysera allt tillsammans med några personer. Denna blogg är låst just nu men om framtiden vill så kanske jag öppnar den också som hjälp för andra aktiva att kunna komma iform.

Telefonsamtalet dagen D

Då man äntligen kommer igenom alla undersökningar och blir godkänd för transplantation så väntar "telefonvakten". Det är inte lätt att komma på denna lista, många undersökningar ska göras och man får inte vara för frisk eller för sjuk, lite krasst kan man säga att de letar efter anledning att säga nej. Hela ens kropp och själ gås igenom men då man äntligen är godkänd så får man sina föreskrifter, resplanen är gjord (ambulansen har fått meddelande i den kommunen man bor att det kan komma samtal från mig), man får även med sig medicin som ska tas då telefonen ringer och det är dags att åka (en medicin som sänker immunförsvaret), du ska också ha en väska packad med kläder som du behöver. Nu gäller det bara att hålla humöret uppe och undvika infektioner samt att klara av både fysikt och mentalt denna väntan.
Jag packade min väska 3 gånger (olika årstider) tillslut så struntade jag i det. Väntan blev lång och jag blev bara sämre och sämre. Fick en medicin som heter Simdax som skulle hjälpa mitt hjärta att pumpa. Utan den hade jag aldrig kunnat varit hemma samt fått lite livskvalite (kunna andas och prata). Fick denna medicin 8 gånger och varje gång så blev det kortare mellan gångerna. Hade mina änglar på Buskerud sjukhus (hjärtsviktsmottagningen med Else-Mari och dr Gjertsen samt all underbar personal på Med intensiven) utan deras stöd hade jag aldrig klarat denna långa väntan för den blev lång..Samtidigt så hade jag några kontroller på Riksen för att kontroller status och kontaktperson som ringde regelbundet för att höra hur det gick.
Ja, det gick bara en väg - det blev sämre och sämre. En konstig känsla att känna att livet "rinner ur en" för det är precis så det kändes. Hade inte mycket ork och kraft kvar och idag tror jag inte att min kropp och hjärta hade klarat många veckor till.
Några dagar innan telefonsamtalet så hade jag fått min Simdaxdos och en kontroll på Riksen var gjord - väntade även samtal från Riksen om en tilläggsundersökning.

En eftermiddagen så ringer telefonen (hör inte vad mannen hette), det var från Riksen. Han säger "Vi har ett hjärta till dig" - Hm, nej jag ska på undersökning så detta måste vara fel. Tillslut så förstår jag att Nu är det Dags, Andri hör på min röst som ändrade sig. Jag fattade nog inte att nu ska det ske, jag var helt lugn och ringde Ambulans - tog min medicin och packade lite toalettsaker och sa till Andri. Jag sätter mig i solen vid garaget och väntar på ambulansen (ville ha frisk luft då jag inte visste om och när jag skulle få det nästa gång). Jag upplevde att han sprang runt som en yr höna hemma och stressade medans jag var hur lugn som helst. Satt och sms till släkt och vänner att nu så var det dags. Ambulansen kom och jag gick in och satt mig - sa inte ett ord (ville bara vara ifred). Andri han pratade och pratade. På akutmottagningen så väntade de på oss - undersökningar skulle göras och prover skulle tas. Samt den obligatoriska duschen - men för mig blev det en snabb dusch - helt plötsligt blev det fart. Det sista jag sa till Andri innan jag åkte in på operations stugan var "Frys in lövbiffen" (*hehe* typiskt mig att tänka på allt praktiskt).
Morgonen efter så ses vi igen - då sitter jag på intesiven och tvättar mig - då Andri kommer in så ser han ett stort leende och jag sitter och vinkar åt honom. Så otroligt skönt att kunna andas att känna att livet hade kommit tillbaka. Allt var bara så annorlunda och lätt. Visst var jag opererad och hade ont men det blev så litet (fast jag fick smärtstillande). Känslan att få livet tillbaka var otroligt. Idag vet jag att det inte hade varit många dagar till som kroppen hade orkat och det känner man också, energin bara försvinner. Sen helt plötsligt så har man energi och kan andas, skratta, prata och framför allt röra sig.
En magisk känsla då jag ringde och sa att nu kommer vi och lämnar rullstolen och duschstolen. Det var en seger för mig.
Detta är hur jag upplevde det Min dag!

Glädjetår

Fick ett mail som jag vill dela med mig till Er!
Nå er vi på tur. Inatt blir det ett nytt hjerte!

Kära älskade vänner, sitter här och gråter i glädje med er. Detta sms blev en påminnelse hur mitt samtal då telefonen ringde och hur jag upplevde det. Tror jag ska berätta det en annan gång för er!
Oj vad tårarna rinner just nu, är så glad för er skull och kryssar alla fingrarna att allt går bra. Vi kommer ses då jag åker på min rutinkontroll snart!

En en gång; TACK Till alla Donatorer och era Familjer den 4 oktober är eran dag och ni ska firas och tackas. Ni kan inte tackas tillräckligt och jag hoppas att denna dag som är en europeisk dag, Alla länder har denna dag som sin dag för att tacka alla donatorer och deras familjer. I Norge så firas inte denna dag men i vårt hem så gör vi det!
Takk - kära Ni.
Till dem som skrev sms - oj vad skoj. Längtar till att se er igen!

Kram/Klem till Alla för livet vi lever och får en chans till att leva!

Organdonationsdagen

I dag är det den Europeiska organdonationsdagen och den 17 okt har Norge sin dag att uppmärksamma denna dag.
Det finns massor med synpunkter ang organdonation och det är bra, vi ska diskutera detta. Vi måste våga prata om det som kan ske men ingen önskar; döden är aldrig lätt att prata om och något som vi alla vill skjuta framför oss, ett tungt ämne men oj så mycket lättare alla får om vi vågar prata om hur Vi Vill Ha Det. Varje människa har rätt att bestämma över sin kropp, både ett ja och nej ska respekteras, huvudsaken vi tar ställning över vår egen kropp.

Jag som är hjärttransplanterad kommer vara evigt tacksam för att min donator och dennes familj tog ställning - de tog ställning; Ja till att donera. Det de gjorde var att i sin egen tragedi och sorg ge en annan familj glädje och ett liv tillbaka (det är stort). Visst är det tungt för mig ibland att tänka på att någons olycka blev min lycka men jag är så tacksam för det de gav mig och min familj! I stället för att två familjer skulle sörja så gav de livet tillbaka till en.
Tack igen min underbara Donor och dennes familj!

Hjärtedikt av Odd Grythe

Denna underbara hjärte dikt hörde jag i en annan verson för ett tag sen, tack Frank. Tack till Odd Grythes fru som tillät mig publicera hela denna underbara dikt om hjärtat och tack Helle som gjorde mig uppmärksam på vart ursprunget kom ifrån.

Du rare, gamle hjertet mitt!
I mellom kan du smerte litt, og hoppe litt....og stanse litt..og stoppe litt...og danse litt.
Da setter jag meg stille ned så også du kan få litt fred.
När du velvilligst roer deg da sitter jeg og kroer meg og tenker;
Takk for hvert et slag du slog for meg; for hvor en dag du sendte blodets varme strom igjennom meg, till dåd og drøm!

Tenk for en jobb som du har hatt, Som sto i både dag og natt!
Rundt søtti slag for hvert minutt, Vel fire tusen uavbrott hver time; og - ja kall det løgn -, men hundre tusen i et døgn!
Og i et år; ner tretti-sju-millioner ganger banker du!
Og nå, som jeg er sekstini vil hjertets taksameter gi en samlet sum på
per idag - to komma seks milliarder slag!!

Og enda gir du ikke upp!
Vel, engang må du jo si stopp;
Litt slitent etter livets spill
ag alt du skaffet krefter til.
Og litt vemodig, kjære du,
Vi kommer mange ting i hu:
-de bratte kneikers lykke land,
-de hete netters uforstand,
-de gylne festers lange rad,
-de grøsse-kalde morgonbad..
Alt holdt du ut!
Og takk for det!
Og så:
La livets vilje skje!

Odd Grythe

Sommarbild

Denna bild har min son Tobias tagit i augusti vid Elvefestivalen.

Vaknade nu på morgonen och det var KALLT, rimfrost ute på gräsmattan och de varnar för snö i helgen. Lite tidigt kan jag tycka men sommarbilden får hålla kvar mig i sommarhumör. Varje årstid tycker jag har sin lilla charm och det är bara att klä på sig lite mera men jag kan inte låta bli att tycka att sommaren är min årstid.
Idag blir det ett riktigt tufft Spinningpass - ikväll blir det fest med några fd arbetskamrater i morgon blir det spinning igen och på söndag ska det bli ett intervallpass (antingen ute eller på gymet). Sen ska vi ordna till i trädgården/hagen inför vintern, må få allt klart. ônskar er alla en riktigt god helg.