Valborg

Så var det sista dagen i april månad.

Denna månad har jag haft en del motgång i träningen p g a benhinneinflammationen. Fick en del obehag med feber och trötthet så kroppen har fått vilat och det känns som det var välförtjent och behövligt.
P g a alla medicinerna som jag äter så tål kroppen mindre belastning och jag måste vara mera observant på ett tidigt stadium och bromsa mig själv och då jag nu inte gjorde det så tar det längre tid att bli återställd. Man lär sig något nytt hela tiden.
Istället för träning så har jag hållt på i trädgården och tagit fram symaskinen så det har blivit en annan aktivitet.
Det är lite svårt för mig att förstå/få in i mitt huvud mina begränsingar och att allt tar mycket längre tid än innan jag fick min hjärtsjukdom, även om jag mår utmärkt nu så gör medicinen att jag har vissa begränsingar. Det är tur man lär sig hela tiden *hihi*.
Nästa vecka börjar träningen igen och jag kommer träna lika intessivt men lite annorlunda. Förutom träningen på Spenst så blir det även många cykelturer så totalt så blir träningsmängden större.

Har också varit på 1 1/2 år kontroll på Rikshospitalet och allt är så bra och det är skönt att prata om det friska även med dem vi ska försöka att sänka kortisondosen innan två års kontrollen - 1 månad innan så ska jag börja sänka den och då hjärtbiopsin görs så kommer de se om hjärtat klarar av den sänkningen (så jag inte får någon avstötning).

Innan sommaren ska jag också till Feiringkliniken för en konditionskontroll. Är helt övertygad om att konditionstalet, lungkapaciteten är mycket bättre än sist. Maxpuls har jag redan nått samt reinervering. Det blir spännande.

I maj ska jag även börja jobba lite, nu var det 2,5 år sedan jag jobbade sist och jag riktigt längtar att jobba igen. Få känna friheten att gå iväg till ett jobb. Har massor med år kvar i arbetslivet och skulle ha svårt att inte kunna tänka mig att jobba. Jag har också 2 föreläsningar inplanerade till hösten och några flera som kanske är på gång.

Nu har vi 22 grader och sol här. Njuter av att sommaren är på intågande. I Sverige kommer alla kommuner ha sitt Valborgsfirande (välkomna in våren). Kl 20.00 ikväll så tänds alla valborgeldar runt om i landet och många skönsjungande körer. Universiteten har sin mösspåtagning idag, hade jag varit i Sverige nu så hade jag plockat fram min studentmössa och sjunit in alla vårsånger tillsammans med flera miljoner människor runt om i Sverige. Fina traditioner som finns och som firas på olika sätt beroende på ålder och familjesituation.

En god Valborg till Er alla från mig!

Tiden går!

Ju längre tid som går efter min hjärttransplantation ju mera lämnar man bakom sig. För mig är detta inget stort idag, kanske för att jag mår så bra.

Att genomgå en hjärttransplantation är bland det största och tuffaste man kan genomgå (all transplantation), då man tillslut får ett ja till att hamna på listan så är det absolut den sista utvägen som finns för att kunna behålla och få ett liv. Samtidigt så är det otroligt tuffa kriterier att komma på denna lista (har nämnt det tidigare) och alla undersökningar och väntan innan är jobbig. Sen kommer nästa steg, hinner jag få mitt organ innan min tid är ute? Ja, jag hann men tror det var på mållinjen. Det är en stor och tuff operation och INGEN vet utgången av den. Efter det så börjar uppträning och tillvänjning av nya organet och ALLA medicinerna som kroppen ska vänja sig till. Självklart svajjar det mentala emellanåt under tillvänjningsfasen samt som en krisreaktion vad man gått igenom men man kommer igenom den bara man kämpar. Många konstiga reaktioner i kroppen som jag skyller på biverkningar av medicinen men som med tiden ger med sig - det blir inte så stort då man fått sitt liv tillbaka.

Jag har också tagit fram en massa fakta från Internet från hela världen för att öka min kunskap om hur jag ska göra för att må så bra jag kan efter transplantation (kontrollbehov har jag *hihi*)

Jag har haft en otrolig tur som fått ett hjärta som matchar mig så otroligt bra og som inte hindrat min tuffa träning som jag genomför och jag har så otroligt många att tacka att jag har kommit så här långt, ingen nämnd och ingen glömd. Jag klarar mycket mycket mera än vad jag någonsin har trott jag skulle efter en hjärttransplantation och med tryggheten i att jag får kontroller var 3:e månad samt kontroll på Feiring så känner jag mig trygg på att mitt tuffa träningsupplägg inte förstör hjärtat utan snarare bygger upp den muskeln ännu mera. Vi samarbetar mycket bra, jag och mitt hjärta!

Det jag inte får glömma är att INGEN visste utgången av detta i och med att jag tackade ja till transplantation - det kunde likaväl gått åt andra hållet.
Jag kan i alla fall inte låta bli att tro att med en vilja, envishet, positivitet så har jag hjälpt till att komma så här långt som jag gjort men det absolut viktigaste att min matchning till organet verkar ha varit perfekt!

Tiden går fortsatt och tillsammans med mig!

April 2010

Påsken åkte vi till Island och träffade familj och vänner. Det blev några intessiva dagar som slet mer än jag trodde men det var en underbar resa! Min svärfar är hjärtopererad och det var så härligt att se att han blivit så pigg men sliter lite som vi alla som är hjärtopererade. Svärmor lika god och glad som alltid. Andris bror fru och barn med barn hann vi också träffa samt några vänner som flyttat tillbaka till Island från Norge. Hann också träffa en barndomskamrat till Andri med fru. Så underbart att träffa alla.

Jag nämde i något inlägg om min orena hy; nu har jag fixat det problemet. Jag köpte hudkrämer och ansiktsmask från Island. Det fungerar jättebra. Alla hudprodukterna är från Blå lagunen.

När det gäller benhinneinflammationen/benhinnebettenelsen så blev det riktigt dåligt så min PT tog med mig upp till Naprapaten - oj, oj,oj. Han sa att han skulle knusa benhinnan - och det vill jag lova - den värsta smärtan jag någonsin har känt då han tryckte ut benhinnan. Det kändes precis som han bröt sönder benet på miljoner ställen. En smärta som absolut inte går att beskriva. Sen satt han akkupunktur i hinnan och jag skulle tillbaka efter en vecka. Skulle ta det lite lungt med träningen och det blev lite simmning och promenader på Island. Då vi kom hem så var jag med på ett nytt spinninmaraton, jag fullförde men det kändes lite i benet. På eftermiddagen var jag tillbaka till honom, det har blivit bättre MEN han var tvungen att ge mig samma tortyrbehandling igen. FRUKTANSVÂRT. Denna gång blev det bättre fortare och ska tillbaka en gång till. Kommer träna nästan som vanligt men ingen löpning och ingen backträning samt får jag ont i benet så har jag lovat att sluta på en gång.

Jag har nu kommit in i ett läge att får jag inte träna så får jag abstinensbesvär *hihi*.

På min sista PT-timma (som gick mycket bra) så hade jag med mig en tjej som kanske behöver en hjärttransplantation. Hon blev mycket förvånad över hur mycket man kan träna och hur mycket jag fått det till samtidigt så kunde hon ställa frågor både till mig och min PT. Roligt att kunna stötta och motivera och avdramatisera hjärttransplantation lite. Hon ska även vara med och titta på ett av mina spinningpass.

Detta var lite vad som skett med lite småproblem men som jag sagt det finns lösningar på allt!

Välkomnar nu våren!