Klara-en äkta hjälte

Har fått den äran att följa en ung dame genom sin kamp mot sin lungsjukdom - idag står hon på väntelista för nya lungor. Hennes blogg rör og berör mig något otroligt.

Denna låt vill jag tillägna till henne och alla andra som sliter pga hjärt- og lungsjukdomar!

Mars 2010

Nu är snart mars månad slut och sommartiden infört, lite svårt att förstå då jag tittar ut på altanen i och för sig.

Denna månad har varit händelserik. Jag har börjat att testa ut hur mycket jag klarar av att jobba och sen kommer frågan "vad ska jag bli när jag blir stor" *hihi* men jag tar en sak i taget. Förhoppningsvis finns det arbetgivare som ser min kompetens *hihi*.

Nu har jag även fortsatt att träna fast med andra tider - alltså efter arbetstid och ser att det fungerar. Ja, då var det träningen; jag är så nöjd framgången går stadigt framåt (faktiskt lite mer än jag trott). Häromdagen var jag på mitt andra spinningmaraton på 3 timmar (förra gången 62 km nu 74 km), enl instruktörerna så var detta pass mycket hårdare än förra, jag var så nöjd efter dem timmarna, det gick mycket bättre än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Min PT kan nu också köra extra hårt på träningarna och jag ligger på en puls på mellan 139-154 under hennes timma, det är bra är också med på ett av hennes hårda spinningpass. Har nu även lagt in ett intervallpass på 55 min på spinning (ett hemskt pass men skönt efteråt) - var lite orolig att pulsen inte skulle hinna gå ner på de 2 min vi hade i roligare tempo men det fungerade alldeles utmärkt. En negativ sak är att jag fått benhinnebetennelse i båda benen som inte vill ge sig riktig (märkte det idag då jag tog mig en långpromenad) så jag har inte kunnat ha löpträning på ett tag men crosstrainer/eliptikal och spinning kan jag hålla på med. Är jättenöjd med den fysiska utvecklingen.

Har nu en STOR utfodring och den är rent fruktansvärt men må bara använda min mentala styrka att också få till detta; Backträning - tog en långpromenad idag och den sista biten hem har vi en otroligt lång och brant backe, 900 m upp i himlen känns det som, trodde att jag fått så mycket styrka att jag skulle klara av hela den men INTE..det stoppade på andingen - tog bara stopp. Helt sagolikt otroligt och jag blir bara så ARG - men detta ska bli nästa nöt att knäcka. Ska konsentrera mig under april månad på backträning och det är det värsta jag vet...

Jag har också sedan i november sparat och analyserat alla mina träningar och ser en stor skillnad på mitt pulsmönster. Otroligt nyttigt och lärorikt att analysera dem och se utveckling och motgång. Jag har lärt mig otroligt mycket om min kropp tack vare dem - vet när jag ska ta det lugnt och vet när jag kan ta i mera nu utan att hela tiden följa pulsklockan. Det jag känner nu i kroppen stämmer överens med hur pulsen reagerar.

En annan sak som jag nu också fått som en biverkan av någon av medicinerna; oren hy i ansiktet - kanske inte är så stort egentligen men för mig som aldrig någonsin haft det tidigare är det lite jobbigt men hittar nog något som kan hjälpa för det också.

Det sociala livet är nu också tillbaka på sin plats, blir fortfarande lite trött och sliten men det går stadigt framåt.

Allt går som det ska med lite småjusteringar men precis som för alla andra. Längtar nu till att våren ska göra sitt antågande på riktigt.

Glädje

Fick ett mail för ett tag sedan om en person som blev hjärttransplanterad för några år sedan. Den människan hade fått rådet att ta kontakt med mig. Vi delar flera gemensamma nämnare - båda hjärttransplanterade - vi fick det ikke till med det fysiska - vi ville få ut mera av hjärttransplantationen än att bara acceptera att vi inte kan/ vi inte får det till.

Nu har jag fått till min fysiska träning och mycket mera än vad jag trodde för 6 månader sedan men som jag sagt tidigare det har kostat; tid, slit, tårar och mycket skratt och träningsvärk og en enorm mental vilja.

Jag gav denna person kunskap av det jag funnit i vetenskapliga artiklar som förklarar vad som sker med våra muskler pga medicin och hur vi ska få till det (har även skrivit om det i bloggen i ett inlägg) om vi vill mera i den fysiska biten.
Jag gav personen lite ideer hur jag gjort (inte att personen skulle träna som jag) og hur man kan tänka för att få med sig den mentala biten för att få det till med den fysiska biten. Den personen tog del av mina råd och lyckades genomföra sin nästa träning, även om den var slitsam, så gick det och personens självkänsla ökade.

Hurra för DIG, du ser att vi kan!

Vi är inte annorlunda utan må bara göra saker lite annorlunda.

Glädjen att få dela med mig av min kunskaper och det jag gjort och höra att det fungerar för andra är stort!

Små ord kan ge ett så stort stöd!

Nu ska jag förbereda mig för morgondagens Spinningmaraton på 3 timmar.

Frågor?

Har du någora frågor att ställa till mig så får du gärna maila mig eller skicka in som en kommentar på bloggen.
Frågorna publiceras anonymt og jag ska försöka svara så gått jag kan och utifrån min erfarenheter og min kunskap.

Mail; bibbi_brannas@hotmail.com

Frisk?!

Nu har det snart gått 18 månader sen jag skiftade/bytte hjärta och jag har fått tillbaka mitt liv. Det går stadigt framåt och nya steg tas hela tiden.
Jag har hela tiden valt att tänka positivt på det jag kan og vill uppnå från den dagen jag fick veta att jag var sjuk. All den positiva energin har fått mig att nå dit jag har kommit idag. Jag har också haft turen att inte få någon avstötning - förutom några infektioner såsom CMV, svineinfluensa og småinfektioner samt min senaste operation men där emellan har jag mått bra.

Jag kommer aldrig någonsin komma upp till den nivån som jag var några år innan jag fick reda på min sjukdom men jag har heller inte mått så dåligt som jag gjorde de långa månaderna i väntan på transplantation.

Jag har valt att se det friska i mig även om jag alltid kommer ha vissa begränsingar bla p g a all medicin og operationen, men jag kan hela tiden nå en liten bit längre. Ibland säger kroppen ifrån och behöver vila och då blir jag lite frustrerad men samtidigt blir jag också påmind om mina begränsingar och det ser jag som positivt ibland (kan blir riktigt frustrerad då huvudet vill mera). Lyssnar nu på kroppen men är heller inte rädd att pressa den lite.

Alla har vi olika förutsättningar och olika bakgrund som man tar med sig in i en sjukdomsperiod och rehabilteringen och tiden efteråt. Jag är helt övertygad om att mina aktiva år tidigare gör att jag kan-vågar-vill pressa mig lite, lite mera hela tiden. Glädjen till livet och vad det ger mig driver mig långt.

Nu låter detta som det bara handlar om träning och träning men absolut inte, det gäller arbetslivet och det sociala - alltså livet generellt.

Jag har fått min livskvalite och mycket mycket mera tillbaka och njuter i fylla drag och jag kommer inte kalla mig för SJUK efter transplantationen utan jag är FRISK med BEGRÄNSINGAR.

Det för mig är otroligt viktigt och motiverande - JAG ÄR FRISK!