Nu har ännu ett år gott och från att vara dödssjuk pga mitt hjärta - inte kunna andas - inte orka gå en meter - ej klara av att ta en dusch utan att få hjälp, inte orka äta utan bara existera i en kropp - vara fängslad i sin egen kropp som man bara känner inte kommer klara detta (det var på håret). Nu har det gått 2 år och livskvaliten ser helt annorlunda ut idag. Jag lever og jag njuter. Sista hjärtkontrollen med biopsi, röntgen av hjärtkärlen og alla blodprover är helt utmäkta, så pass bra att ser blodprovernea lika fina ut nästa år så slipper jag hjärtbiopsin og angion (hjärttrg). Hurra vilket bra hjärta jag har men jag vill også tro att jag sköter om det på bästa möjliga sätt og med de kosttillskott jag fått lov att ta från rikshospitalet så hjälper det till..

Jag har fortsatt att träna med min personliga tränare og hon pressar mig så ibland undrar jag vad jag håller på med men tillsammans med spinningen så ger det resultat. Enl Rikshospitalet så tränar jag mera än de flesta og de har gett underbara resultat, jag har fått maxpuls, jag har fått reinervering (pulsen stiger og sjunker som den gør på normala människor), jag sover bättre då jag tränar og jag njuter att känna att anfåddheten är pga dålig kondition og inte pga att hjärta og lunger ikke fungerar..

Har då allt varit en dans på rosor?! Nej absolut inte men mitt hjärta mår bra och jag måste ta en hel del mediciner som skyddar hjärtat från avstötning. Dessa mediciner KAN ge biverkningar, nu får inte alla dessa biverkningar, några får inga alls men tyvärr så har de gett mig en del. I februari var jag tvungen att operera bort två av ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (råkade bryta dem vid styrketräning og boxning) men veckan efter var jag på gymmet og tränade det jag kunde. I maj fick jag benhinneinflammation i benen, men fortsatt att träna det jag kunde. Sen i sept får jag en riktigt stygg skenbensfraktur med mjukdels-, ledband- og korsbandsskada. Det var många diskussioner om/hur de skulle klara av att operera detta, låg en vecka med fruktansvärda smärtor innan operation. Skenbenet var brutet på 2 ställen lodrätt från knän og 20 cm ner. De satt in ett t-stag, metallplatta under knät ner mot ankeln + cement og 6 skruvar. De vågade ikke gipsa pga infektionsrisken - jag var tvungen att observera operationsnittet så jag inte fick infektion. Skulle ej belasta benet på 3 månader men fick cykla på träningcykeln. Var også tvungen att ha rullstol og duschstol igen (pust). Det visade sig att jag hade fått benskörhet pga medicinerna jag äter, så nu går jag på ännu mera mediciner och kontroll hos en ny specialist 1 gång/år. Idag går jag utan krycka inne - är nere og tränar det jag kan men ska nu öka detta igen. I maj/juni så vet de om jag kommer vara halt eller ikke og jag sattsar på att få full rørlighet i benet. Har även en del ledsmärtor pga medicinen men det blir bättre då jag kan träna. När det gäller njurarna så sliter medicinen på dem også men idag gør jag allt för att skydda dem. Har sagt ifrån att jag aldrig kommer genomgå någon njurtransplantation - då gäller det att mota "olle i grinden". Jag längtar att kunna träna ordentligt igen med benet så blir det korsbands og ledbandsträning nu, men allt kan tränas upp.
Glöm inte bort - alla får inte dessa biverkningar - vi är olika i kroppen og reagerar olika på all medicin, min kropp reagerar på detta sett av medicin.

Jag har också haft några föreläsningar bla på mitt Gym Spenst på deras öppna hus - "träning efter allvarlig sjukdom" samt en på Buskeruds sjukhus över 100 sjuksköterskor (med brutet ben,då rullade de ner mig i rullstol og lyfte mig upp på skrivbordet så jag kunde se alla), anhöriga och några patienter. Det var några av föreläsningarna. I maj nästa år ska jag vara föredragshållare på en årskongress, där blir det visst en hel del människor.

Har även den äran att få stödja några människor som lider av hjärtsjukdom - de har tagit kontakt med mig via denna blogg. Finns här för er!!!

Vi har även kunnat rest en hel del, Island, Danmark, Sverige, Riga samt se mera av Norge. Hoppas att kommande år blir full av resor.

Trots alla biverkningar jag har så har jag ett mycket bra liv och det gäller bara att hantera detta och kunna se möjligheter. Det finns inget som heter omöjligt! Tror inte det finns någon "frisk" människa som inte har några fysiska krämpor så varför skulle inte jag ha det också. Jag är frisk och fysiskt och psykisk stark och njuter av Mitt Liv.

Nu börjar snart 2011 och jag ser framemot att få uppleva detta år också, utan donatorn och dennes familj hade jag och min familj inte fått uppleva det tillsammans!
Ett riktigt Gott Nytt År till er alla som läser detta!

Årlig resume.

Nu har jag fått så mye mail om att fortsätta med bloggen så jag kommer att tillgodose detta med en resume varje år. Kom ihåg/husk på att detta Är min historia i både gott og ont, känner att ska jag fortsätta att skriva så blir det med allt positivt og negativt detta kan innebära.

Det betyder ikke att ALLA har det som jag, detta är min historia utan någon skönmålning!

Tror att de årliga betättelserna kommer att bli långa før mye händer under åren som går så ni som följer med, husk/kom ihåg att livet är underbart!

Snart kommer 2010 års resume!

The End

Nu är det definitivt slutbloggat för mig och det blir ingen återvändo.
Vill du nå mig så finns jag på mail: bibbi_brannas@hotmail.com

16 år!

Idag för 16 år så blev jag mamma för andra gången. Denna gång till en liten Andreas. Denna dag för 16 år sedan var bland de varmaste dagarna som någonsin varit den 4 maj i Sverige. Jag hade flera månader i graviditeten fått förbud med att lyfta tungt och fysiskt aktivera mig. Den lilla var påväg tidigare än förväntat. Höll mig i lugn och ro några månader.
Dagen den 3 maj så skulle det vara dags och då tänkte jag att nu kan jag börja pyssla i trädgården - så jag börjad gräva och plantera nya rosenbuskar. Det var det som behövdes för att han knackade på dörren och ville komma ut. På 20 minuter så hade du tittat ut till dennna värld.

Du var/är en mycket aktiv grabb, redan då du var 3 år så gick du på skridskoskola/hockey sen började fotbollen, handboll, innebandy och du prövade även orientering. Du behövde ha idrotten då du var så fysisk aktiv. Det blev många tidiga mornar och sena eftermiddagar och helger som fylldes upp med träning och match det var kalla -, soliga och regniga dagar och det var många körtimmar med bilen med dina fotbollskamrater och tränare. Det var så otroligt att se din utveckling i bollspel - se din utveckling tillsammans med ditt lag. Ett rent nöje att kunna ge dig de stödet när det gäller idrotten. Din storebror följde även med på några matcher men då det var tidigt på morgonen så lockade oftast sängen. För att bli mera delaktig i ditt idrottsliv så blev jag lagledare för fotbollen. Du är en riktig idrottsgrabb och det har för mig varit ett rent nöje att få dela dessa åren med dig.

Idag står du inför ditt gymnasieval och det är inte lätt att veta vad man bli när man blir stor. Du kan bli precis det du vill och du kan ändra dig många gånger i livet, det är en valmöjlighet vi har idag.

Är så otroligt stolt över att få vara din mamma och är så otroligt stolt över Dig!
Älskar Dig och din storebror så otroligt mycket.
Grattis min underbara son!

Valborg

Så var det sista dagen i april månad.

Denna månad har jag haft en del motgång i träningen p g a benhinneinflammationen. Fick en del obehag med feber och trötthet så kroppen har fått vilat och det känns som det var välförtjent och behövligt.
P g a alla medicinerna som jag äter så tål kroppen mindre belastning och jag måste vara mera observant på ett tidigt stadium och bromsa mig själv och då jag nu inte gjorde det så tar det längre tid att bli återställd. Man lär sig något nytt hela tiden.
Istället för träning så har jag hållt på i trädgården och tagit fram symaskinen så det har blivit en annan aktivitet.
Det är lite svårt för mig att förstå/få in i mitt huvud mina begränsingar och att allt tar mycket längre tid än innan jag fick min hjärtsjukdom, även om jag mår utmärkt nu så gör medicinen att jag har vissa begränsingar. Det är tur man lär sig hela tiden *hihi*.
Nästa vecka börjar träningen igen och jag kommer träna lika intessivt men lite annorlunda. Förutom träningen på Spenst så blir det även många cykelturer så totalt så blir träningsmängden större.

Har också varit på 1 1/2 år kontroll på Rikshospitalet och allt är så bra och det är skönt att prata om det friska även med dem vi ska försöka att sänka kortisondosen innan två års kontrollen - 1 månad innan så ska jag börja sänka den och då hjärtbiopsin görs så kommer de se om hjärtat klarar av den sänkningen (så jag inte får någon avstötning).

Innan sommaren ska jag också till Feiringkliniken för en konditionskontroll. Är helt övertygad om att konditionstalet, lungkapaciteten är mycket bättre än sist. Maxpuls har jag redan nått samt reinervering. Det blir spännande.

I maj ska jag även börja jobba lite, nu var det 2,5 år sedan jag jobbade sist och jag riktigt längtar att jobba igen. Få känna friheten att gå iväg till ett jobb. Har massor med år kvar i arbetslivet och skulle ha svårt att inte kunna tänka mig att jobba. Jag har också 2 föreläsningar inplanerade till hösten och några flera som kanske är på gång.

Nu har vi 22 grader och sol här. Njuter av att sommaren är på intågande. I Sverige kommer alla kommuner ha sitt Valborgsfirande (välkomna in våren). Kl 20.00 ikväll så tänds alla valborgeldar runt om i landet och många skönsjungande körer. Universiteten har sin mösspåtagning idag, hade jag varit i Sverige nu så hade jag plockat fram min studentmössa och sjunit in alla vårsånger tillsammans med flera miljoner människor runt om i Sverige. Fina traditioner som finns och som firas på olika sätt beroende på ålder och familjesituation.

En god Valborg till Er alla från mig!

Tiden går!

Ju längre tid som går efter min hjärttransplantation ju mera lämnar man bakom sig. För mig är detta inget stort idag, kanske för att jag mår så bra.

Att genomgå en hjärttransplantation är bland det största och tuffaste man kan genomgå (all transplantation), då man tillslut får ett ja till att hamna på listan så är det absolut den sista utvägen som finns för att kunna behålla och få ett liv. Samtidigt så är det otroligt tuffa kriterier att komma på denna lista (har nämnt det tidigare) och alla undersökningar och väntan innan är jobbig. Sen kommer nästa steg, hinner jag få mitt organ innan min tid är ute? Ja, jag hann men tror det var på mållinjen. Det är en stor och tuff operation och INGEN vet utgången av den. Efter det så börjar uppträning och tillvänjning av nya organet och ALLA medicinerna som kroppen ska vänja sig till. Självklart svajjar det mentala emellanåt under tillvänjningsfasen samt som en krisreaktion vad man gått igenom men man kommer igenom den bara man kämpar. Många konstiga reaktioner i kroppen som jag skyller på biverkningar av medicinen men som med tiden ger med sig - det blir inte så stort då man fått sitt liv tillbaka.

Jag har också tagit fram en massa fakta från Internet från hela världen för att öka min kunskap om hur jag ska göra för att må så bra jag kan efter transplantation (kontrollbehov har jag *hihi*)

Jag har haft en otrolig tur som fått ett hjärta som matchar mig så otroligt bra og som inte hindrat min tuffa träning som jag genomför och jag har så otroligt många att tacka att jag har kommit så här långt, ingen nämnd och ingen glömd. Jag klarar mycket mycket mera än vad jag någonsin har trott jag skulle efter en hjärttransplantation och med tryggheten i att jag får kontroller var 3:e månad samt kontroll på Feiring så känner jag mig trygg på att mitt tuffa träningsupplägg inte förstör hjärtat utan snarare bygger upp den muskeln ännu mera. Vi samarbetar mycket bra, jag och mitt hjärta!

Det jag inte får glömma är att INGEN visste utgången av detta i och med att jag tackade ja till transplantation - det kunde likaväl gått åt andra hållet.
Jag kan i alla fall inte låta bli att tro att med en vilja, envishet, positivitet så har jag hjälpt till att komma så här långt som jag gjort men det absolut viktigaste att min matchning till organet verkar ha varit perfekt!

Tiden går fortsatt och tillsammans med mig!

April 2010

Påsken åkte vi till Island och träffade familj och vänner. Det blev några intessiva dagar som slet mer än jag trodde men det var en underbar resa! Min svärfar är hjärtopererad och det var så härligt att se att han blivit så pigg men sliter lite som vi alla som är hjärtopererade. Svärmor lika god och glad som alltid. Andris bror fru och barn med barn hann vi också träffa samt några vänner som flyttat tillbaka till Island från Norge. Hann också träffa en barndomskamrat till Andri med fru. Så underbart att träffa alla.

Jag nämde i något inlägg om min orena hy; nu har jag fixat det problemet. Jag köpte hudkrämer och ansiktsmask från Island. Det fungerar jättebra. Alla hudprodukterna är från Blå lagunen.

När det gäller benhinneinflammationen/benhinnebettenelsen så blev det riktigt dåligt så min PT tog med mig upp till Naprapaten - oj, oj,oj. Han sa att han skulle knusa benhinnan - och det vill jag lova - den värsta smärtan jag någonsin har känt då han tryckte ut benhinnan. Det kändes precis som han bröt sönder benet på miljoner ställen. En smärta som absolut inte går att beskriva. Sen satt han akkupunktur i hinnan och jag skulle tillbaka efter en vecka. Skulle ta det lite lungt med träningen och det blev lite simmning och promenader på Island. Då vi kom hem så var jag med på ett nytt spinninmaraton, jag fullförde men det kändes lite i benet. På eftermiddagen var jag tillbaka till honom, det har blivit bättre MEN han var tvungen att ge mig samma tortyrbehandling igen. FRUKTANSVÂRT. Denna gång blev det bättre fortare och ska tillbaka en gång till. Kommer träna nästan som vanligt men ingen löpning och ingen backträning samt får jag ont i benet så har jag lovat att sluta på en gång.

Jag har nu kommit in i ett läge att får jag inte träna så får jag abstinensbesvär *hihi*.

På min sista PT-timma (som gick mycket bra) så hade jag med mig en tjej som kanske behöver en hjärttransplantation. Hon blev mycket förvånad över hur mycket man kan träna och hur mycket jag fått det till samtidigt så kunde hon ställa frågor både till mig och min PT. Roligt att kunna stötta och motivera och avdramatisera hjärttransplantation lite. Hon ska även vara med och titta på ett av mina spinningpass.

Detta var lite vad som skett med lite småproblem men som jag sagt det finns lösningar på allt!

Välkomnar nu våren!

Klara-en äkta hjälte

Har fått den äran att följa en ung dame genom sin kamp mot sin lungsjukdom - idag står hon på väntelista för nya lungor. Hennes blogg rör og berör mig något otroligt.

Denna låt vill jag tillägna till henne och alla andra som sliter pga hjärt- og lungsjukdomar!

Mars 2010

Nu är snart mars månad slut och sommartiden infört, lite svårt att förstå då jag tittar ut på altanen i och för sig.

Denna månad har varit händelserik. Jag har börjat att testa ut hur mycket jag klarar av att jobba och sen kommer frågan "vad ska jag bli när jag blir stor" *hihi* men jag tar en sak i taget. Förhoppningsvis finns det arbetgivare som ser min kompetens *hihi*.

Nu har jag även fortsatt att träna fast med andra tider - alltså efter arbetstid och ser att det fungerar. Ja, då var det träningen; jag är så nöjd framgången går stadigt framåt (faktiskt lite mer än jag trott). Häromdagen var jag på mitt andra spinningmaraton på 3 timmar (förra gången 62 km nu 74 km), enl instruktörerna så var detta pass mycket hårdare än förra, jag var så nöjd efter dem timmarna, det gick mycket bättre än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Min PT kan nu också köra extra hårt på träningarna och jag ligger på en puls på mellan 139-154 under hennes timma, det är bra är också med på ett av hennes hårda spinningpass. Har nu även lagt in ett intervallpass på 55 min på spinning (ett hemskt pass men skönt efteråt) - var lite orolig att pulsen inte skulle hinna gå ner på de 2 min vi hade i roligare tempo men det fungerade alldeles utmärkt. En negativ sak är att jag fått benhinnebetennelse i båda benen som inte vill ge sig riktig (märkte det idag då jag tog mig en långpromenad) så jag har inte kunnat ha löpträning på ett tag men crosstrainer/eliptikal och spinning kan jag hålla på med. Är jättenöjd med den fysiska utvecklingen.

Har nu en STOR utfodring och den är rent fruktansvärt men må bara använda min mentala styrka att också få till detta; Backträning - tog en långpromenad idag och den sista biten hem har vi en otroligt lång och brant backe, 900 m upp i himlen känns det som, trodde att jag fått så mycket styrka att jag skulle klara av hela den men INTE..det stoppade på andingen - tog bara stopp. Helt sagolikt otroligt och jag blir bara så ARG - men detta ska bli nästa nöt att knäcka. Ska konsentrera mig under april månad på backträning och det är det värsta jag vet...

Jag har också sedan i november sparat och analyserat alla mina träningar och ser en stor skillnad på mitt pulsmönster. Otroligt nyttigt och lärorikt att analysera dem och se utveckling och motgång. Jag har lärt mig otroligt mycket om min kropp tack vare dem - vet när jag ska ta det lugnt och vet när jag kan ta i mera nu utan att hela tiden följa pulsklockan. Det jag känner nu i kroppen stämmer överens med hur pulsen reagerar.

En annan sak som jag nu också fått som en biverkan av någon av medicinerna; oren hy i ansiktet - kanske inte är så stort egentligen men för mig som aldrig någonsin haft det tidigare är det lite jobbigt men hittar nog något som kan hjälpa för det också.

Det sociala livet är nu också tillbaka på sin plats, blir fortfarande lite trött och sliten men det går stadigt framåt.

Allt går som det ska med lite småjusteringar men precis som för alla andra. Längtar nu till att våren ska göra sitt antågande på riktigt.

Glädje

Fick ett mail för ett tag sedan om en person som blev hjärttransplanterad för några år sedan. Den människan hade fått rådet att ta kontakt med mig. Vi delar flera gemensamma nämnare - båda hjärttransplanterade - vi fick det ikke till med det fysiska - vi ville få ut mera av hjärttransplantationen än att bara acceptera att vi inte kan/ vi inte får det till.

Nu har jag fått till min fysiska träning och mycket mera än vad jag trodde för 6 månader sedan men som jag sagt tidigare det har kostat; tid, slit, tårar och mycket skratt och träningsvärk og en enorm mental vilja.

Jag gav denna person kunskap av det jag funnit i vetenskapliga artiklar som förklarar vad som sker med våra muskler pga medicin och hur vi ska få till det (har även skrivit om det i bloggen i ett inlägg) om vi vill mera i den fysiska biten.
Jag gav personen lite ideer hur jag gjort (inte att personen skulle träna som jag) og hur man kan tänka för att få med sig den mentala biten för att få det till med den fysiska biten. Den personen tog del av mina råd och lyckades genomföra sin nästa träning, även om den var slitsam, så gick det och personens självkänsla ökade.

Hurra för DIG, du ser att vi kan!

Vi är inte annorlunda utan må bara göra saker lite annorlunda.

Glädjen att få dela med mig av min kunskaper och det jag gjort och höra att det fungerar för andra är stort!

Små ord kan ge ett så stort stöd!

Nu ska jag förbereda mig för morgondagens Spinningmaraton på 3 timmar.

Frågor?

Har du någora frågor att ställa till mig så får du gärna maila mig eller skicka in som en kommentar på bloggen.
Frågorna publiceras anonymt og jag ska försöka svara så gått jag kan och utifrån min erfarenheter og min kunskap.

Mail; bibbi_brannas@hotmail.com

Frisk?!

Nu har det snart gått 18 månader sen jag skiftade/bytte hjärta och jag har fått tillbaka mitt liv. Det går stadigt framåt och nya steg tas hela tiden.
Jag har hela tiden valt att tänka positivt på det jag kan og vill uppnå från den dagen jag fick veta att jag var sjuk. All den positiva energin har fått mig att nå dit jag har kommit idag. Jag har också haft turen att inte få någon avstötning - förutom några infektioner såsom CMV, svineinfluensa og småinfektioner samt min senaste operation men där emellan har jag mått bra.

Jag kommer aldrig någonsin komma upp till den nivån som jag var några år innan jag fick reda på min sjukdom men jag har heller inte mått så dåligt som jag gjorde de långa månaderna i väntan på transplantation.

Jag har valt att se det friska i mig även om jag alltid kommer ha vissa begränsingar bla p g a all medicin og operationen, men jag kan hela tiden nå en liten bit längre. Ibland säger kroppen ifrån och behöver vila och då blir jag lite frustrerad men samtidigt blir jag också påmind om mina begränsingar och det ser jag som positivt ibland (kan blir riktigt frustrerad då huvudet vill mera). Lyssnar nu på kroppen men är heller inte rädd att pressa den lite.

Alla har vi olika förutsättningar och olika bakgrund som man tar med sig in i en sjukdomsperiod och rehabilteringen och tiden efteråt. Jag är helt övertygad om att mina aktiva år tidigare gör att jag kan-vågar-vill pressa mig lite, lite mera hela tiden. Glädjen till livet och vad det ger mig driver mig långt.

Nu låter detta som det bara handlar om träning och träning men absolut inte, det gäller arbetslivet och det sociala - alltså livet generellt.

Jag har fått min livskvalite och mycket mycket mera tillbaka och njuter i fylla drag och jag kommer inte kalla mig för SJUK efter transplantationen utan jag är FRISK med BEGRÄNSINGAR.

Det för mig är otroligt viktigt och motiverande - JAG ÄR FRISK!

Personlighetsförändring efter transplantation?

Har min personlighet ändras efter att jag fått ett hjärta från en annan?
Jag svarar både ja och nej på denna fråga, ska förklara hur jag ser på det, så detta blir ett långt inlägg.

Kärlek: Man associerar oftast kärlek med hjärtat. Jag har ju ett hjärta från en annan person men jag har inte ändrat syn på vilka jag älskar - de är de samma som jag gjorde tidigare, alltså samma man och barn. Så svaret på rubriken är Nej.

Utseende: Jag har fått mycket tjockare och mörkare hår men det associerar jag inte till att jag har fått ett nytt organ utan biverkningar av medicinen. Alltså både ja och nej.

Syn på livet: Jag värderar saker annorlunda idag men tror att detta beror på att jag gått igenom en livskris och varit mycket nära döden. Saker som var viktiga tidigare är inte lika viktig. Njuter mera av små enkla saker som jag tidigare tog förgivet. Allstå både ja och nej.

Psykologiskt: Jag är mycket starkare psykisk idag än jag var innan jag blev sjuk på grund av det jag gått igenom inte pågrund av ett nytt organ. Alltså både ja och nej.

Intressen: Innan transplantationen så älskade jag att se på sport, något som var mycket viktigt för mig. Idag är jag inte lika intresserad. Kanske värderar jag annorlunda nu? Jag brukar säga att "min donator var nog inte sportintresserad" med ett leende men egentligen så tror jag att det handlar om att jag inte har nerver till hjärtat som ger adrenalinkicken som jag fick innan transplantationen då jag tittade på sport. Idag uför jag det aktivit istället för passivt framför tv:n. Alltså både ja och nej.

Kost: Innan transplantationen älskade jag stekt eller ungsbakad lax - nu kan jag inte äta det, har försökt så många gånger men tyvärr så växer det bara i munnen. Gravad- och rökt lax fungerar utmärkt. Brukar även här säga "min donator tycker nog inte om stekt eller ungsbakad lax". Tror det kan bero på alla mediciner jag äter som gör att ibland ändras smaksinnet. Alltså både ja och nej.

Som ovan visar det sig att vissa saker har ändrats men jag tror inte detta är pga att jag har fått ett organ från en annan person som påverkar mig utan snarare pga det jag gått igenom gör att jag ser saker lite annorlunda samt påverkan av alla medicinerna jag måste äta hela livet.

Detta är mitt svar på detta och det finns säkert andra som har en annan syn men jag är ingen vetenskapsman utan en person som fått en chans att leva tack vare att någon annan donerat sitt organ vid dennes bortgång.

Jag är alltså samma Bibbi - psykiskt og fysiskt starkare med tjockare och mörkare hår som numera utför fysisk aktivitet istället för att titta på det och tyvärr så tycker jag inte om lax längre och älskar samma personer som jag alltid har gjort.

Februari 2010

Ny månad och det sker lite nya saker hela tiden. Jag var ju iväg på röntgen för att se hur ståltrådarna som håller ihop mitt bröstben såg ut. Jahapp - det visade sig att några av trådarna hade gått av, inte konstigt att jag hade ont (bara jag som kan klara av sånt *hihi*). Fick en snabb kallelse till operation. Kändes lite nervöst att bli sövd igen men personalen var så proffsiga och efteråt fick jag prata med narkosläkaren och mitt hjärta hade skött sig så bra. Fick även med mig de två ståltrådarna som de tagit bort, varje tråd var c:a 15 cm (Annette, ingen var rostig *hihi*). Nu har jag ett nytt ärr på bröstbenet och 11 suturer, tror de får sitta lite längre än normalt då läkningen tar lite längre tid för mig (pga medicinerna). Suturerna kommer jag ta bort själv. Redan dagen efter så kände jag skillnaden på smärta, nu fanns bara den i operationsärret men inte den andra som jag hade haft. Helt underbart att inte ha ont.

Har tagit det lite lugnt med träningen, men nästa vecka ska det börjas igen. Då blir det 6 dagar med 2 timmarspass, kommer ta det lite lugnt med styrketräningen i överkroppen p g a ärret men konditionsträningen kan jag göra för fullt och otroligt skönt att inte känna smärta då jag rör armarna. Har också bestämt mig för nya mål i träningen, jag har bestämt att jag ska vara med i några löpartävlingar (jentebølgan i Drammen bland annat) i år och det kommer vara med "friska" personer då jag nu är frisk. Behöver vara med på dessa tävlingar för att se att jag faktiskt klarar detta samt att då jag är konkurensmänniska så ger det mig mera inspiration/motivation till träning.

Till sist; vädret här - det snöar och snöar och snöar. Helt otroligt - vill inte ha mera snö. Visst är det kallt ute men klär mig ordentligt och det är underbart att kunna vara ute i kylan och känna att jag faktiskt kan andas - andas in frisk och härlig luft utan att känna att det är tungt med andingen - ännu ett friskhetstecken.

Januari 2010

Ja, ingen har väl missat att den gått i kylan- och i snöns tecken men det är bara att klä på sig rejält och komma ut lite i kylan i alla fall och få frisk luft.

Här går allt som det ska och jag har nu kommit i till ett nytt skede. Koncentrerar mig på det friska och känner att jag mer och mer tar avstånd från transplantationen och vill tänka på vad jag kan göra och vilka framsteg jag har gjort. Ser det som ett sund- och friskhetstecken.

Träningen går precis som jag vill med lite finjusteringar pga smärtor i bröstbenet. Detta har jag haft problem med sen jag transplanterades men inte så mycket som nu och har haft samtal med läkare om att ta bort de översta ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (nu är det läkt så de behövs inte om det uppstår problem). Har även blivit informerad om riskerna med att operera igen, bla infektionsrisk då jag har så lågt immunförsvar samt att bli sövd. Ser inte att jag har något val då detta just nu ger mig ett handiklapp. Till och med då jag kör bil och växlar så får jag ont i bröstbenet. Ur träningssynpunkt så koncentrerar jag mig på kondition och löpbandsträning, det är så att om jag tex boxas eller gör sit-ups eller annat med armar och överkropp får jag en knivsmärta som sitter i. Det är bara att anpassa träningen efter detta tills jag har tagit bort dem men det ska inte hindra mig att träna 6 ggr i veckan.

Har också haft ett bra samtal med NAV/försäkringskassan om att återgå till yrkeslivet igen. Alla förslag jag har gett har godkänts och börjar genomföras. Har även en del föreläsningar inplanerade nu under våren. Det jag måste tänka på är att inte ta på mig för mycket samt att träningen alltid måste ingå i mitt liv och i min vardag. Kan jag inte träna så blir jag fysiskt sjuk p g a alla medicinerna och inte tala om hur bra jag mår psykiskt av att kunna träna. Utåt sett ser jag oförskämt frisk ut och är jätteglad för det men inom mig så fortgår kampen om att orka så mye som möjligt - idag är jag inte lika stressad över det utan har anpassat mig men måste hela tiden påminna mig och bromsa lite. Huvudet vill mycket mera än vad jag och kroppen orkar men jag klarar otroligt mycket och känner mig frisk.

Alltså allt går i friskhetstecken just nu med lite barnsjukdomar.

Äntligen

Ni som har följt mig en stund vet att min styrka går igenom musik bland annat. Nu har jag äntligen funnit en låt som jag vill tillägna min donator
">

2010

Detta år blir vårt år, detta år är året jag ska ge igen all den kälek som jag fått och tagit emot de åren jag varit sjuk. Har otroligt svårt att ta emot men har inte orkat motsäga mig all den kärlek jag fått, har inte orkat ge utan bara överlevt. Denna kärlek från alla mina nära och kära, ingen glömd. Helt otroligt och rörd av detta. Nu är det min tur igen, att få ge.

Under en sådan resa vi (Andri och jag varit genom) vet man vilka som är ens vänner, det är stort.
Även om mitt liv har en ny start och Jag vill gå vidare i mitt liv betyder inte att jag inte är tacksam för allt jag fått. Tänker nästan jämt på min donator och hans familj, de kommer alltid finnas i mitt hjärta och mitt firande av dem sker hela tiden utan en massa evangemang som jag ska bli påtvingad. Inne i mitt hjärta, i min själ, så finns de alltid och min största gåva till dem är att vårda och göra mitt bästa för att Mitt Hjärta ska må bra!

Har også under denna period mött många nya människor, på nätet via bloggen, via transplantation mm. Många människor som jag är otroligt glad i och som ger mig energi och inte tar energi.

Idag har min värdering av människor kanske blivit hårdare på ont och gott. De som ger mig energi behåller jag gärna de som tar energi och visar falskhet har jag inte något över för. Detta är hårt men jag måste tänka på mig och mitt välbefinnande. Det betyder inte att jag inte bryr mig om människor utan snarare att jag bryr mig för mycket så jag mår dåligt.

Livet är till för att njutas och jag njuter och jag glädjer mig till att ge av min stora kärlek till livet till många många utan minsta tanke att få något tillbaka.

Jag hoppa också att denna blogg har gett styrka och vetskap hur det är att vara dödsjuk och sen komma tillbaka till livet och kunna njuta. Helt ärligt, både på gott och ont, har jag varit ärlig med det svåra, roliga/moro, biverkningar och utmaningar och framför allt resultat.

Denna blogg kommer inte uppdateras så mycket som tidigare (har även en låst blogg som de mina har tillgång till samt ett utskick till alla bloggintresserade). Finns det även folk ute som är intresserade så får ni jättegärna maila mig och jag svarar så fort jag hinner (bibbi_brannas@hotmail.com).
I denna öppna internetvärd vill jag ha lite för mig själv och mina nära, samt många som är nyfikna i ens närhet men som egentligen inte bryr sig. Nu vill jag bli den "personliga" Bibbi igen.

Detta kan låta hårt för de som inte känner mig men de som känner mig förstår och respekterar det jag skrivit och vet hur mycket kärlek och omtanke jag har till mina kära.

2010 blir ett underbart åt med nya utmaningar och ny statistik som ska knusas men framför allt få tillbaka "vardagen" og ta en dag i taget med ett smile på läpparna nästan hela tiden.