Resume 2009

Nu har det gått 2 år sedan jag blev diagnostiserad med min hjärtsjukdom, 1 år sedan jag blev hjärttransplanterad. Det har hänt en massa jobbiga och utfodrande saker detta år och många, många roliga saker. Framför allt bearbetning av vad jag gått igenom och medicintoleransen har varit jobbig. Jag trodde i min enfalld att då jag nu var transplanterad så skulle allt bli som tidigare men det kommer det aldrig att bli. I något inlägg så fick jag en kommentar "att man anpassar sig" och det är precis det jag har börjat göra, annpassa mig till mitt nya liv.
Liv - det är precis det de är; Jag har ett Liv och jag ska njuta av det på mitt bästa sätt, sen måste jag ta alla mediciner varje dag och vara "patient" hela mitt liv men man anpassar sig verkligen. Jag vet vad statestiken säger om överlevnad vid transplantation men överlevnaden hade varit ännu sämre om jag ens levt om jag inte genomgått detta. Statestik är ju också till för att brytas *hehe*. Idag njuter jag.

När det gäller min träning så känns det bara helt underbart vad jag kan göra idag (vi knuser all statesik där), känna att jag klarar av all träning och njuter i fulla drag samt ser resultaten. Det måste jag faktiskt tacka Feiringklinikken för - det var svårt att acceptera vad medicinerna gör med mig och min kropp - men de lärde mig hur jag skulle lyssna på kroppen och se signalerna och med deras hjälp så har jag nu fått till det med träningen. Jag följer i och för sig inte det försiktiga upplägget utan har funnit en massa artiklar och vetenskapliga studier på internet som visar hur jag kan träna högintensivt och Fering hjälpte mig att få till detta. Nu har jag också fått otrolig uppföljning med arbets-EKG som visar att detta inte är farligt för hjärtat utan visar på positiva resultat. Jag lyssnar också på min kropp och då måste man också känna den ordentligt och det gör jag. Nu får jag den pushning jag vill ha av min PT och så mycket har hänt rent fysiskt; Spinningmaraton 3 timmar - 62 km, löpbandsträning. Detta har för mig varit helt otänkbart under många år..
Har också bara ett år efter hjärttransplantation fått reinervering samt en maxpuls på 165 - statestik kan brytas..

Har varit underbart att kunna träffa släkt och vänner igen, orkat vara med på saker och ting. Träffat mina älskade barn och fått vara mamma igen. Detta år så gifte vi oss också. Andri blev arbetslös men har nu fått jobb. Allt ser bara positivt ut. När det gäller jobb så sa en klok människa till mig; du har varit mycket sjuk, du är hjärttransplanterad, du är rehabiliterad och du är friskare än du varit på många år och psykiskt så är du mycket starkare - jag kan inte tänka mig att arbetsmarknaden inte vill ha en sån resurs som gått igenom det du har gjort". Ja, psykisk stark har jag varit hela tiden men med lite svackor (krisreaktion - helt normalt) och ja jag är psykiskt mycket starkare än jag någonsin har varit och det ska jag använda på ett positivt sätt. 2010 kommer ge många utmaningar och jag har en del på gång och är helt övertygad om att alla pusselbitar faller på plats. 2010 ska jag också delta i EM för hjärt- och lungtransplanterade.

Idag är jag frisk och känner att det friska ska få ta överhand - det jag gått igenom faller mer och mer i skuggan känner inte längre att jag har lust att prata om det jag gått igenom (förutom vid några projekt jag har på gång för att hjälpa, dela och få förståelse vad detta innebär). Livet går vidare och är så tacksam att jag fått denna möjlighet till att njuta och uppleva det. 2010 ska bli underbart att genomgå även om det blir en del motgångar men tror jag tacklar det mesta idag.

Har ni frågor till mig så får ni gärna maila mig.

Önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

Resume 2008

Näst sista dagen på året:
Detta år har varit ett mycket märkligt år för mig och min familj, från att få en hjärtdiagnos i dec-07 och som jag trodde skulle bara vara att "ta några piller" till att i mars-08 bli uppsatt på hjärttransplantationslistan då jag behövde ett nytt hjärta till i slutet av 3 kvartalet då jag Får ett nytt hjärta till idag med rehabiliteringen av min operation. I Dag är jag Frisk - så såg det inte ut för ett år sedan (men har lång väg kvar att gå innan jag är i form igen).
Detta år har varit en påfrestning på alla våra anhöriga och bekanta (Andris och mina) ett år som jag absolut inte önskar min värsta ovän! Det psykiska och fysiska pressen och samtidigt som jag visste att jag må ha humöret och min humor (även om det bara är jag som skrattar åt den) har i alla fall försökt hålla humöret uppe men självklart då man sett döden i vitöga så gör det något med en (tror att jag blivit ännu mera psykiskt stark men fortsatt med ödmjukhet och humor och stort friskt hjärta *ler*).
Våra nära och kära har gått igenom detta med oss och det måste ha varit fruktansvärt för dem och framför allt för Andri, mina barn och våra föräldrar. Jag har hela tiden haft stöd från sjukvården som gjort allt under "väntetiden", många änglar har jag mött och möter fortfarande (men de är levande *ler*) men de har inte haft någon, jo varandra och mig *ler*.
Nu då jag fått Gåvan till en andra chans så kommer jag alltid att finnas för er alla som jag alltid gjort men jag kommer värdera det jag har lite annorlunda, jag behöver inte gå i 120%, 105% räcker *ler*. Det är en lång väg kvar att gå och jag behöver hela tiden påminna mig om att skynda långsamt men det är bara så jag är. Skulle gärna vilja börja jobba i morgon då jag bara använder mitt huvud men då jag känner på vad kroppen genomgått och genomgår så klarar jag det inte - mycket som kroppen ska vänja sig vid - jag ska få upp fysiken och balansen mellan kropp och själ - medicinen ska finna sig tillrätta i min kropp och framför allt Mitt Nya hjärta (med min kropp blir det lite svårt kanske *ler*. Saker tar nu längre tid att genomföra, blir trött av bara göra saker och ting, måste vila en stund varje dag men för var dag så blir det lite bättre.
Inget år kan bli som 2008 och jag hoppas ingen ska behöva genomgå detta men tyvärr så finns det människor som genomgår detta under många många år - menar jag genomgick bara detta helvete/tortyr under 1 år och känner vad det gjort med mig men alla de som med kronisk sjukdom som går igenom detta under många år - ni är hjältar - hjältar som inte har något val. Jag tror inte mitt tålamod hade klarat en så lång kronisk sjukdom (även om jag varit sjuk länge utan att veta det).
2009 Ska bli vårt år och framför allt mitt - jag ska träna mig upp psykiskt och fysiskt och ta vara på livet och se de små, små sakerna som man glömmer då man är frisk såsom att orka ta en dusch, njuta av regnet, se att allt går att övervinna. Det vi har gått igenom kan inte vara tuffare än något annat - alla problem och bekymmer kommer kännas små (tror jag och hoppas jag), nu vet jag att med rätt inställning så går allt att övervinna och vi alla har den inom oss även om den finns djupt hos vissa..
2009 blir mitt och Andris, våra barn, släktingar och vänners år både de vänner vi inte har idag men som vi kommer få.
Detta blev djupt men det kommer direkt ifrån mitt hjärta och tog inte så lång tid att skriva (lite jobbigare för de som ska översätta *ler).