Resume 2009

Nu har det gått 2 år sedan jag blev diagnostiserad med min hjärtsjukdom, 1 år sedan jag blev hjärttransplanterad. Det har hänt en massa jobbiga och utfodrande saker detta år och många, många roliga saker. Framför allt bearbetning av vad jag gått igenom och medicintoleransen har varit jobbig. Jag trodde i min enfalld att då jag nu var transplanterad så skulle allt bli som tidigare men det kommer det aldrig att bli. I något inlägg så fick jag en kommentar "att man anpassar sig" och det är precis det jag har börjat göra, annpassa mig till mitt nya liv.
Liv - det är precis det de är; Jag har ett Liv och jag ska njuta av det på mitt bästa sätt, sen måste jag ta alla mediciner varje dag och vara "patient" hela mitt liv men man anpassar sig verkligen. Jag vet vad statestiken säger om överlevnad vid transplantation men överlevnaden hade varit ännu sämre om jag ens levt om jag inte genomgått detta. Statestik är ju också till för att brytas *hehe*. Idag njuter jag.

När det gäller min träning så känns det bara helt underbart vad jag kan göra idag (vi knuser all statesik där), känna att jag klarar av all träning och njuter i fulla drag samt ser resultaten. Det måste jag faktiskt tacka Feiringklinikken för - det var svårt att acceptera vad medicinerna gör med mig och min kropp - men de lärde mig hur jag skulle lyssna på kroppen och se signalerna och med deras hjälp så har jag nu fått till det med träningen. Jag följer i och för sig inte det försiktiga upplägget utan har funnit en massa artiklar och vetenskapliga studier på internet som visar hur jag kan träna högintensivt och Fering hjälpte mig att få till detta. Nu har jag också fått otrolig uppföljning med arbets-EKG som visar att detta inte är farligt för hjärtat utan visar på positiva resultat. Jag lyssnar också på min kropp och då måste man också känna den ordentligt och det gör jag. Nu får jag den pushning jag vill ha av min PT och så mycket har hänt rent fysiskt; Spinningmaraton 3 timmar - 62 km, löpbandsträning. Detta har för mig varit helt otänkbart under många år..
Har också bara ett år efter hjärttransplantation fått reinervering samt en maxpuls på 165 - statestik kan brytas..

Har varit underbart att kunna träffa släkt och vänner igen, orkat vara med på saker och ting. Träffat mina älskade barn och fått vara mamma igen. Detta år så gifte vi oss också. Andri blev arbetslös men har nu fått jobb. Allt ser bara positivt ut. När det gäller jobb så sa en klok människa till mig; du har varit mycket sjuk, du är hjärttransplanterad, du är rehabiliterad och du är friskare än du varit på många år och psykiskt så är du mycket starkare - jag kan inte tänka mig att arbetsmarknaden inte vill ha en sån resurs som gått igenom det du har gjort". Ja, psykisk stark har jag varit hela tiden men med lite svackor (krisreaktion - helt normalt) och ja jag är psykiskt mycket starkare än jag någonsin har varit och det ska jag använda på ett positivt sätt. 2010 kommer ge många utmaningar och jag har en del på gång och är helt övertygad om att alla pusselbitar faller på plats. 2010 ska jag också delta i EM för hjärt- och lungtransplanterade.

Idag är jag frisk och känner att det friska ska få ta överhand - det jag gått igenom faller mer och mer i skuggan känner inte längre att jag har lust att prata om det jag gått igenom (förutom vid några projekt jag har på gång för att hjälpa, dela och få förståelse vad detta innebär). Livet går vidare och är så tacksam att jag fått denna möjlighet till att njuta och uppleva det. 2010 ska bli underbart att genomgå även om det blir en del motgångar men tror jag tacklar det mesta idag.

Har ni frågor till mig så får ni gärna maila mig.

Önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

Lördag och Söndag

I Lördags kom A till mig och vi tog en tur till Oslo. Jag lär mig mera saker för varje dag som går. Nu förstår jag varför rehabiliteringen är så lång efteråt Även om mitt huvud och allt annat känns ok i kroppen så har jag inte det minsta tillstymmelse till muskler eller ork (de enda musklerna som fungerar är ansiktsmusklerna (*ler*) Vi hade i alla fall en trevlig dag på 5 timmar i Oslo, satt på cafe några gånger och sen åt vi lite Tapas. Då vi kom tillbaka så var jag så besviken att jag inte orkat gå mera och i rask och intresserad takt, tillslut blev det bara jobbigt. Sen då det var mycket folk var jag så rädd att de skulle komma åt mitt bröstben så det blev bara jobbigt det. Men det var en nyttig tur för mig som fick mig att vakna upp ordentligt.

Söndagen höll vi oss runt sjukhusområdet och tog våra promenader och pratade, var också nyttiga för Andri att se även om jag är talför och tror jag orkar så gör jag inte det. Det var en underbar känsla att få vara tillsammans med han en hel helg, bara vi två. Âta tillsammans, sova tillsamman och bara vara. Snart om några veckor då jag kommer ut i verkligheten=hem så kommer jag få det tufft. Men det ska bli underbart att få komma hem till vårt hem.

Mina största ppgifter när jag kommer hem och många, många, många månader framåt blir: Ta medicin regelbundet, mycket motion (behöver byggas upp från början i kondition och styrka) kommer ha fysoterapi i 6 månader samt att jag ska lägga upp mitt eget träningsprogram, vikten (ska bara gå ner i vikta),ej stressa, njuta av livet tillsammans med Andri. Detta kommer bli jättetufft i alla fall de tre mellersta och jag hoppas mitt tålamod inte förstör något.

Detta var en nyttig erfarenhet att känna att man vill men inte orkar och en tuff erfarenhet att behöva bygga upp precis allt på nytt igen.

Har lite problem med datan här på hotellet så det kanske inte blir inlägg varje dag men jag försöker komma in och läsa och skriva både mail och blogg.

Ha en underbar måndag