Resume 2012

Detta blir den sista resumen jag kommer göra här på denna blogg, sen tar jag tillbaka mitt privatliv i cyberspace.
Önskar någon kontakt så är ni varmt välkomna att maila mig på bibbi_brannas@hotmail.com

Detta år började som förra slutade - mina ögon - genomgick i januari och mars ögonoperationer så jag fick full syn igen. En otrolig känsla att kunna se färger och läsa text på tv ordentligt. Så små värdefulla saker som våra ögon måste vi ta hand.
Rehabiliteringen efter benfrakturen fortsätter - var ju tvungen att genomgå 2 operationer och fortfarande är inte benet helt ok - men tar en dag i taget och har tron på att allt blir bra till slut.
4-års kontrollen av hjärtat var helt utmärkt - sliter med en del vatten i kroppen och högt blodtryck som vi nu försöker få kontroll på med justering av medicinerna.
Osteoporosen har jag fortsatt och där är det som allt annat träning och medicin som gäller.
Haft en del infektioner som innegärt inläggelse på sjukhus för antibiotikabehandling samt lite hjälp med andingen. Kommer behöva höja mitt kortison vid trauma och infektioner men vad gör man inte för att må bra!
Detta är lite småsjukdomar som jag slitit med men alternativet hade kunnat vara så mycket värre så det är bara att ta tag i dessa problem.

Har även fått ett friår från NAV/försäkringskassan så jag kan koncentrera mig på mitt första jobb - träning - det är något som jag absolut måste ha. Både för att må bra psykiskt - hålla hjärtat friskt - hålla hela kroppen frisk samt att motverka biverkningarna jag får av medicinerna. Ser absolut inga problem med att genomföra detta - denna gång ska jag göra på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Se de små resultaten istället för de stora på en gång - kan ju vara lite svårt för mig som är en konkurrensmänniska men måste ta det lite mera försiktigt.

Mitt jobb har jag sagt upp mig från då det var lite svårt att finna tillfassning som kunde anpassas till min situation idag - min farligaste fiende för utom mig själv är stressen, visst kan jag hantera en del stress men inte som jag kunnat tidigare hela tiden.Jag kommer finna mig ett arbete som jag trivs med så detta oroar mig inte alls. Nu har jag först lite tid på mig själv och sen tar jag itu med det andra.

Nu har det gått lite över 4 år och vad har då varit det svåraste i detta. Tror jag måste svara att acceptera att kroppen inte orkar på samma sätt som tidigare och detta pga det jag gått igenom samt alla medicinerna jag äter idag. Huvudet vill detsamma som innan min transplatation men inte min kropp. Tror att detta beror på att jag har en personlighet som alltid ligger på en kapacitet på 120% och mina höga krav på mig själv. Helt plötsligt måste jag lära mig att jag faktiskt kan utföra och hinna med saker på kanske 80-90% och det blir som att lära sig gå på nytt.

Jag har ett helt underbart liv med en bara helt otroligt underbar man och barn. Utan dem och all den hjälp jag fått från Drammen sjukhus (alla inkluderat) så hade jag aldrig klarat detta. Ännu ett varmt tack till den familj som donerade hjärtat, kommer vara evigt tacksam.

Då dessa 4 år har gått så för mig personlig så vill jag bara gå vidare med mitt liv - finna min nya identitet på arbetsmarknaden - få vara Bibbi, inte längre hon som är hjärttransplanterad. Det känns viktigt för mig att inte fastna i den rollen - patient kommer jag alltid vara med alla kontroller minst var 3-månad men det är Bibbi som går på dem kontrollerna inte hjärttransplanterade Bibbi. För mig är det också otroligt viktigt att lämna det som varit bakom mig och gå vidare i livet - ett liv som jag fått på övertid - att oroa mig för vad som kan ske ligger inte i mina gener. Jag har den fördelen att jag vet vad som kan ske mot många andra - kanske det också gör att jag Lever mitt liv i stället för att vara rädd.

Jag tror att vid varje kronisk sjukdom människan får så finns en otrolig styrka inom oss som man tar fram, framför allt en psykisk styrka för att uppleva allt jag och många andra gör kan liknas med tortyr.
 - Vi klarar av mycket mera än vad vi tror även om det tar lite tid!

Med dessa ord avslutar jag denna blogg. Tack ni alla som har läst!

Resume 2011

Ja, nu var även 2011 snart slut och jag håller på med julförberedelser som alla andra - Yes gott att vara tillbaka i den hektiska julstresstiden - fast jag planerar och tar det lugnt. Lika bra att skriva resumen nu innan den riktiga julstressen tar vid för mig såsom alla andra.

Detta året har inte varit som förra året och inte som jag hade planerat men så är det säkert för alla.

Januari började med fysioterapi och uppträning efter benoperationen i sept - har mera metall i kroppen än vad man vill ha. Uppträningen började bra men sen tog jag i lite för mycket och det smäller till i knät. En smärta som var helt olidlig. Jag råkade glömma bort att min läkning av frakturer tar lite längre tid pga mina mediciner så jag fick en rejäl skada i vänster knä. Så fort jag belastade benet så gick det en smärta till huvudet som inte går att beskriva. Kändes som underbenet var påväg upp i lårbenet. De kunde inte göra en Magnetröntgen av knät då jag är full av metall i underbenet men en CT gjordes. Var tvungen att finna ut hur jag skulle kunna gå lite i alla fall utan att vara sängliggande - det blev bla en artrosställning som höll benet i stabilt läge samt kryckor och TNS och smärtstillande.

I april började jag också jobba - en helt underbar känsla att vara tillbaka som en vanlig människa och ha helg då alla andra hade helg, valde också att jobba fast jag hade såna smärtor i benet. Detta gjorde jag då för att jag ville samt att det var lite lättare att inte känna på smärtan då jag var på jobb. Fokuset på jobbet och inte smärtan. Självkänslan ökade då jag märkte att jag faktiskt klarade av mitt jobb. I maj opererades knät och efer operation var det som natt och dag. Ingen smärta och släppte kryckorna i i juni och började träna försiktigt - rädslan att något mer skulle ske var och är stor så jag är extra försiktig nu och försöker bygga sten på sten. Var glad att det var vänsterbenet jag skadat så jag kunde fortsätta att köra bil. I princip har jag gått med kryckor från sept till juni och då finns det ikke mycket muskeler kvar samt att jag inte kunnat hålla den övriga kroppen i form som jag vill.

Semestern - ja, jag har haft semester som alla andra. Fick vi besök av mina svärföräldrar från Island. Vi samt våra barna (unga män) åkte till Spanien två veckor i sommar sen var de här en vecka efter Spanien. Tyvärr hade vi ju den värsta regnperioden någonsin i Norge men vi hade otroligt trevigt i en månad - nu i dec firar dem sin 55-åriga bröllopsdag; Platinabröllop. Hade även besök av andra nära och kära i sommar och otroligt skönt att man nästa klar det lika starkt som tidigare.

3-års kontollen på Rikshospitalet gick som jag förväntat mig - hjärtat fungerat helt utmärkt och jag behövde inte göra biopsi på grund av blodproverna och hur jag mår. Angion, kärlrtg av hjärtat var också bra inga igentäppta kärl i hjärtat. Hade också en diskussion med hjärtläkaren ang kortisonet och denna diskussion kommer vi ha nästa år också. Jag är nog en av de få personer som reagerar starkt på kortionet då jag fått benskörhet samt att jag nu utvecklat gråstarr - det visar sig att jag har det på båda ögonen samt att jag bara har 40 % syn på höger öga. Båda ögonen är drabbade av gråstarren. ôgonläkaren sände remiss till sjukhuset för operation men på Drammen har de 9 månaders väntetid. Får bara finna mig ett privat alternativ om nio månader är jag blind om jag väntar på dem.

Har haft 2 stora föreläsningar detta år, en på årskongress för hjärtsjuksköterskorna i Norge och det gav ett resultat till en föreläsning för hjärtsjuksköterskor och läkare i Norge - var den första patienten som varit i detta forum.

Mitt liv idag är som för vilken annan människa som helst - fast jag måste anpassa mig till mina mediciner. Varje dag är det en kamp i min kropp om att jag har ett främmande organ i kroppen och att kroppen vill avstöta den, det gör att jag inte orkar lika mycket som innan jag blev sjuk samt alla medicinerna som jag äter sliter på kroppen såsom ledsmärta mm.

Jag har fortsatt ett mål som jag ska uppnå - jag ska cykla Lillehammar-Oslo i Styrkeprovet - 190 km. Idag så brådskar det inte utan måste känna vad kroppen orkar och klarar. Vill inte få en skada till.

Många människor har olika sjukdomar och var och en har sin egen historia hur det drabbar och oss hur vi känner. Efter en allvarlig sjukdom ser man livet lite annorlunda och ser också annorlunda på människor runt en. Min historia är min men det betyder ikke att andras historia är mindre. I en allvarlig situation så ser man vilka som är ens vänner samt de som är ytliga. Idag ger mig mina vänner en positiv energi och de andra är idag avskrivna för mig, falsk vänskap tar bara energi.

Jag är otroligt lycklig lottad att jag har fått mitt liv tillbaka men inte som mitt liv såg ut tidigar utan att vänskap betyder så otroligt mycket. Fick ett mail fran en vän som skrev att hon skäms att hon känner som hon gör då hon tänker på mig.
Alla har sin styrka och alla har mycket mera styrka än vad man tror. Vi har alltid två val i livet, då något händer så har vi fortsatt två val. Antingen ser man det mörkaste eller så väljer vi att finna lösningar på allt. Det är tungt men jag lovar att vänder man det negativa och väljer en annan väg så växer man som människa. Jag har valt att vända allt till det positiva - om ett år kanske jag är blind men jag har i alla fall min skrift och talförmåga (detta kommer ikke ske). Jag har en skyldighet mot mig själv och mina närmaste att göra det bästa jag kan.

2012 kommer ikke bli som 2011 - förhoppningsvis så blir det lättare men blir det inte det så är jag redo att ta fram styrkan efter att jag gråtit och gett upp för att klättra upp igen och nå de mål jag vill!

Jag är inte annorlunda må bara göra ting lite annorlunda och jag vet att jag har styrka att vända allt negativt till positivt men jag må få gråta, bli arg och bli less på allt innan jag börjar klättra upp på stegen igen.

Välkommen 2012!

Nu har ännu ett år gott och från att vara dödssjuk pga mitt hjärta - inte kunna andas - inte orka gå en meter - ej klara av att ta en dusch utan att få hjälp, inte orka äta utan bara existera i en kropp - vara fängslad i sin egen kropp som man bara känner inte kommer klara detta (det var på håret). Nu har det gått 2 år och livskvaliten ser helt annorlunda ut idag. Jag lever og jag njuter. Sista hjärtkontrollen med biopsi, röntgen av hjärtkärlen og alla blodprover är helt utmäkta, så pass bra att ser blodprovernea lika fina ut nästa år så slipper jag hjärtbiopsin og angion (hjärttrg). Hurra vilket bra hjärta jag har men jag vill også tro att jag sköter om det på bästa möjliga sätt og med de kosttillskott jag fått lov att ta från rikshospitalet så hjälper det till..

Jag har fortsatt att träna med min personliga tränare og hon pressar mig så ibland undrar jag vad jag håller på med men tillsammans med spinningen så ger det resultat. Enl Rikshospitalet så tränar jag mera än de flesta og de har gett underbara resultat, jag har fått maxpuls, jag har fått reinervering (pulsen stiger og sjunker som den gør på normala människor), jag sover bättre då jag tränar og jag njuter att känna att anfåddheten är pga dålig kondition og inte pga att hjärta og lunger ikke fungerar..

Har då allt varit en dans på rosor?! Nej absolut inte men mitt hjärta mår bra och jag måste ta en hel del mediciner som skyddar hjärtat från avstötning. Dessa mediciner KAN ge biverkningar, nu får inte alla dessa biverkningar, några får inga alls men tyvärr så har de gett mig en del. I februari var jag tvungen att operera bort två av ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (råkade bryta dem vid styrketräning og boxning) men veckan efter var jag på gymmet og tränade det jag kunde. I maj fick jag benhinneinflammation i benen, men fortsatt att träna det jag kunde. Sen i sept får jag en riktigt stygg skenbensfraktur med mjukdels-, ledband- og korsbandsskada. Det var många diskussioner om/hur de skulle klara av att operera detta, låg en vecka med fruktansvärda smärtor innan operation. Skenbenet var brutet på 2 ställen lodrätt från knän og 20 cm ner. De satt in ett t-stag, metallplatta under knät ner mot ankeln + cement og 6 skruvar. De vågade ikke gipsa pga infektionsrisken - jag var tvungen att observera operationsnittet så jag inte fick infektion. Skulle ej belasta benet på 3 månader men fick cykla på träningcykeln. Var også tvungen att ha rullstol og duschstol igen (pust). Det visade sig att jag hade fått benskörhet pga medicinerna jag äter, så nu går jag på ännu mera mediciner och kontroll hos en ny specialist 1 gång/år. Idag går jag utan krycka inne - är nere og tränar det jag kan men ska nu öka detta igen. I maj/juni så vet de om jag kommer vara halt eller ikke og jag sattsar på att få full rørlighet i benet. Har även en del ledsmärtor pga medicinen men det blir bättre då jag kan träna. När det gäller njurarna så sliter medicinen på dem også men idag gør jag allt för att skydda dem. Har sagt ifrån att jag aldrig kommer genomgå någon njurtransplantation - då gäller det att mota "olle i grinden". Jag längtar att kunna träna ordentligt igen med benet så blir det korsbands og ledbandsträning nu, men allt kan tränas upp.
Glöm inte bort - alla får inte dessa biverkningar - vi är olika i kroppen og reagerar olika på all medicin, min kropp reagerar på detta sett av medicin.

Jag har också haft några föreläsningar bla på mitt Gym Spenst på deras öppna hus - "träning efter allvarlig sjukdom" samt en på Buskeruds sjukhus över 100 sjuksköterskor (med brutet ben,då rullade de ner mig i rullstol og lyfte mig upp på skrivbordet så jag kunde se alla), anhöriga och några patienter. Det var några av föreläsningarna. I maj nästa år ska jag vara föredragshållare på en årskongress, där blir det visst en hel del människor.

Har även den äran att få stödja några människor som lider av hjärtsjukdom - de har tagit kontakt med mig via denna blogg. Finns här för er!!!

Vi har även kunnat rest en hel del, Island, Danmark, Sverige, Riga samt se mera av Norge. Hoppas att kommande år blir full av resor.

Trots alla biverkningar jag har så har jag ett mycket bra liv och det gäller bara att hantera detta och kunna se möjligheter. Det finns inget som heter omöjligt! Tror inte det finns någon "frisk" människa som inte har några fysiska krämpor så varför skulle inte jag ha det också. Jag är frisk och fysiskt och psykisk stark och njuter av Mitt Liv.

Nu börjar snart 2011 och jag ser framemot att få uppleva detta år också, utan donatorn och dennes familj hade jag och min familj inte fått uppleva det tillsammans!
Ett riktigt Gott Nytt År till er alla som läser detta!

Årlig resume.

Nu har jag fått så mye mail om att fortsätta med bloggen så jag kommer att tillgodose detta med en resume varje år. Kom ihåg/husk på att detta Är min historia i både gott og ont, känner att ska jag fortsätta att skriva så blir det med allt positivt og negativt detta kan innebära.

Det betyder ikke att ALLA har det som jag, detta är min historia utan någon skönmålning!

Tror att de årliga betättelserna kommer att bli långa før mye händer under åren som går så ni som följer med, husk/kom ihåg att livet är underbart!

Snart kommer 2010 års resume!

The End

Nu är det definitivt slutbloggat för mig och det blir ingen återvändo.
Vill du nå mig så finns jag på mail: bibbi_brannas@hotmail.com

16 år!

Idag för 16 år så blev jag mamma för andra gången. Denna gång till en liten Andreas. Denna dag för 16 år sedan var bland de varmaste dagarna som någonsin varit den 4 maj i Sverige. Jag hade flera månader i graviditeten fått förbud med att lyfta tungt och fysiskt aktivera mig. Den lilla var påväg tidigare än förväntat. Höll mig i lugn och ro några månader.
Dagen den 3 maj så skulle det vara dags och då tänkte jag att nu kan jag börja pyssla i trädgården - så jag börjad gräva och plantera nya rosenbuskar. Det var det som behövdes för att han knackade på dörren och ville komma ut. På 20 minuter så hade du tittat ut till dennna värld.

Du var/är en mycket aktiv grabb, redan då du var 3 år så gick du på skridskoskola/hockey sen började fotbollen, handboll, innebandy och du prövade även orientering. Du behövde ha idrotten då du var så fysisk aktiv. Det blev många tidiga mornar och sena eftermiddagar och helger som fylldes upp med träning och match det var kalla -, soliga och regniga dagar och det var många körtimmar med bilen med dina fotbollskamrater och tränare. Det var så otroligt att se din utveckling i bollspel - se din utveckling tillsammans med ditt lag. Ett rent nöje att kunna ge dig de stödet när det gäller idrotten. Din storebror följde även med på några matcher men då det var tidigt på morgonen så lockade oftast sängen. För att bli mera delaktig i ditt idrottsliv så blev jag lagledare för fotbollen. Du är en riktig idrottsgrabb och det har för mig varit ett rent nöje att få dela dessa åren med dig.

Idag står du inför ditt gymnasieval och det är inte lätt att veta vad man bli när man blir stor. Du kan bli precis det du vill och du kan ändra dig många gånger i livet, det är en valmöjlighet vi har idag.

Är så otroligt stolt över att få vara din mamma och är så otroligt stolt över Dig!
Älskar Dig och din storebror så otroligt mycket.
Grattis min underbara son!

Valborg

Så var det sista dagen i april månad.

Denna månad har jag haft en del motgång i träningen p g a benhinneinflammationen. Fick en del obehag med feber och trötthet så kroppen har fått vilat och det känns som det var välförtjent och behövligt.
P g a alla medicinerna som jag äter så tål kroppen mindre belastning och jag måste vara mera observant på ett tidigt stadium och bromsa mig själv och då jag nu inte gjorde det så tar det längre tid att bli återställd. Man lär sig något nytt hela tiden.
Istället för träning så har jag hållt på i trädgården och tagit fram symaskinen så det har blivit en annan aktivitet.
Det är lite svårt för mig att förstå/få in i mitt huvud mina begränsingar och att allt tar mycket längre tid än innan jag fick min hjärtsjukdom, även om jag mår utmärkt nu så gör medicinen att jag har vissa begränsingar. Det är tur man lär sig hela tiden *hihi*.
Nästa vecka börjar träningen igen och jag kommer träna lika intessivt men lite annorlunda. Förutom träningen på Spenst så blir det även många cykelturer så totalt så blir träningsmängden större.

Har också varit på 1 1/2 år kontroll på Rikshospitalet och allt är så bra och det är skönt att prata om det friska även med dem vi ska försöka att sänka kortisondosen innan två års kontrollen - 1 månad innan så ska jag börja sänka den och då hjärtbiopsin görs så kommer de se om hjärtat klarar av den sänkningen (så jag inte får någon avstötning).

Innan sommaren ska jag också till Feiringkliniken för en konditionskontroll. Är helt övertygad om att konditionstalet, lungkapaciteten är mycket bättre än sist. Maxpuls har jag redan nått samt reinervering. Det blir spännande.

I maj ska jag även börja jobba lite, nu var det 2,5 år sedan jag jobbade sist och jag riktigt längtar att jobba igen. Få känna friheten att gå iväg till ett jobb. Har massor med år kvar i arbetslivet och skulle ha svårt att inte kunna tänka mig att jobba. Jag har också 2 föreläsningar inplanerade till hösten och några flera som kanske är på gång.

Nu har vi 22 grader och sol här. Njuter av att sommaren är på intågande. I Sverige kommer alla kommuner ha sitt Valborgsfirande (välkomna in våren). Kl 20.00 ikväll så tänds alla valborgeldar runt om i landet och många skönsjungande körer. Universiteten har sin mösspåtagning idag, hade jag varit i Sverige nu så hade jag plockat fram min studentmössa och sjunit in alla vårsånger tillsammans med flera miljoner människor runt om i Sverige. Fina traditioner som finns och som firas på olika sätt beroende på ålder och familjesituation.

En god Valborg till Er alla från mig!