onsdag, december 05, 2012

Resume 2012

Detta blir den sista resumen jag kommer göra här på denna blogg, sen tar jag tillbaka mitt privatliv i cyberspace.
Önskar någon kontakt så är ni varmt välkomna att maila mig på bibbi_brannas@hotmail.com

Detta år började som förra slutade - mina ögon - genomgick i januari och mars ögonoperationer så jag fick full syn igen. En otrolig känsla att kunna se färger och läsa text på tv ordentligt. Så små värdefulla saker som våra ögon måste vi ta hand.
Rehabiliteringen efter benfrakturen fortsätter - var ju tvungen att genomgå 2 operationer och fortfarande är inte benet helt ok - men tar en dag i taget och har tron på att allt blir bra till slut.
4-års kontrollen av hjärtat var helt utmärkt - sliter med en del vatten i kroppen och högt blodtryck som vi nu försöker få kontroll på med justering av medicinerna.
Osteoporosen har jag fortsatt och där är det som allt annat träning och medicin som gäller.
Haft en del infektioner som innegärt inläggelse på sjukhus för antibiotikabehandling samt lite hjälp med andingen. Kommer behöva höja mitt kortison vid trauma och infektioner men vad gör man inte för att må bra!
Detta är lite småsjukdomar som jag slitit med men alternativet hade kunnat vara så mycket värre så det är bara att ta tag i dessa problem.

Har även fått ett friår från NAV/försäkringskassan så jag kan koncentrera mig på mitt första jobb - träning - det är något som jag absolut måste ha. Både för att må bra psykiskt - hålla hjärtat friskt - hålla hela kroppen frisk samt att motverka biverkningarna jag får av medicinerna. Ser absolut inga problem med att genomföra detta - denna gång ska jag göra på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Se de små resultaten istället för de stora på en gång - kan ju vara lite svårt för mig som är en konkurrensmänniska men måste ta det lite mera försiktigt.

Mitt jobb har jag sagt upp mig från då det var lite svårt att finna tillfassning som kunde anpassas till min situation idag - min farligaste fiende för utom mig själv är stressen, visst kan jag hantera en del stress men inte som jag kunnat tidigare hela tiden.Jag kommer finna mig ett arbete som jag trivs med så detta oroar mig inte alls. Nu har jag först lite tid på mig själv och sen tar jag itu med det andra.

Nu har det gått lite över 4 år och vad har då varit det svåraste i detta. Tror jag måste svara att acceptera att kroppen inte orkar på samma sätt som tidigare och detta pga det jag gått igenom samt alla medicinerna jag äter idag. Huvudet vill detsamma som innan min transplatation men inte min kropp. Tror att detta beror på att jag har en personlighet som alltid ligger på en kapacitet på 120% och mina höga krav på mig själv. Helt plötsligt måste jag lära mig att jag faktiskt kan utföra och hinna med saker på kanske 80-90% och det blir som att lära sig gå på nytt.

Jag har ett helt underbart liv med en bara helt otroligt underbar man och barn. Utan dem och all den hjälp jag fått från Drammen sjukhus (alla inkluderat) så hade jag aldrig klarat detta. Ännu ett varmt tack till den familj som donerade hjärtat, kommer vara evigt tacksam.

Då dessa 4 år har gått så för mig personlig så vill jag bara gå vidare med mitt liv - finna min nya identitet på arbetsmarknaden - få vara Bibbi, inte längre hon som är hjärttransplanterad. Det känns viktigt för mig att inte fastna i den rollen - patient kommer jag alltid vara med alla kontroller minst var 3-månad men det är Bibbi som går på dem kontrollerna inte hjärttransplanterade Bibbi. För mig är det också otroligt viktigt att lämna det som varit bakom mig och gå vidare i livet - ett liv som jag fått på övertid - att oroa mig för vad som kan ske ligger inte i mina gener. Jag har den fördelen att jag vet vad som kan ske mot många andra - kanske det också gör att jag Lever mitt liv i stället för att vara rädd.

Jag tror att vid varje kronisk sjukdom människan får så finns en otrolig styrka inom oss som man tar fram, framför allt en psykisk styrka för att uppleva allt jag och många andra gör kan liknas med tortyr.
 - Vi klarar av mycket mera än vad vi tror även om det tar lite tid!

Med dessa ord avslutar jag denna blogg. Tack ni alla som har läst!

1 kommentar:

Ingegerd sa...

Kära vän!

Det har varit fantastiskt att följa dig under dessa år! Jag har väl litet svårt att förstå allt du har fått stå ut med och hur du mådde innan, men jag vet att du får många flera år, som du kan göra så mycket fint av!

Jag hoppas innerligt kroppen är snäll mot dig framöver! Det är ju tur att du är en sån kämpe, som kör 120%! Det har du säkert haft god nytta av. Nu har du det värsta bakom dig även om det kvarstår några mindre problem, som ändå verkar överkomliga! Fortsätt kämpa!

Jag är så glad att höra att du ska ta ett nytt kliv i livet, som Bibbi, inte som transplanterad! Jag önskar dig all välgång med jobb och allt roligt du kan företa dig nu när du är frisk! Det finns så mycket att göra, upptäcka! Du har så rätt när du lever i stället för att oroa dig!

Jag är tacksam att ha fått följa dig! Det har gett mig litet nya perspektiv på livet! Även om du slutar blogga nu så hoppas jag att du är kvar på Facebook! Jag vill gärna ha litet kontakt i framtiden med dig också!

Jag önskar dig stort LYCKA TILL med allt du vill göra! Jättekram från mig! Njut! Kör hårt!