Nu har ännu ett år gott och från att vara dödssjuk pga mitt hjärta - inte kunna andas - inte orka gå en meter - ej klara av att ta en dusch utan att få hjälp, inte orka äta utan bara existera i en kropp - vara fängslad i sin egen kropp som man bara känner inte kommer klara detta (det var på håret). Nu har det gått 2 år och livskvaliten ser helt annorlunda ut idag. Jag lever og jag njuter. Sista hjärtkontrollen med biopsi, röntgen av hjärtkärlen og alla blodprover är helt utmäkta, så pass bra att ser blodprovernea lika fina ut nästa år så slipper jag hjärtbiopsin og angion (hjärttrg). Hurra vilket bra hjärta jag har men jag vill også tro att jag sköter om det på bästa möjliga sätt og med de kosttillskott jag fått lov att ta från rikshospitalet så hjälper det till..

Jag har fortsatt att träna med min personliga tränare og hon pressar mig så ibland undrar jag vad jag håller på med men tillsammans med spinningen så ger det resultat. Enl Rikshospitalet så tränar jag mera än de flesta og de har gett underbara resultat, jag har fått maxpuls, jag har fått reinervering (pulsen stiger og sjunker som den gør på normala människor), jag sover bättre då jag tränar og jag njuter att känna att anfåddheten är pga dålig kondition og inte pga att hjärta og lunger ikke fungerar..

Har då allt varit en dans på rosor?! Nej absolut inte men mitt hjärta mår bra och jag måste ta en hel del mediciner som skyddar hjärtat från avstötning. Dessa mediciner KAN ge biverkningar, nu får inte alla dessa biverkningar, några får inga alls men tyvärr så har de gett mig en del. I februari var jag tvungen att operera bort två av ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (råkade bryta dem vid styrketräning og boxning) men veckan efter var jag på gymmet og tränade det jag kunde. I maj fick jag benhinneinflammation i benen, men fortsatt att träna det jag kunde. Sen i sept får jag en riktigt stygg skenbensfraktur med mjukdels-, ledband- og korsbandsskada. Det var många diskussioner om/hur de skulle klara av att operera detta, låg en vecka med fruktansvärda smärtor innan operation. Skenbenet var brutet på 2 ställen lodrätt från knän og 20 cm ner. De satt in ett t-stag, metallplatta under knät ner mot ankeln + cement og 6 skruvar. De vågade ikke gipsa pga infektionsrisken - jag var tvungen att observera operationsnittet så jag inte fick infektion. Skulle ej belasta benet på 3 månader men fick cykla på träningcykeln. Var også tvungen att ha rullstol og duschstol igen (pust). Det visade sig att jag hade fått benskörhet pga medicinerna jag äter, så nu går jag på ännu mera mediciner och kontroll hos en ny specialist 1 gång/år. Idag går jag utan krycka inne - är nere og tränar det jag kan men ska nu öka detta igen. I maj/juni så vet de om jag kommer vara halt eller ikke og jag sattsar på att få full rørlighet i benet. Har även en del ledsmärtor pga medicinen men det blir bättre då jag kan träna. När det gäller njurarna så sliter medicinen på dem også men idag gør jag allt för att skydda dem. Har sagt ifrån att jag aldrig kommer genomgå någon njurtransplantation - då gäller det att mota "olle i grinden". Jag längtar att kunna träna ordentligt igen med benet så blir det korsbands og ledbandsträning nu, men allt kan tränas upp.
Glöm inte bort - alla får inte dessa biverkningar - vi är olika i kroppen og reagerar olika på all medicin, min kropp reagerar på detta sett av medicin.

Jag har också haft några föreläsningar bla på mitt Gym Spenst på deras öppna hus - "träning efter allvarlig sjukdom" samt en på Buskeruds sjukhus över 100 sjuksköterskor (med brutet ben,då rullade de ner mig i rullstol og lyfte mig upp på skrivbordet så jag kunde se alla), anhöriga och några patienter. Det var några av föreläsningarna. I maj nästa år ska jag vara föredragshållare på en årskongress, där blir det visst en hel del människor.

Har även den äran att få stödja några människor som lider av hjärtsjukdom - de har tagit kontakt med mig via denna blogg. Finns här för er!!!

Vi har även kunnat rest en hel del, Island, Danmark, Sverige, Riga samt se mera av Norge. Hoppas att kommande år blir full av resor.

Trots alla biverkningar jag har så har jag ett mycket bra liv och det gäller bara att hantera detta och kunna se möjligheter. Det finns inget som heter omöjligt! Tror inte det finns någon "frisk" människa som inte har några fysiska krämpor så varför skulle inte jag ha det också. Jag är frisk och fysiskt och psykisk stark och njuter av Mitt Liv.

Nu börjar snart 2011 och jag ser framemot att få uppleva detta år också, utan donatorn och dennes familj hade jag och min familj inte fått uppleva det tillsammans!
Ett riktigt Gott Nytt År till er alla som läser detta!