onsdag, februari 24, 2010

Personlighetsförändring efter transplantation?

Har min personlighet ändras efter att jag fått ett hjärta från en annan?
Jag svarar både ja och nej på denna fråga, ska förklara hur jag ser på det, så detta blir ett långt inlägg.

Kärlek: Man associerar oftast kärlek med hjärtat. Jag har ju ett hjärta från en annan person men jag har inte ändrat syn på vilka jag älskar - de är de samma som jag gjorde tidigare, alltså samma man och barn. Så svaret på rubriken är Nej.

Utseende: Jag har fått mycket tjockare och mörkare hår men det associerar jag inte till att jag har fått ett nytt organ utan biverkningar av medicinen. Alltså både ja och nej.

Syn på livet: Jag värderar saker annorlunda idag men tror att detta beror på att jag gått igenom en livskris och varit mycket nära döden. Saker som var viktiga tidigare är inte lika viktig. Njuter mera av små enkla saker som jag tidigare tog förgivet. Allstå både ja och nej.

Psykologiskt: Jag är mycket starkare psykisk idag än jag var innan jag blev sjuk på grund av det jag gått igenom inte pågrund av ett nytt organ. Alltså både ja och nej.

Intressen: Innan transplantationen så älskade jag att se på sport, något som var mycket viktigt för mig. Idag är jag inte lika intresserad. Kanske värderar jag annorlunda nu? Jag brukar säga att "min donator var nog inte sportintresserad" med ett leende men egentligen så tror jag att det handlar om att jag inte har nerver till hjärtat som ger adrenalinkicken som jag fick innan transplantationen då jag tittade på sport. Idag uför jag det aktivit istället för passivt framför tv:n. Alltså både ja och nej.

Kost: Innan transplantationen älskade jag stekt eller ungsbakad lax - nu kan jag inte äta det, har försökt så många gånger men tyvärr så växer det bara i munnen. Gravad- och rökt lax fungerar utmärkt. Brukar även här säga "min donator tycker nog inte om stekt eller ungsbakad lax". Tror det kan bero på alla mediciner jag äter som gör att ibland ändras smaksinnet. Alltså både ja och nej.

Som ovan visar det sig att vissa saker har ändrats men jag tror inte detta är pga att jag har fått ett organ från en annan person som påverkar mig utan snarare pga det jag gått igenom gör att jag ser saker lite annorlunda samt påverkan av alla medicinerna jag måste äta hela livet.

Detta är mitt svar på detta och det finns säkert andra som har en annan syn men jag är ingen vetenskapsman utan en person som fått en chans att leva tack vare att någon annan donerat sitt organ vid dennes bortgång.

Jag är alltså samma Bibbi - psykiskt og fysiskt starkare med tjockare och mörkare hår som numera utför fysisk aktivitet istället för att titta på det och tyvärr så tycker jag inte om lax längre och älskar samma personer som jag alltid har gjort.

1 kommentar:

Klara sa...

Alt man går igjennom gjør jo at man utvikler seg som menneske. Og det er ingen tvil om at nær døden opplevelser (over lang tid) gjør at man ser ting på en annen måte. Og man lærer å bli sterk, på mange måter. Det er nok mye som må tenkes gjennom når man har fått ett nytt organ.. Klem fra snøfylte sørlandet i Norge. :)