Fast vi har haft regn någon vecka nu så njuter jag ordentligt - vissa dagar är bättre än andra men jag mår i alla fall bra och jag försöker finna min balans här i livet (lite annorlunda mot vad jag levt tidigare). Tror också att det stresstrauma som jag gått igenom från att ha varit "frisk" till sjuk, så otroligt sjuk så man behöver transplantera ett organ, nu börjar släppa. Jag har nog inte förstått hur sjuk jag egentligen var förrän jag var transplanterad och då kom chocken.. Sen kom även tankar att jag ska leva och hinna med och orka som jag har gjort tidigare i livet (duracell-Bibbi), så kommer det aldrig bli igen. Nu gäller det att finna den balansen så jag mår bra och är till freds med livet och njuta av det.
Hela sommaren ska vi ha besök och på fredag åker Andris föräldrar hem, sen på måndag kommer min yngsta son..sen kommer en vänninna och sen kommer min älsta son och sen är det dags för Feringkliniken för mig, det är underbart - jag gör allt i mitt tempo - går och vilar då jag känner att jag behöver - ingen stress..
Planerna för hösten och framtiden är lagd - får se om de blir godkända eller om jag som vanligt har lagt ribban för högt *hehe*
Lyssnade igår på min signaturmelodi och är så glad att jag fann den..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk så skönt att du kommit så långt att du kan njuta av livet. Det liv, som höll på att gå dig ur händerna.
Det är nog mycket viktigt att du tar livet i din takt. Det borde säkert många fler människor göra.
Kram på dig! Hoppas du får en fortsatt skön sommar!
Ingegerd
Endelig vennen har du kanskje innsett at Duracell-Bibbi livet kan være slutt, men at du kan ha et fullverdig liv alikevel i ditt tempo og med dine krefter. Selv jeg som går på batteridrift vet at en må jobbe med "hodet", og ikke tro at en er frisk.
Har du forresten lest VG-nett idag om Mirakeljenta Hannah på 16 år?
Skicka en kommentar