måndag, oktober 05, 2009

Telefonsamtalet dagen D


Då man äntligen kommer igenom alla undersökningar och blir godkänd för transplantation så väntar "telefonvakten". Det är inte lätt att komma på denna lista, många undersökningar ska göras och man får inte vara för frisk eller för sjuk, lite krasst kan man säga att de letar efter anledning att säga nej. Hela ens kropp och själ gås igenom men då man äntligen är godkänd så får man sina föreskrifter, resplanen är gjord (ambulansen har fått meddelande i den kommunen man bor att det kan komma samtal från mig), man får även med sig medicin som ska tas då telefonen ringer och det är dags att åka (en medicin som sänker immunförsvaret), du ska också ha en väska packad med kläder som du behöver. Nu gäller det bara att hålla humöret uppe och undvika infektioner samt att klara av både fysikt och mentalt denna väntan.
Jag packade min väska 3 gånger (olika årstider) tillslut så struntade jag i det. Väntan blev lång och jag blev bara sämre och sämre. Fick en medicin som heter Simdax som skulle hjälpa mitt hjärta att pumpa. Utan den hade jag aldrig kunnat varit hemma samt fått lite livskvalite (kunna andas och prata). Fick denna medicin 8 gånger och varje gång så blev det kortare mellan gångerna. Hade mina änglar på Buskerud sjukhus (hjärtsviktsmottagningen med Else-Mari och dr Gjertsen samt all underbar personal på Med intensiven) utan deras stöd hade jag aldrig klarat denna långa väntan för den blev lång..Samtidigt så hade jag några kontroller på Riksen för att kontroller status och kontaktperson som ringde regelbundet för att höra hur det gick.
Ja, det gick bara en väg - det blev sämre och sämre. En konstig känsla att känna att livet "rinner ur en" för det är precis så det kändes. Hade inte mycket ork och kraft kvar och idag tror jag inte att min kropp och hjärta hade klarat många veckor till.
Några dagar innan telefonsamtalet så hade jag fått min Simdaxdos och en kontroll på Riksen var gjord - väntade även samtal från Riksen om en tilläggsundersökning.

En eftermiddagen så ringer telefonen (hör inte vad mannen hette), det var från Riksen. Han säger "Vi har ett hjärta till dig" - Hm, nej jag ska på undersökning så detta måste vara fel. Tillslut så förstår jag att Nu är det Dags, Andri hör på min röst som ändrade sig. Jag fattade nog inte att nu ska det ske, jag var helt lugn och ringde Ambulans - tog min medicin och packade lite toalettsaker och sa till Andri. Jag sätter mig i solen vid garaget och väntar på ambulansen (ville ha frisk luft då jag inte visste om och när jag skulle få det nästa gång). Jag upplevde att han sprang runt som en yr höna hemma och stressade medans jag var hur lugn som helst. Satt och sms till släkt och vänner att nu så var det dags. Ambulansen kom och jag gick in och satt mig - sa inte ett ord (ville bara vara ifred). Andri han pratade och pratade. På akutmottagningen så väntade de på oss - undersökningar skulle göras och prover skulle tas. Samt den obligatoriska duschen - men för mig blev det en snabb dusch - helt plötsligt blev det fart. Det sista jag sa till Andri innan jag åkte in på operations stugan var "Frys in lövbiffen" (*hehe* typiskt mig att tänka på allt praktiskt).
Morgonen efter så ses vi igen - då sitter jag på intesiven och tvättar mig - då Andri kommer in så ser han ett stort leende och jag sitter och vinkar åt honom. Så otroligt skönt att kunna andas att känna att livet hade kommit tillbaka. Allt var bara så annorlunda och lätt. Visst var jag opererad och hade ont men det blev så litet (fast jag fick smärtstillande). Känslan att få livet tillbaka var otroligt. Idag vet jag att det inte hade varit många dagar till som kroppen hade orkat och det känner man också, energin bara försvinner. Sen helt plötsligt så har man energi och kan andas, skratta, prata och framför allt röra sig.
En magisk känsla då jag ringde och sa att nu kommer vi och lämnar rullstolen och duschstolen. Det var en seger för mig.
Detta är hur jag upplevde det Min dag!

4 kommentarer:

Orchid sa...

Det måste vara fasansfullt att känna att livet sipprar ur kroppen och inte veta hur eller när man kan få hjälp! Det betyder sååå mycket att få ett hjärta i rättan tid! Så nära att det kunde varit för sent!
Kram på dig! Fortsätt att må bra!
Ingegerd

Klara sa...

Utrolig sterk lesing dette her. For en utrolig følelse det må ha vært. Jeg er så glad for at du har klart deg bra, og at du deler med oss her på bloggen.
*klem*

Åshild sa...

Takk for at du forteller hvordan det var. Det var fint for meg å lese. Og så godt at det gikk så bra for deg! Åshild

Anonym sa...

Du beskriver situasjonen så godt Bibbi! Det er akkurat slik det er var. Da telefonen ringte var jeg ukonsentrert og sprang fra det ene til det andre. Heldigvis hadde jeg skrevet ned det som skulle legges i kofferten rett før vi dro.Alt gikk så fort... og plutselig var alt over. Det nye hjerte arbeider helt som det skal. Forunderlige greier. det er så stort at det går nesten ikke an å forstå elelr sette ord på hvordan det har vært.