Jippi!

Idag kommer min yngsta son hit med sin flickvän. Ska bli underbarat att få rå om dig i några dagar. Skönt att kunna visa att jag faktiskt har blivit piggare sen sist. På lördag så ska vi fira hans 15 års dag (han fyller på måndag och då är de i Stockholm igen) Sen på söndagmorgon ska jag gå in och sjunga den vanliga traditionella födelsesången med fruktost på sängen *hehe*, undrar hur tidigt jag ska väcka dem....??
Livet vore fulländat om jag hade haft min stora son här samtidigt men han har sitt jobb. Får rå om honom senare.
Så nu blir det en liten bloggpaus för mig i några dagar. Det tar så mycket tid att pussa och krama på honom *ler*.
Ha en underbar helg..

Pust, pust, pust

Jaha, då har man väntat till sista minuten igen..... Tidigare år har det inte varit så svårt, bara gått in på datorn och tryckt ok eller inte gjort något alls.
Detta året med hjärtsjukdom mm har det blivit en hög med papper, något jag skulle ha gjort mye tidigare. Gör jag det, NEJ, jag tror ju att det bara är att "choffsar" ihop, allt skulle ju varit så om jag varit frisk och gått på 1 timma... Nu har jag hållit på att sortera, skrivit och dokumenterat sen kl 14.00 (med hjälp av Andri). Helt plötsligt så blir man så medveten om alla extrakostnader som vi haft i och med min sjukdom, oj, pust och stön.. Konstigt att man inte står på gatan och är hemlös då man ser dessa siffror....sen räknar man ut vad man får tillbaka och då skrattar jag bara... Är det värt att lägga ner allt jobb och sen bara få 28% tillbaka, jävla dålig timlön om man räknar ut på hela året... *hehe*, men jag ska vara nöjd om detta går igenom.

Nu är det nästan klar och och klockan är mycket, nästa år ska jag vara bra förberedd, redan nu ska jag fixa en speciell mapp...

Vad behöver jag nu; jo massage, mat, ett glas gott vin och en underbar avkoppling med en bra bok.... SKA ALDRIG VÂNTA TILL SISTA MINUTEN IGEN.....

Tjuren Ferdinan

Nu har jag gått lite på högvarv några dagar. Alla intryck från butiker, från klädesbutiker till byggvaruhus och fliseførettningar. Min hjärna kokar/huvudet är som ett duracellbatteri av alla intryck samtidigt är det helt underbart men samtidigt så går jag nu lite på överskott. I morgon måste jag till storsentret och inhandla lite inför min yngsta son och hans flickväns ankomst på onsdagkväll, han fyller också 15 år på måndag som vi ska fira på lördag (då dem åker hem på söndag).

Samtidigt håller jag på att planera den årliga traditionella sommarfesten hos oss, vi har alltid den runt Svenska nationaldagen, förra året så var jag sjuk och planerade bara festen, några väninnor och Andri genomförde alla arbetsuppgifterna samt att de placerade mig inne i ett hörn så jag inte kunde göra något, det var skönt, härligt att ha alla vänner runt sig och se att de hade så trevlig (det hade jag också). Detta år så blir jag värdinna igen och det ska bli skönt, men just nu lämnar jag denna fest till mitten av maj..

Skulle bara vilja göra som tjuren Ferdinan, sitta under ekträdet och lukta på blommorna och läsa en god bok. Ja, jag erkänner att jag är lite sliten och det är stort...

Sommarvärme

Nu har vi fått lite försmak på riktig högsommarvärme..
Helt underbart! Nu ska jag ut i hagen och ordna lite och sen ska jag bara slappa i solen..
Ha en underbar helg

Till er som stressar och har för mycket att göra

Ta till vara på varje dag och njut av livet, stanna upp och se allt underbart som finns runt oss, en dag kan det vara försent eller att man helt måste omvärdera allt. Njut nu, lite varje dag räcker...

Frivillighetsarbete

Då jag bodde i Sverige var jag med i olika organisationer som just då brann i mitt hjärta - Fotboll - samordnade Marknadsdagen för föreningen en gång/år men det var lång förberedelse för att få allt att fungera, P94 organisatator - jag jobbade mycket fackligt - som huvudsskyddsombud/huvudvernombud -
Här i Norge har det ännu inte blivit något, nu har jag funnit något som ligger mig varmt om hjärtat och som ni kanske förstår så handlar det om information, mina upplevelser och vad jag gått/går igenom när det gäller hjärttransplantation och hur anhöriga hamnar i svåra situationer. Det finns massor med äldre samt barn som kan ge ett ansikte på hjärtsjukdom men har inte sett så många mitt i livet alltså från 30-60 som man som ung kan relatera sig till. Jag skulle vilja med min erfarenhet som patient och hjärtsjuk förmedla till barn/ungdom och medelålders även de som är lite äldre, hur det känns för en "ung" person att vara hjärtsjuk. Kanske vara med på föreläsningar, kanske informera i skolor, kanske på arbetsplatser - det finns säkert mycket att göra.
Jag kan bara informera om min historia och hur jag har tagit mig igenom detta, går fortfarande igenom en massa nya saker..
Jag hoppas den organisationen är intresserad av det jag har att berätta och det jag har lust att ge av mig själv till. Berättar inte vilken utan får jag svar så berättar jag. Håll tummarna att de är intresserade av mig. Âr ju ganska lättsam som person *hehe* det måste ni hålla med om!

Tro, hopp och kärlek

Detta inlägg vill jag tillägna alla ni som väntar på att få leva ett kvalitetsliv, till er anhöriga som sliter något otroligt med att se och kanske höra hur din kära har det.
Tro - något som är starkt och aldrig lämnar oss.
Hopp - något alla anhöriga och kroniskt sjuka inte kan lämna ifrån sig - varje dag går i hoppets tecken.
Kärlek - det största, kärlek till Livet, kärlek till våra nära och kära, kärlek till oss själva som hoppas och tror att snart så får jag min chans..

Vissa får uppleva detta tidigt, senare eller kanske inte alls. Jag hoppas alla finner styrkan, både som anhörig och sjuk. Livet är värt att vänta på, man ser så mycket nya saker då man fått sitt liv tillbaka, saker som man inte såg som frisk eller snarare tog för givet..
Detta inlägg är till er; Tro - hopp - kärlek...