Tro, hopp och kärlek

Detta inlägg vill jag tillägna alla ni som väntar på att få leva ett kvalitetsliv, till er anhöriga som sliter något otroligt med att se och kanske höra hur din kära har det.
Tro - något som är starkt och aldrig lämnar oss.
Hopp - något alla anhöriga och kroniskt sjuka inte kan lämna ifrån sig - varje dag går i hoppets tecken.
Kärlek - det största, kärlek till Livet, kärlek till våra nära och kära, kärlek till oss själva som hoppas och tror att snart så får jag min chans..

Vissa får uppleva detta tidigt, senare eller kanske inte alls. Jag hoppas alla finner styrkan, både som anhörig och sjuk. Livet är värt att vänta på, man ser så mycket nya saker då man fått sitt liv tillbaka, saker som man inte såg som frisk eller snarare tog för givet..
Detta inlägg är till er; Tro - hopp - kärlek...