Mars 2010

Nu är snart mars månad slut och sommartiden infört, lite svårt att förstå då jag tittar ut på altanen i och för sig.

Denna månad har varit händelserik. Jag har börjat att testa ut hur mycket jag klarar av att jobba och sen kommer frågan "vad ska jag bli när jag blir stor" *hihi* men jag tar en sak i taget. Förhoppningsvis finns det arbetgivare som ser min kompetens *hihi*.

Nu har jag även fortsatt att träna fast med andra tider - alltså efter arbetstid och ser att det fungerar. Ja, då var det träningen; jag är så nöjd framgången går stadigt framåt (faktiskt lite mer än jag trott). Häromdagen var jag på mitt andra spinningmaraton på 3 timmar (förra gången 62 km nu 74 km), enl instruktörerna så var detta pass mycket hårdare än förra, jag var så nöjd efter dem timmarna, det gick mycket bättre än jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Min PT kan nu också köra extra hårt på träningarna och jag ligger på en puls på mellan 139-154 under hennes timma, det är bra är också med på ett av hennes hårda spinningpass. Har nu även lagt in ett intervallpass på 55 min på spinning (ett hemskt pass men skönt efteråt) - var lite orolig att pulsen inte skulle hinna gå ner på de 2 min vi hade i roligare tempo men det fungerade alldeles utmärkt. En negativ sak är att jag fått benhinnebetennelse i båda benen som inte vill ge sig riktig (märkte det idag då jag tog mig en långpromenad) så jag har inte kunnat ha löpträning på ett tag men crosstrainer/eliptikal och spinning kan jag hålla på med. Är jättenöjd med den fysiska utvecklingen.

Har nu en STOR utfodring och den är rent fruktansvärt men må bara använda min mentala styrka att också få till detta; Backträning - tog en långpromenad idag och den sista biten hem har vi en otroligt lång och brant backe, 900 m upp i himlen känns det som, trodde att jag fått så mycket styrka att jag skulle klara av hela den men INTE..det stoppade på andingen - tog bara stopp. Helt sagolikt otroligt och jag blir bara så ARG - men detta ska bli nästa nöt att knäcka. Ska konsentrera mig under april månad på backträning och det är det värsta jag vet...

Jag har också sedan i november sparat och analyserat alla mina träningar och ser en stor skillnad på mitt pulsmönster. Otroligt nyttigt och lärorikt att analysera dem och se utveckling och motgång. Jag har lärt mig otroligt mycket om min kropp tack vare dem - vet när jag ska ta det lugnt och vet när jag kan ta i mera nu utan att hela tiden följa pulsklockan. Det jag känner nu i kroppen stämmer överens med hur pulsen reagerar.

En annan sak som jag nu också fått som en biverkan av någon av medicinerna; oren hy i ansiktet - kanske inte är så stort egentligen men för mig som aldrig någonsin haft det tidigare är det lite jobbigt men hittar nog något som kan hjälpa för det också.

Det sociala livet är nu också tillbaka på sin plats, blir fortfarande lite trött och sliten men det går stadigt framåt.

Allt går som det ska med lite småjusteringar men precis som för alla andra. Längtar nu till att våren ska göra sitt antågande på riktigt.

Glädje

Fick ett mail för ett tag sedan om en person som blev hjärttransplanterad för några år sedan. Den människan hade fått rådet att ta kontakt med mig. Vi delar flera gemensamma nämnare - båda hjärttransplanterade - vi fick det ikke till med det fysiska - vi ville få ut mera av hjärttransplantationen än att bara acceptera att vi inte kan/ vi inte får det till.

Nu har jag fått till min fysiska träning och mycket mera än vad jag trodde för 6 månader sedan men som jag sagt tidigare det har kostat; tid, slit, tårar och mycket skratt och träningsvärk og en enorm mental vilja.

Jag gav denna person kunskap av det jag funnit i vetenskapliga artiklar som förklarar vad som sker med våra muskler pga medicin och hur vi ska få till det (har även skrivit om det i bloggen i ett inlägg) om vi vill mera i den fysiska biten.
Jag gav personen lite ideer hur jag gjort (inte att personen skulle träna som jag) og hur man kan tänka för att få med sig den mentala biten för att få det till med den fysiska biten. Den personen tog del av mina råd och lyckades genomföra sin nästa träning, även om den var slitsam, så gick det och personens självkänsla ökade.

Hurra för DIG, du ser att vi kan!

Vi är inte annorlunda utan må bara göra saker lite annorlunda.

Glädjen att få dela med mig av min kunskaper och det jag gjort och höra att det fungerar för andra är stort!

Små ord kan ge ett så stort stöd!

Nu ska jag förbereda mig för morgondagens Spinningmaraton på 3 timmar.

Frågor?

Har du någora frågor att ställa till mig så får du gärna maila mig eller skicka in som en kommentar på bloggen.
Frågorna publiceras anonymt og jag ska försöka svara så gått jag kan och utifrån min erfarenheter og min kunskap.

Mail; bibbi_brannas@hotmail.com

Frisk?!

Nu har det snart gått 18 månader sen jag skiftade/bytte hjärta och jag har fått tillbaka mitt liv. Det går stadigt framåt och nya steg tas hela tiden.
Jag har hela tiden valt att tänka positivt på det jag kan og vill uppnå från den dagen jag fick veta att jag var sjuk. All den positiva energin har fått mig att nå dit jag har kommit idag. Jag har också haft turen att inte få någon avstötning - förutom några infektioner såsom CMV, svineinfluensa og småinfektioner samt min senaste operation men där emellan har jag mått bra.

Jag kommer aldrig någonsin komma upp till den nivån som jag var några år innan jag fick reda på min sjukdom men jag har heller inte mått så dåligt som jag gjorde de långa månaderna i väntan på transplantation.

Jag har valt att se det friska i mig även om jag alltid kommer ha vissa begränsingar bla p g a all medicin og operationen, men jag kan hela tiden nå en liten bit längre. Ibland säger kroppen ifrån och behöver vila och då blir jag lite frustrerad men samtidigt blir jag också påmind om mina begränsingar och det ser jag som positivt ibland (kan blir riktigt frustrerad då huvudet vill mera). Lyssnar nu på kroppen men är heller inte rädd att pressa den lite.

Alla har vi olika förutsättningar och olika bakgrund som man tar med sig in i en sjukdomsperiod och rehabilteringen och tiden efteråt. Jag är helt övertygad om att mina aktiva år tidigare gör att jag kan-vågar-vill pressa mig lite, lite mera hela tiden. Glädjen till livet och vad det ger mig driver mig långt.

Nu låter detta som det bara handlar om träning och träning men absolut inte, det gäller arbetslivet och det sociala - alltså livet generellt.

Jag har fått min livskvalite och mycket mycket mera tillbaka och njuter i fylla drag och jag kommer inte kalla mig för SJUK efter transplantationen utan jag är FRISK med BEGRÄNSINGAR.

Det för mig är otroligt viktigt och motiverande - JAG ÄR FRISK!

Personlighetsförändring efter transplantation?

Har min personlighet ändras efter att jag fått ett hjärta från en annan?
Jag svarar både ja och nej på denna fråga, ska förklara hur jag ser på det, så detta blir ett långt inlägg.

Kärlek: Man associerar oftast kärlek med hjärtat. Jag har ju ett hjärta från en annan person men jag har inte ändrat syn på vilka jag älskar - de är de samma som jag gjorde tidigare, alltså samma man och barn. Så svaret på rubriken är Nej.

Utseende: Jag har fått mycket tjockare och mörkare hår men det associerar jag inte till att jag har fått ett nytt organ utan biverkningar av medicinen. Alltså både ja och nej.

Syn på livet: Jag värderar saker annorlunda idag men tror att detta beror på att jag gått igenom en livskris och varit mycket nära döden. Saker som var viktiga tidigare är inte lika viktig. Njuter mera av små enkla saker som jag tidigare tog förgivet. Allstå både ja och nej.

Psykologiskt: Jag är mycket starkare psykisk idag än jag var innan jag blev sjuk på grund av det jag gått igenom inte pågrund av ett nytt organ. Alltså både ja och nej.

Intressen: Innan transplantationen så älskade jag att se på sport, något som var mycket viktigt för mig. Idag är jag inte lika intresserad. Kanske värderar jag annorlunda nu? Jag brukar säga att "min donator var nog inte sportintresserad" med ett leende men egentligen så tror jag att det handlar om att jag inte har nerver till hjärtat som ger adrenalinkicken som jag fick innan transplantationen då jag tittade på sport. Idag uför jag det aktivit istället för passivt framför tv:n. Alltså både ja och nej.

Kost: Innan transplantationen älskade jag stekt eller ungsbakad lax - nu kan jag inte äta det, har försökt så många gånger men tyvärr så växer det bara i munnen. Gravad- och rökt lax fungerar utmärkt. Brukar även här säga "min donator tycker nog inte om stekt eller ungsbakad lax". Tror det kan bero på alla mediciner jag äter som gör att ibland ändras smaksinnet. Alltså både ja och nej.

Som ovan visar det sig att vissa saker har ändrats men jag tror inte detta är pga att jag har fått ett organ från en annan person som påverkar mig utan snarare pga det jag gått igenom gör att jag ser saker lite annorlunda samt påverkan av alla medicinerna jag måste äta hela livet.

Detta är mitt svar på detta och det finns säkert andra som har en annan syn men jag är ingen vetenskapsman utan en person som fått en chans att leva tack vare att någon annan donerat sitt organ vid dennes bortgång.

Jag är alltså samma Bibbi - psykiskt og fysiskt starkare med tjockare och mörkare hår som numera utför fysisk aktivitet istället för att titta på det och tyvärr så tycker jag inte om lax längre och älskar samma personer som jag alltid har gjort.

Februari 2010

Ny månad och det sker lite nya saker hela tiden. Jag var ju iväg på röntgen för att se hur ståltrådarna som håller ihop mitt bröstben såg ut. Jahapp - det visade sig att några av trådarna hade gått av, inte konstigt att jag hade ont (bara jag som kan klara av sånt *hihi*). Fick en snabb kallelse till operation. Kändes lite nervöst att bli sövd igen men personalen var så proffsiga och efteråt fick jag prata med narkosläkaren och mitt hjärta hade skött sig så bra. Fick även med mig de två ståltrådarna som de tagit bort, varje tråd var c:a 15 cm (Annette, ingen var rostig *hihi*). Nu har jag ett nytt ärr på bröstbenet och 11 suturer, tror de får sitta lite längre än normalt då läkningen tar lite längre tid för mig (pga medicinerna). Suturerna kommer jag ta bort själv. Redan dagen efter så kände jag skillnaden på smärta, nu fanns bara den i operationsärret men inte den andra som jag hade haft. Helt underbart att inte ha ont.

Har tagit det lite lugnt med träningen, men nästa vecka ska det börjas igen. Då blir det 6 dagar med 2 timmarspass, kommer ta det lite lugnt med styrketräningen i överkroppen p g a ärret men konditionsträningen kan jag göra för fullt och otroligt skönt att inte känna smärta då jag rör armarna. Har också bestämt mig för nya mål i träningen, jag har bestämt att jag ska vara med i några löpartävlingar (jentebølgan i Drammen bland annat) i år och det kommer vara med "friska" personer då jag nu är frisk. Behöver vara med på dessa tävlingar för att se att jag faktiskt klarar detta samt att då jag är konkurensmänniska så ger det mig mera inspiration/motivation till träning.

Till sist; vädret här - det snöar och snöar och snöar. Helt otroligt - vill inte ha mera snö. Visst är det kallt ute men klär mig ordentligt och det är underbart att kunna vara ute i kylan och känna att jag faktiskt kan andas - andas in frisk och härlig luft utan att känna att det är tungt med andingen - ännu ett friskhetstecken.

Januari 2010

Ja, ingen har väl missat att den gått i kylan- och i snöns tecken men det är bara att klä på sig rejält och komma ut lite i kylan i alla fall och få frisk luft.

Här går allt som det ska och jag har nu kommit i till ett nytt skede. Koncentrerar mig på det friska och känner att jag mer och mer tar avstånd från transplantationen och vill tänka på vad jag kan göra och vilka framsteg jag har gjort. Ser det som ett sund- och friskhetstecken.

Träningen går precis som jag vill med lite finjusteringar pga smärtor i bröstbenet. Detta har jag haft problem med sen jag transplanterades men inte så mycket som nu och har haft samtal med läkare om att ta bort de översta ståltrådarna som håller ihop bröstbenet (nu är det läkt så de behövs inte om det uppstår problem). Har även blivit informerad om riskerna med att operera igen, bla infektionsrisk då jag har så lågt immunförsvar samt att bli sövd. Ser inte att jag har något val då detta just nu ger mig ett handiklapp. Till och med då jag kör bil och växlar så får jag ont i bröstbenet. Ur träningssynpunkt så koncentrerar jag mig på kondition och löpbandsträning, det är så att om jag tex boxas eller gör sit-ups eller annat med armar och överkropp får jag en knivsmärta som sitter i. Det är bara att anpassa träningen efter detta tills jag har tagit bort dem men det ska inte hindra mig att träna 6 ggr i veckan.

Har också haft ett bra samtal med NAV/försäkringskassan om att återgå till yrkeslivet igen. Alla förslag jag har gett har godkänts och börjar genomföras. Har även en del föreläsningar inplanerade nu under våren. Det jag måste tänka på är att inte ta på mig för mycket samt att träningen alltid måste ingå i mitt liv och i min vardag. Kan jag inte träna så blir jag fysiskt sjuk p g a alla medicinerna och inte tala om hur bra jag mår psykiskt av att kunna träna. Utåt sett ser jag oförskämt frisk ut och är jätteglad för det men inom mig så fortgår kampen om att orka så mye som möjligt - idag är jag inte lika stressad över det utan har anpassat mig men måste hela tiden påminna mig och bromsa lite. Huvudet vill mycket mera än vad jag och kroppen orkar men jag klarar otroligt mycket och känner mig frisk.

Alltså allt går i friskhetstecken just nu med lite barnsjukdomar.