Några ord från mig.

Nu har det gått några månader sedan operationen - har haft lite infektioner men de är nu över och jag har nu kommit igång med träningen igen hos fysioterapeuten. Har nu bokat in tider då det inte är så mye folk då jag känner att jag är lite rädd för infektioner (i alla fall just nu). Har fortfarande en inre stress som jag arbetar med men den är inte så konstigt att jag har. I några månader nu har vi vetat att många tjänster ska bort på Andris jobb och han är en av dem som berörs - ännu så vet vi inte om han får erbjudande om annat jobb hos sin arbetsgivare utan det är fortfarande under process - de sägs att allt ska vara klart till mars månad. I början så skämtade och skrattade vi åt detta - ska vi aldrig få lugn och ro. Vi försöker tänka "att har vi väntat på ett hjärta som vi inte vet om och när det ska komma" så klarar vi tänka positivt på detta också. I början gjorde jag det men nu känns detta bara stressande - kan vi aldrig få lugn och ro runt oss, några månader som som vi kan få njuta av.
Vet att vi klarar av att gå igenom detta också men för mig så ger det en inre stress. Jag kan inte göra något åt detta så egentligen är det dumt att låta detta påverka mig men omedvetet påverkar denna ovisshet oss. En känsla av dåligt samvete att jag ännu inte är arbetsför - en känsla av irritation.
Vet att jag inte ska ha denna känsla och vet att allt alltid ordnar sig men det skulle vara skönt att få lite lugn och ro, att Andri har jobb, att jag blir starkare och starkare. Man blir så medveten om att man inte själv kan påverka sitt liv utan det är också olika faktorer runt om en som är med att påverka. Det vi kan göra nu är att inte låta detta påverka oss allt för mycket och vi vet att allt ordnar sig till slut.