fredag, februari 20, 2009

Styrka


Jag har fått många frågor angånde mental styrka och hur jag har orkat komma igenom detta. Nu ska jag berätta hur jag har kommit igenom detta med att mobilisera min inre styrka. Då jag fick min diagnos så förstog jag inte mentalt hur sjuk jag var det började jag förstå då de diskuterade transplantation samt då jag mådde allt sämre och klarade mindre och mindre.. Jag hade 2 val, antingen ge upp eller kämpa och plocka fram den inre styrka "jag ska överleva detta" jag valde det sista och med hjälp av musik så mobiliserade jag mig, var jag ledsen så blev det tyngre musik var jag glad så blev det glad musik.. men harmonin av musiken hjälpte mig att plocka fram styrkan inom mig. Jag skulle bara överleva detta!

Tror att alla människor har 2 val att välja och det i varje situation, jag försöker alltid välja det valet som är bäst för mig, försöker undvika den destruktiva vägen utan en väg där jag mår bra. Små saker som jag inte kan göra något åt tar inte längre negativ energi från mig.
Nu är det bara jag som är mitt eget hinder från att bli den jag vill vara - jag har alla redskap i mig, mentalt och fysiskt (nytt hjärta) och jag själv väljer vilken väg jag ska gå. Jag sätter upp små mål att nå dit jag vill och jag har mina mål klara för mig och jag SKA bara nå mitt slutmål även om det kommer ta tid men tiden är också det kroppen och knoppen behöver.
Visst har det varit jobbigt men jag tänker hela tiden på att andra har det värre - alla anhöriga som står brevid och ser men kan inte göra något. De mår dåligt och den kan jag inte lindra förrän jag mår bra! Så nu har jag lindrat många ledsna hjärtan och hjärnor och det är underbart att se och höra dem må bra!

2 kommentarer:

Orchid sa...

Den mentala biten spelar ju en väldigt stor roll i rehabiliteringen. Även i sorg. Jag tror att du även haft en slags sorg, som ska bearbetas och det är tidsödande. Det viktiga är att man gör allt för att man ska må det minsta bättre.
För mig är också musik mycket viktigt! Ibland behöver jag bara sitta stilla, andas lugnt och lyssna på musiken för att hämta mig.
Kram!
Ingegerd

Unknown sa...

Takk for hilsen.
Jeg sitter her med operert kne, og synes veldig synd på meg selv...det er da jeg minner meg selv på at det er bare et kne...så tenker jeg på dattra mi, og deg.
-og et kne blir bare en bagatell i forhold.
Du er sterk, som klarer å finne din måte å takle din opplevelse på.