Nu har ännu en "storhelg" varit, i alla fall i mina svenska ögon; midsommar. Jag blir en riktig plåga att leva med då alla storhelgerna kommer, helt plötsligt så känner jag mig så ensam och tycker synd om mig själv och det går ut över Andri, jag blir som ett litet trotsigt barn. Traditioner är så viktiga för mig och helt plötsligt upptäcker jag att jag inte har det nätverket/familjen nära mig som uppskattar de traditionerna. Visst har vi många bekanta men ens nära vänner och familj finns inte i närheten. Det är alltid svårt att flytta i vuxen ålder och kanske också till ett annat land även om det är i norden. Man ska skaffa sig ett nytt kontaktnät mm sen blir det inte lättare av att jag varit sjuk. Vart finner man tillhörighet, vart finner man gemenskap och vart finner man nya vänner..Jag tycker att jag ger så mye av mig själv hela tiden, kanske har jag för stora krav på livet, kanske måste jag lära mig att man inte ska vara så social och ge av sig själv... Något jag vet i alla fall att "storhelgerna" måste jag ändra på, jag kan inte utsätta Andri för detta elände varenda storhelg - vi måste försöka resa bort och skapa oss nya traditioner bara han och jag.....
Något som också är jobbigt just nu, då jag läser om Klara, Åshild, Roar mfl som är hjärtsjuka och lungsjuka så mår jag så dåligt, de berör mig så otroligt mycket. De står på samma trappsteg som jag gjorde innan jag blev transplanterad. Antingen så väntar de på transplantation, väntar att få slutgiltigt besked om de kommer på magiska "listan" eller så ska beslut/tankar om transplantation tas. De berör mig och de påminner mig hela tiden om det jag gått igenom. Vill vara ett stöd för dem och just nu så känner jag att jag är ett uruselt stöd. Läser hela tiden deras bloggar men har inte riktigt ork att skriva i deras. Vill bara att de ska få samma chans till att må bra och leva som jag har fått. Vill bara trolla bort allt det jobbiga och höra att de mår bra.. Sorry, jag ska skärpa mig och skriva mera i deras underbara bloggar..
Har blivit så känslig numera, kanske beror det på medicinerna eller så beror det på hela situationen, ja inte vet jag....
3 kommentarer:
Nå er vi enige Vennen min!
Du og Andri MÅ lage Deres egne tradisjoner. Tenk ikke så mye på gamle tradisjoner. Husk du er en ung dame med livet foran deg sammen med Andri.
Vigdis og jeg har laget våres egne tradisjoner, spesielt rundt juletider. Det er viktig!
Hej,
Jag vill först tacka för en underbar blogg, jag har en längre tid följt med ditt liv och vad du gått igenom för att lära mig mera om hela transplantationsprocessen. Min man har nämligen också väntat på ett nytt hjärta i 4 månader och nu för en vecka sedan blev det vår tur!! En mycket härlig men spännande dag.
Väntetiden är tung men oj så skönt det är när allt är över (operationen alltså). Nu är det bara att fortsätta blicka frammåt. Många jobbiga dagar kommer säkert ännu men nu just ser allt så ljust ut.
Om du vill glädjas med oss och läsa mina tankar om hela processen är du välkommen in till www.bloggen.fi/hjartligt.
Jag vet att ni transplanterade skulle vilja kunna hjälpa alla i samma situation som ni en gång var men ni kan tyvärr inte hjälpa till att hitta hjärtan. Ni ska veta att redan det att ni finns där och förstår de sjuka hjälper mycket. Deras dag kommer nog också!
H.
Nina från Finland
Jag läser om dina vänner och håller tummarna för att det ska gå dom väl, förstås!
Kram på dig!
Ingegerd
Skicka en kommentar