Kärt återseende.

Igår var vi på konserten. Konserten var bra men det fanns inga sittplatser så det blev jobbigt att stå alla dessa 6 timmarna så vi tog oss en spatsertur på stan.
Då vi sitter och njuter av folklivet så känner jag att det är en människa som tittar på mig - vänder mig om och får mig en glad överraskning. Det är W, en kvinna som blev transplanterad efter mig och som jag träffade 2 gånger då jag låg inlagt, tre gemensamma saker har vi - transplantationen - drammen - samma hjärtläkare på lokalsjukhuset. Åh vad jag har tänkt på henne och undrat hur det har gått och så står hon där..Vi var 3 st som blev opererade vid samma tidpunkt i samma kommun och haft samma hjärtläkare; världen är bra liten. Denna tillhörighet som det blir då man träffar någon som gjort samma sak inom samma period är bara konstigt - det blir en vänskap som kan jämföras med att man känt någon hela livet, en tillhörighet, någon som man kan dela med sig sin erfarenhet av och som verkligen förstår. Något som är intressant i detta alla som blev opererade vid samma tidpungt sliter mer eller mindre med den psykiska biten (en har mindre men han är lite klokare och livserfaren *ler*). W berättade att hon sliter fruktansvärt med humöret och jag delar detta fullstänigt med henne. Känns ibland som jag är två människor i en och kan inte kontrollera mitt humör och mina känslor. Vad jag förstår av de som har varit transplanterade längre så har de inte dessa känslor, antingen har de lärt sig leva med detta eller så har humörsvängingarna minskat. Den personen som jag känner i Sverige som är transplanterad hon har inte på detta vis. Kan det vara att vi får olika mediciner från land till land? Ja vet inte, men det jag vet är att detta jag genomgår är inte ensam om i Norge och detta måste det ju finnas forskat på, må bara finna ut och ta reda på lite mera.
Men som W och jag avslutade; vi mår ju bra fysiskt så vi ska inte klaga.
Jag hoppas nu att dottern mailar mig så jag får kontakt med W, hade ingen penna eller papper men vet att hennes dotter läser min blogg.
Nej, nu är det dags att börja göra sig i ordning för dagens maratonsällskap - kl 12.00 ska vi vara hos våra vänner, äter gott och sen ner till byn, efter det till dem igen och gitarr och sångstämmor kommer att höras. Vi brukar bli c:a 30 personer, ett jättetrevligt sällskap. Jansonen och Skagen klar så det ska nu bara packas ner.