Permis..

Nu är jag hemma och njuter av tystnaden och Andri. Har varit två otroliga veckor med underbara människor. Så underbart att få höra och känna gemenskap i detta att vara hjärtsjuk. Har fått en del att tänka på och det är en del psykologiskt som må bearbetas och framför allt Acceptera vad jag genomgått men det må bli på längre sikt men har nu blivit klar över vad jag må jobba med.
När det gäller den fysologiska biten ser det ut som jag är övertränad med 10-15 timmar i veckan. Jag har kraften/styrkan och tog nu 260 kg på benpress och annan styrketräning och uthållighet men då det gäller backar och kondition så blir det stora problem med pusten/andningen och jag klarar inget. Nu bromsar idrottspedagogen/fysioterapeuten mig på alla träningar för att försöka finna ut vad det är som gör att det inte fungerar. Lyder dem nu helt och hållet, fast det är lite svårt. Nästa vecka ska jag upp en gång till på testcykeln och då är ska också hjärtsviktsprovet vara klart. Har också blivit tvungen att börja med vanndrivande/vätskedrivande igen då jag samlar på mig vatten i kroppen då jag tränar.
Tårar och skratt och ilska kommer fram under detta uppehåll men det klargör också en del vad jag har att jobba med.
Nu ska jag bara njuta i helgen med Andri för att på söndag åka tillbaka i två veckor till.
Trött och sliten men på ett härligt sett.