Idag kommer min älskling hem från en arbetsresa!! Detta är första gången sen jag blev sjuk i dec-07 som han har gjort något roligt. Det var inte frivilligt och med stor tveksamhet han åkte. I och med att jag fick min 5 kur/6 dos av Simdax så är jag lite piggare och det var vår överenskommelse. Jag tar Simdax - och han åker till Danmark.
Något som är jobbigt är att även han lever i mitt "fängelse", vi kan inte planera något, inte åka någonstans, jag orkar inte mycket, tar dagen som den kommer. Det gör mig ledsen att han blir så lidande av detta också. Så jag är jätteglad att han vågade åka iväg.
Om jag vänder på det och han hade varit sjuk så hade inte jag heller velat åka någonstans utan bara ge trygghet och stöd, men jag är som jag är, jag vill att han ska "leva" då "lever" jag också indirekt. Livet går vidare och jag vill inte bara tänka på min sjukdom hela tiden utan försöka ha ett någorlunda liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar