Hur började allt?

Under en del år så har jag gått upp i vikt - tröttheten hade ökat - konditionen blev sämre. Sökte läkare både i Sverige och i Norge. Läkarna hade sagt att jag må äta bättre och träna mera. Jag som alltid ätit bra och hälsosam mat. Jag som alltid varit i farten och tränat men ok.. Kanske hade jag fel... Sista året så började jag även på gym - älskade "body pump" och prövade spinning - promenader varje dag samt att jag tänkte ännu mera på vad jag åt. Jobbade, tränade och önskade att dygnet hade flera timmar så jag skulle hinna med allt. Trivdes mycket bra med mitt jobb och hade en del övertid men vad gör det då man bara trivs och känner att man gör ett bra jobb. Privat blev det en del resor både till Sverige och syd Europa (storstads semester)..Anordnade middagsällskap och trivdes med livet.. Det enda som blev att jag blev tröttare och tröttare, sämre kondition (i början då jag flyttade till Norge trodde jag det var de hemska backarna som gjorde att jag inte orkade och trodde jag hade sämre kondition än vad jag misstänkte) men jag pressade mig och ville få tillbaka min vanliga kondition och gå ner i vikt...

I nov-07 så fick jag en infektion och kände mig helt utslagen, brukar inte "gnälla" utan bita ihop men tillslut så var jag tvungen att söka akut, då var hostan och andningen jättejobbig. Jag trodde jag hade fått astma, blev inlagd några dagar på en lungavd (misstänkt lunginflammation). Blev utskriven och fick en kallelse att jag innan feb-08 skulle genomgå ett Ekko (ultraljud på hjärtat) hm..Tänkte inte mera på det...

Jobbade och fortsatt som vanligt, anordnade julfesten på jobbet men då dagen för julfesten kom så orkade jag bara vara med så alla hade kommit och fick sin information angående kvällen (detta är inte likt mig). Hade inte ork till något förrutom jobb och sömn, i mitten av dec-07 skulle vi åka till Stockholm och träffa mina barn - se Lucia i Sverige - jag bara längtade tills vi skulle åka och såg framemot att träffa mina barn...

Några dagar innan vi skulle resa orkade jag inget och trodde "astman" kommit tillbaka, väntade till dagen efter men ringde till akuten, oj vad tungt jag hade med andingen - kunde bara gå 10 meter och orkade inget...

Ops - nu blev det fart.... EKG var visst inte bra...Jag lades in på hjärtavdelning.. Det togs en massa prover, rtg mm mm. Jag sattes in på en liten dos av hjärtmedicin..Trodde jag skulle få åka hem efter någon dag men inte..Var jätteledsen att jag inte kunna komma till Sverige...

Röntgen visade att jag hade förstorat hjärta - förstog inte allvaret utan skämtade lite och sa till en läkare "jag vet att jag har ett stort och varmt hjärta men inte visste jag att man kunde bli sjuk av det". Han förstog inte att jag inte förstått hur allvarligt detta var så jag upplevde han blev lite sur... (eller så försökte jag skämta bort det hela). Ekko (ultraljud hjärta) visade att jag hade kraftigt förstorat hjärta. Skickades till Rikshospitalet for att genomgå div undersøkningar på hjärtat - biopsi på hjärtat, angio (för att kontrollera hjärtkärlen), höger kateterisering (för att se hur minutvolymen i hjärtat var) mm. Då alla undersökningar var klara visade det att jag hade Dilaterad Cardiomyopati (samlingsnamnet är hjärtsvikt), blev skickat tillbaka till mitt lokalsjukhus. Nu skulle man försöka ge mig hjärtmedicin med långsam upptrappning...Dagen innan julafton så "tjatade" jag mig hem, då hade jag legat nästan 3 veckor på sjukhus.

Julaftonen blev inte likt alla andra jular, jag hade inte förberett något, men min underbara man hade ordnat och fixat...
Efter julhelgerna så skulle jag till hjärtsviktsmottagningen för uppföljning och kontroll.. Mådde fortfarande dåligt men ville inte känna efter så mycket, jag hade ju mått sämre. De höjde hjärtmedicinerna..men mådde fortfarande dåligt.. Min underbara hjärtläkare ville lägga in mig för Simdax medicinering (medicin som vidgar blodkärlen och gör att hjärtat inte behöver jobba så mycket för att pumpa ut blodet - en lätt beskrivning). Denna medicin ges via CVK ( central venkateter - man går in i ett kärl i ljumsken och lägger in en slang för att ge medicin) och man ligger på hjärtintensiven för full övervakning.. Det som är jobbigt är att jag känner i kroppen då "giftet" kommer ut i kroppen men det jobbigaste är att jag är helt bunden i sängen med slangar och sladdar - får lite panik av detta. Kan inte sitta upp, vända mig från sida till sida utan man är helt låst till sängen.. Alltså jag tappar helt kontroll... Efter denna medicin så mådde jag bättre det var skillnad som svart och vitt. De kunde nu höja hjärtmedicinen lite snabbare, men effekten satt bara kvar i ett antal veckor och sen mådda jag dåligt igen.. Nu blev jag skickad till Rikshospitalet för en hjärttransplantationsutredning massor med undersökningar och lite skralt kan man säga att de letar efter sjukdomar som gör att man inte kan bli transplanterad men jag var helt "frisk" *ler* alltid något.... men den 13 mars så blev jag uppsatt på hjärttransplantationslistan.

Går nu på kontroller 1 gång i veckan hos min underbara hjärtsviktssköterska och läkare, min underbara husläkare sköter allt utom hjärtat, sen ringer sköterskorna från Rikshospitalet var annan vecka.. Mitt tillstånd går upp och ner - känner att jag blir sämre hela tiden.. Har nu fått 6 doser av Simdax i 5 kurer, väntar alltid så länge jag kan med den medicinen för jag vill inte ligga på sjukhus. Den sista Simdaxdosen fick jag via perifer nål (vi gjorde ett försök då jag får sån fruktansvärd ångest av att vara låst till sängen) det gick bra så nu har min läkare och jag kommit överens om att jag ska få denna c:a var 6:e vecka i väntan på att telefonen ringer. Det som är att denna medicin gör mig piggare - andingen blir bättre mm - så tack att denna medicin finns i väntan. Hade den inte funnits så hade jag legat inne på sjukhus för länge sen..

Nu gäller det att försöka må så bra som det går, hålla humöret uppe och se till att mina njurar och hjärtat mår så bra det går.

Detta var min historia i korthet... från ena dagen till den andra så ändrar sig livet .....