tisdag, januari 06, 2009

Ensamhet


Jag tror inte att jag har förändrat mig som person sen jag fick mitt nya hjärta, jag är den samma Bibbi som jag allid varit men nu är jag "frisk". Ensamheten känns större nu än då jag var sjuk - upplever att människor runt mig talar och skriver till mig annorlunda (precis som jag skulle vara döende). Detta förstärker också min ledsamhet och sorg och humörsvängningar - men vad andra gör kan jag inte göra något åt mer än försöka förklara och ge dem tid samtidigt som jag måste finna mig ett substitut för den ensamhet jag känner. Ja, jag äter starka mediciner som gör mitt humör labilt men det är det bara de närmaste som ser och för dem är det jättetufft. Pratade med en i nätverket för transplanterade och fick mycket hjälp av honom, han tranplanterades för 2,5 år sedan och allt jag går igenom med känslor och bekanta och vänner har han också gått igenom, skönt att höra att man inte blivit helt tokig. Det
borde också finnas ett nätverk för anhöriga till transplanterade - detta är jättejobbigt för dem att både se mig ledsen samt att jag skjuter undan honom och går in i min egen lilla värld, jag vet att det inte är rättvist - det var inte så det skulle bli när jag fick ett nytt hjärta att vi glider ifrån varandra för han inte vågar säga något till mig utan att jag börjar gråta - vi skulle ju komma närmare varandra i och med allt vi gått igenom. För mig blir det extra jobbigt att se att detta påverkar A negativt blir ännu mera ledsen och vill komma ur detta fort men vet inte hur jag ska göra. Nu har jag inte heller kunnat träna på en månad med influensa och CMV, är för orkeslös till det men det ska bli skönt då jag orkar göra det igen. Sen är det bara att finna substitut för denna ensamhet (vad det ska vara vet jag inte nu men jag kommer nog på något). Sitter fortfarande i karantän (=får inte åka ur landet på några månader till)så vi kan inte resa någonstans och få energi och nya intryck.
Ville bara till sist säga att Jag är den samma Bibbi som ni kände innan jag fick ett nytt hjärta - bara med mer energi.

2 kommentarer:

Klara sa...

Jeg synes det er utrolig tøft og flott av deg å dele denne informasjonen med dine lesere. JEg blir så stolt og glad på dine vegne for at du sier det du mener her. For jeg vet hvor vanskelig det er å si at man er lei seg og nedfor når ting egentlig burde være bra. Det er utrolig flott at du kan bruke bloggen til en plass å legge tankene dine ned på arket, og at du gir folk mulighet til å forstå bedre. Forstå helt vil de nok aldri, men kanskje mer..

Det er slett ikke rart at du nå går igjennom en tøff og vanskelig periode. Det du har opplevet over så "kort" tid måtte jo en gang komme til overflaten. Da gjerne ikke mens det står på, men gjerne i ettertid. Det blir nesten en form for post traumatisk stress syndrom...

Det er bare å fortsette å kjempe, ta de gode dagene med stormende jubel og overleve de dårlige. Jeg vet du er god på det, og du har mange med deg i ryggen.

Klem

Orchid sa...

Jag tror att man förväntar sig att bli frisk fortare än vad som är möjligt i verkligheten! Medicinerna påverkar också både kropp och humör, vilket gör det extra tufft för dig! Jag önskar att du ska må mycket bättre till våren och att du ska få krafterna tillbaka till sommaren!
Ha det så gott!
Ingegerd