Nu går vi mot ljusare tider, liksom jag. Känner mig lite starkare nu men samtidigt orkeslös men det tar sig nog det också. Blev otroligt besviken på min kropp och knopp hur den reagerade, först influensan (då kunde jag i alla fall se lite positivt) men direkt på detta även CMV (då med alla biverkningar på medicin) som fick mig att gå ner ännu mera i källaren men nu är jag halvvägs upp igen. Besvikelsen att jag kommit igång så bra med träning och kände mig så stark psykiskt och glad över att allt gått så bra från operation men detta är en nyttig erfarenhet att bli tvungen att tänka och känna att detta är inte lätt samtidigt "landa" lite och reflektera vad jag gått igenom och allt faktiskt gått bra, några infektioner ska inte få rasera allt (det kommer säkert flera). Nyttigt att känna att man faktiskt är lite sårbar också och inte en supermänniska som efter så kort tid ska klara allt just nu i alla fall. Snart ska jag komma igång med träningen igen och det ska bli skönt men avvaktar lite till. I kväll ska jag till sjukhushotellet för i morgon är det dags för ännu en biopsi samt samtal med läkaren. Ännu nervösare inför denna biopsi men ok, jag får ta det som det kommer.
I alla fall har det varit helt underbart att få ha "lilleman" här i en vecka, och längtar tills den "stora sonen" har tid att komma över. A:s son ska nu på söndag in till militärtjänstgöring ett år så jag har förvarnat honom om de obligatoriska bilderna i militäruniform då han har permis *ler*.
Tar en dag i taget nu och ser lite på dagsformen vad jag orkar göra och den blir nu sakta men säkert bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar