Egentligen ska ju jag vara glad och lycklig och egentligen är jag det, då jag blivit frisk. Vet inte om det beror på den nya medicinen som jag fått tillsammans med all annan medicin som jag gör att jag känner som jag gör just nu, känner mig skör, börjar gråta för det minsta lilla, känner att jag kan explodera när som helst, har inte ork till att göra det mitt huvud vill. Behöver nu mobilisera hela min styrka för att komma ur detta så jag kanske inte kommer skriva på en stund. Livet ska vara en dans på rosor men så är det inte just nu.
5 kommentarer:
Nå som selve kroppen er frisk, er det vel at hodet "kommer" litt etter? Du har vært igjennom noe som svært få mennesker må prøve, og det er ikke rart om hodet spiller deg noen puss innimellom. Du må bare få tid, kanskje lang tid, til å fordøye alt som har skjedd. Å bli helt frisk er jo også på en måte skummelt, en ny situasjon! Jeg kan ikke sammenligne min situasjon med din, men da vårt lille hjertebarn ble "friskmeldt" følte jeg en slags sorg. Et sinne og en redsel. Kjemperart og irrasjonelt...og hvordan i huleste forklarer man sånne tanker til andre?
Hvil deg du, og kom sterkere tilbake!
Jag känner ju egentligen inte dig, men av din blogg att döma är du en stark och väldigt positiv person. Det kommer att leda till att du kommer att orka ta dig ur den negativa spiral du just nu hamnat i. Det är inte så konstigt. Du har kämpat för ditt liv i ett års tid och nu kan du slappna av lite... Det är klart att oron/sorgen som du troligtvis inte gett utlopp för under den här tiden kommer ifatt dig. Det är bara att följa med, strax kommer det att kännas bättre. Var rädd om dig och vårda de dina! Varma varma kramar Mia, Pontus mamma
Jag önskar innerligt att du snart ska hitta tillbaka till ditt rätta jag och få känna dig stark att klara "allt"!
Ha det så gott så länge!
Ingegerd
Minns du inte hur Nina åkte ner i skorna efter ett tag, jag tror det hör till att man får de där åkturerna det har nog både med medicinen och en eget psyket att göra. Det är så mycket som har hänt och det är så storslaget och så tror jag att just nyår kan vara en utlösande faktor. Jag kan bli deppig på nyår utan att vara sjuk alls, har ofta känt så på nyår att det är sorgligt.
Så gråt du och var upp och ner ett tag så planar det nog ut ska du se.
Många kramar och god fortsättning!
Hej vännen.
Många många styrkekramar kommer från mig till dig.
Skicka en kommentar