Tankar och ord från anhörig

Anhörigas delaktighet och psykiska belastning då någon i deras närhet blir sjuk får inte glömmas bort. De går igenom samma "helvete" som den som är sjuk. Jag har fått lov av min älsta son (19 år) att kopiera ner hans ord från hans blogg som jag vill dela med mig till er. Då jag läste detta fick jag en och två tårar i ögat, har inte försått hur jobbigt han har haft det (samt dessa ord delas säkert med fleras). Kan bara säga att jag är rörd och berörd av det han skrivit och Nu tar Vi nya Tag och börjar Leva igen och ta tillvara på allt fint vi har och den kärlek som vi har till livet. Livet är underbart och alla får inte en andra chans att leva. Tack för de fina orden, de gav mig en liten "spark" i baken. Älskar Er så mycket, tack för ni finns! Här kommer hans ord!

Hmm.. Frågan är till vilken grad man ska hylla detta.

Nämligen ens hjärta.. är nog en av få som har haft en mamma som varit dagar ifrån att dö så länge inte ett hjärta dykt upp för transplantation.. Man har verkligen insett att det är något som man aldrig får förlora så är det ens eget hjärta.. Hjärnan kan man förlora tillfälligt.. (gör det dagligen) men den dag ens hjärta dör och alla värderingar samt åsikter som finns i det.. Då har man ingenting mer att leva för..

Känner att transplantationen, samt den oerhörda lyckan då jag fick samtalet från pappa att morsan var på väg in i illfart till sjukhuset.. Bara det är värt att hylla samt att det förändrade mina värderingar sjuåthelvete.. och tror nog ingen annan människa än Jessica sett mig så lättad och lycklig.. Haha grinade fan som en flicka xD