Hemma!

Nu har jag sovit min första natt hemma som "vanlig människa", alltså ej som patient. Känns skönt, men jag kommer alltid att vara patient då jag är transplanterad men det är ok. Jag har träffat helt underbara männskor under denna tid från personalen på akuten, transportören som körde mig till operation(som kommer ihåg mig så fort vi ses och bara skrattar och tycker man är underbar som bara är så glad), personalen på IVA, personalen på thorax, personalen på sängposten, TX-sköterskorna samt läkarna men någon som jag inte glömmer är min fysioterapeut Torunn (tror jag det stavas, förlåt om jag stavat fel!). Hon har visat mig hur jag ska träna och framför allt att jag i början inte behöver träna med tunga vikter, hon har tillåtit mig att pressa mig själv inom vissa gränser men också påmint mig om att njuta och varvaner samt försökt lära mig avslappning *ler* (lite lärde jag mig av det tror jag). En grupp jag inte glömmer som också gett mig några goda vänner är patienter och anhöriga bla
Roar och Vigdis från Trondheim, massor med Kramar till er. Sen även andra transplanterade, har försökt uppmuntra och ha lite roligt/morsomt då man är nyopererad och det kan vara lite tufft, mitt smeknamn/kallenamn blev "denna tokiga svenska" *ler*.

Nu ska vi här hemma njuta några dagar inga måsten. På måndag ska jag ringa runt till fysioterpauter och be och få komma på besök, ska nämligen intervjuva dem och se vad de har att erbjuda mig, vet att inte många fyso har erfarenhet av transplanterade men jag har mycket information till dem från sjukhuset och den mesta kunskapen har jag nu själv också hur jag ska träna. Skulle den jag väljer vara tveksam till något så får de alltid ringa sjukhuset. Vi som är transplanterade har ju ett speciellt upplägg då vi inte har några nerver till hjärtat utan det är hormner som styr vår pulsstegring och det sker lite långsammare, sen får vi inte träna intervallträning som andra hjärtpatienter (i alla fall inte det första året). Jag som transplanterad har också rätt till 6 månader fri träning men i början har jag och min fyso på sjukhuset sagt 3 ggr/vecka (jag har ju möjlighet att träna hemma i gymrummet också) för jag behöver också vila (ska lyssna på henne).
På torsdag blir har jag plats på sjukhushotellet (så jag slipper bilköerna in mot oslo på fredagmorgon, fredag görs ännu en biopsi).

Tack också till alla vänner, bekanta och släkt som hört av sig samt besökt mig, sms och ringt samt tack till ett underbart blomsterarrangemang från mina tidigare svärföräldrar i Svergie en otroligt fin text (fick den förra lördagen). Det är inte saker som räknas utan att man tänker på varnadra och bara visar att man bry sig antingen via mail eller telefon eller sms, sen finns det ju också telepati (jag har ju ett 6-sinne och vet att många tänker på mig! Några jag inte får glömma heller är alla mina bloggvänner som gett mig stöd och läser min blogg.

Massor med kramar till Er alla från ett snöigt Solbergmoen.