fredag, november 21, 2008

Skynda långsamt


Detta ska alltså föreställa ett par längfärdsskidor men blev en bild på slalom i ställat. Jag har aldrig stått på ett par långfärdsskidor i hela mitt liv och då jag fick ett nytt hjärta önskar jag mig sådana smörjningsfria! Den dagen jag ställer mig på dem så kommer jag skratta så jag får ont i magen och jag kommer inte komma en meter framåt om det inte är nerförsbacke men ibland måste man tänka om....
Varför, jo införskaffar jag mig dem nu så blir jag en ännu värre duracell-kanin. TTT= ting tar tid. Jag har så mycket annat hemma och hos fysoterapeuten jag kommer kunna använda och framför allt mina ben då alla musklerna ska byggas upp - alltså har jag lärt mig något eller min tröga hjärna förstår att detta tar tid..

Har många samtal med alla funktioner här på sjukhuset för att få mig att förstå att detta ska ta tid får inte stressa fram något, det är tillåtet att ta det lite lugnare ena dagen och även vila med en god bok. Kroppen behöver också vila för att hela sig själv.
Min brådska handlar nog lite om alla jag vill träffa, och framför allt mina barn - sätta sig på tåget till Stockholm när jag själv vill och kanske bara träffa dem en liten stund, några timmar ge dem flera kramar och pussar men det går inte. Jag kommer inte kunna ta mig dit på c:a 6 månader då räknas jag vara så pass stark. Jag är en familjemänniska som älskar högtider såsom jul och nyår man ska mysa och ungås och bara var. Då vi inte visste när jag skulle bli transplanterad och att jag är infektionskänslig så blir det igen ingen jul med barnen och det är jobbigt. Det kan vara jobbigt att vara skild.. Har funderat starkt på att bara skita i allt vad jul heter i framtiden och bara åka utomlands A och jag. Då har man något att se framemot som inte tar över besvikelsen. Jag vet att jag inte ska ha negativa känslor för det är inte bra för mig men julen är så stor och samtidigt så vill jag att barnen ska må bra och få en fin jul utan att ha dåligt samvete för mig.

Nu kommer i alla fall lilla killen till nyår, är visst roligar att fira i Norge med smällare mm, tror det blir fest i år också...Oj vad pussar och kramar han ska få när han kommer.

I dag är det biopsi för mig och självklart är den säkert fin då jag mår så bra, får svaret sent i kväll.Är svaret ok så åker jag på permis över hela helgen och sover hemma och sen blir troligen om jag kryssar mina fingrar nästa vecka den sista.. och jag blir utskriven efter den biopsin.

Jag lovar jag ska skynda långsamt, men inga skidor i år då kan jag bara inte låta bli eller kortminnet har försvunnit igen *hehe*

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är lite dålig på att kommentera just nu, har fått en släng av något som gör att jag smiter ifrån en del saker.
Klart att jag hoppas att biopsin idag är helt ok vilket jag tror och att du får åka hem igen i helgen.
Två till tre veckor lär jag få stanna på sjukhuset om allt funkar som det ska vilket jag hoppas att det gör. Jag är så hopplöst hemkär att två till tre veckor känns som en evighet. För att inte tala om så jag kommer längta efter Watson. Vi har ju nästan aldrig varit ifrån varandra någon längre tid. En vecka var vi utomlands och jag längtade hem på samma vis som när barnen var små, ville bara hem till hunden hela tiden. Ja, knasig jag är...
Långfärdsskidor åkte jag mycket som barn men det var många år sedan och snön brukar ju lysa med sin frånvaro här i Stockholmstrakten.
Kram o ha det gott nu i helgen.
Maggan

RuneE sa...

Lykke til med både biopsier (det er noe nødvendig herk!) og ski og det hele. Er du kommet så langt så er du over det verste - stå på!!

God helg (hjemme)!