onsdag, november 19, 2008

Hemlängtan


Nu längtar jag hem ordentligt. Tisdagar och torsdagar så har jag endast fysoterapin sen sköter jag mig helt själv. Går mina turer, vilar lite emellanåt. Känner att jag är redo att komma hem men vet också att det kommer bli en tuff rehabilitering - framför allt detta med att skynda långsamt samt att jag ser ju så pigg och frisk ut inför andra men innuti mig så har vi en liten krigsföring - mediciner ska anpassas i kroppen - muskler ska byggas upp - kontidiones ska återgå till det var innan jag blev sjuk - hjärtat ska anpassas till sin nya kropp och den ska lära sig hur jag fungerar (hehe, kan bli svårt)- sen måste jag lära mig att njuta också. Som det ser ut idag så varje tur/promenad jag tar anser jag är träning och därför går jag lite fortare. Måste lära mig att njuta av promenaderna och se mig om lite. Den stora utmaningen blir också inför mig själv och alla vännerna som sett mig sjuk att förstå att jag inte är frisk på en lång tid men jag är på god väg. Utåt sett ser jag ut som helsan själv men innuti är det mycket som ska läras och läkas.

Står på stora mängder kortison som gör att mitt humör och min vikt sviktar och det gör mig jätteledsen. Jag ligger på c:a 11 000 steg om dagen, tycker jag är bra.

Längtar bara hem till A och det normala nu.

3 kommentarer:

Anonym sa...

God morgon tjejen!

Jag håller med dig. Det är tufft att vara "frisk". Och ännu tuffare att vara hemma...

Kramar gumman!

Unknown sa...

Alt det fysiske er selvfølgelig en utfordring, men det psykiske er kanskje like vanskelig. som hjemlengsel. Men det er kanskje et tegn på at du begynner å bli virkelig sterk fysisk? Bor du på sykehotellet hele tiden? Ha en flott dag.

Klara sa...

Jeg ser på det som ett sunnhetstegn når jeg begynner å lengte hjem. Jeg skjønner at du er ivrig på å ta fatt på ditt nye liv. Som du selv sier; husk å bruk tid på å nyte det du har fått.
*klem*