Vänner

Hade nyligen ett blogginlägg som handlade om vänskap hur de utvecklas och inte utvecklas. Vänskap och bekantskap. Genom livet så skaffar man sig många bekanta och en del vänner - vänner för mig är människor som finns i ens liv både i glädje och kris - vänner som jag ställer upp för dygnet runt om det skulle behövas - vänner som man kanske inte pratar med på några månader men sen när man pratar så känns det som det vore igår. Vänskap är viktigt och vad händer om en människa utnyttjar en annans vänskap - vad gör det med en själv.

Jag ska ta ett exempel utan namn: Vi två träffades när våra barn var små och vi var gifta. Vi firade även semester våra familjer. Du och jag med barna träffades mycket. Jag skilde mig och jag visste att din man inte tyckte om det, han trodde jag skulle sätta griller i huvudet på dig *ler*, det rann bara ur sanden. Sen en vacker dag utanför en matvarubutik några år senare så möts vi igen och det var som igår *ler*, vi tog upp vår kontakt och hade trevligt - jag hade gått igenom en jobbig tid och du gick igenom en jobbig tid som jag försökte stötta och finnas till hans, stöttade dig och barnen, någon gång hade du inte pengar och istället för att ge dig pengar så handlade jag mat - det var bara så självklart för mig...Då jag flyttade till Norge erbjöd jag dig att betala biljetterna för dig och dina döttrar - tänkte ni skulle behöva få lite semester. Du hade jättejobbig tid och vi pratade mycke, mycket i telefon...skrattade jättemycket och kunde prata i flera timmar sen helt plötsligt så slutade vi höras det är säkert mitt fel också men jag har försökt att ta upp kontakten både via telefon och sms men får ingen kontakt (vet att jag har rätt nummer). Jag blev jätteledsen då jag förstog att du inte ville ha kontakt men kan fortfarnade inte förstå varför och kommer heller inte få något svar men det som gör så ont är att man tror att man är så bra vänner och man ger och ger och ger och sen när man inte behövs så "slängs" man på soptippen. Dessa tankar är bara att försöka vända och tänka "ok, nu lägger jag inte ner mera tid på detta, livet går vidare och detta är hennes förlust... Livet är till för att njutas och jag vill ha vänner runt mig som tycker om mig för den jag är och som vet att jag finns om de behöver mig och vice vers.
Det kallar jag vänskap men visst blir man besviken men det är inget att hänga upp sig i. Synd bara, vi eller i alla fall jag hade så skoj tillsammans med dig.