Dagens bukett vill jag ge till Alla de anhöriga som lever med kroniskt sjuka - ni är hjältar. Då man blir sjuk så har den som är sjuk ett helt batteri med stöd av sjukvården (det är ju självklart) men jag tycker att lika självklart ska det finnas stöd för anhöriga (kanske finns det men inte tillräckligt). Det är en fruktansvärd press på alla anhöriga som lever med en kronisk sjuk hela tiden, ovissheten vad som ska ske och när - vad ska ske - man ser den som är sjuk bli sjukare och sjukare och inget kan man göra mera än att finnas till. Det är stort för en som är sjuk att den som står en nära finns där men det sliter otroligt mycket på den anhöriga.
Mitt bidrag för att underlätta för anhöriga; har en del mailkontakter med anhöriga, de får skriva av sig till mig, jag lyssnar och ger mina råd som kroniskt sjuk som blivit frisk (inte proffisienellt men det lilla jag kan göra vill jag göra och det som medmänniska och jag förstår hur tufft det är för anhöriga).
Ni är hjältar!
2 kommentarer:
Ja det som är jobbigast är väl när Dan inte mår bra. När man ser hur mycket han vill men inte orkar pga trötthet, blodtrycksfall osv. Jag har funderat på hur man kommer reagera när telefonen äntligen ringer. Måste ju vara en otrolig känsla när det äntligen sker. Kommer nog bli som din sambo fast samtidigt så oerhört lycklig att den man älskar äntligen blir pånyttfödd... får ett nytt liv... sen har vi två födelsedagar att fira varje år. En jättekram till dig och din familj. Kram Annelie
Ja, jag kan förstå att det är tufft för dom anhöriga till kroniskt sjuka! Jag tror det kan liknas vid att ta hand om gamla föräldrar under flera års tid! Det är en uppgift man har utöver barn, familj och sitt jobb!
Skönt att du kan vara ett stöd för dom som behöver!
Kram!
Ingegerd
Skicka en kommentar