onsdag, oktober 15, 2008

Några bra dagar!


Nu har jag haft några bra dagar, har känt mig relativt pigg. Har lämnat rullstolen hemma och använt mina stavar vart jag än gått (har haft dem i flera år men inte förrän nu så har jag använt dem). De har gett mig en trygghet att våga ta mig promenader (sen om det är i snigeltakt så har jag i alla fall gått). Har jag blivit yrslig så har jag haft dem att stötta mig på och kunnat ta mig till en bänk för att vila. Sen får man också en liten bonus när man använder dem, du tränar också ryggmuskulaturen. Dem kan jag rek alla som har problem med yrsel eller bara är rädd att ta sig en promenad och kanske falla. Vi har även tagit oss en biltur till Sverige (strömstad) handlat svenskt kött i en underbar köttbutik som heter Stenes kött, kan rek. Fint färskt kött. Det var en tuff resa fram och tillbaka och jag orkade inte gå så mycket så då vi kom hem var det soffan för mig. Igår hade jag tid hos min hjärtsviktssköterska - härligt att kunna visa henne att jag är piggare. Blodtrycket ligger konstant lågt men det är bra, då får hjärtat vila lite. Sen var det dags för apoteket och hämta mera mediciner, pust, stog i 30 min och väntade på att alla mina piller skulle bli klara (har mycket som skulle hämtas ut)..
Sen skedde något, all energi bara försvann. La mig i soffan och somnade då vi kom hem, ingen matlust. Blir så irriterad på mig och får en attityd mot min man som inte är meningen, blir irriterad för jag inte orkar för energin bara blåstes bort. Han i sin tur blir irriterad på mig för att jag får en sån attityd och jag säger dumma ord såsom "du kan aldrig föreställa dig hur jag har det, ena sekunden full av energi och nästa ingen alls - skulle önska du kunde få detta i bara en dag så kanske du skulle förstå mig...Vad ska han förstå, han ser ju hur jag mår, vet att jag är orättvis då jag säger så och vill absolut inte han ska gå igenom det jag gör. Samtidigt så irriterar allt mig, jobbet (som jag saknar men vet aldrig vad som sker där)har varit sjuk så länge nu och vet inte hur jag ska göra när jag blir frisk igen. Min familj, irriterad att de inte bor närmare, mina vänner i Sverige - irriterad på dem också de jobbar och har jobb de trivs och utvecklas med är till och med irriterad på mina blommor som inte vill växa som jag vill..Jag har så mycket resurser inom mig som jag inte kan använda, jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor och frisk, men något jag vet är att jag vill använda mina resurser rätt denna gång och vad det blir har jag absolut ingen aning om. Vill inte att mina tankar och idèer kvävs och just nu känner jag att det är så. Kanske är det därför jag började skriva denna blogg - de är en av mina resurser jag har - ge uttryck i ord så jag inte kvävs mera. Jag är en resurs med en minskad ork och sjukt hjärta men för det så kan jag vara kreativ och känna mig värdig till något även om det går i min takt. Igår gick jag och la mig kl 20.00 utan sovtabletter, kände att jag ville bara sova bort all irritation och elände. Somnade och har sovit till för en timma sen men just nu känner jag bara för att vara själv och ställa upp mål för min framtid - vad vill jag uppnå - vad är jag bra på - hur ska jag uppnå mina mål för att känna mig tillfredsställd? Jag har stora krav på mig själv och kommer även ha det i fortsättningen och det finns inget som kan hindra mig att göra det jag vill och känna mig betydelsefull och göra något som ger mig något tillbaka.. Det var tunga tankar idag och så tidigt men det är otroligt skönt att kunna skriva av sig.

2 kommentarer:

Klara sa...

Nei man vil ikke at sine nærmeste skal gå igjennom det en gjør selv, men noen dager kunne det vært greit hvis de allikevel kunne kjenne litt på kroppen hvordan det er å ha så lyst til å gjøre alt mulig, for så å ikke makte å gjøre noenting.

Frustrasjonen blir så uendelig stor.

*klem*

Maggan sa...

Så väl jag känner igen alla dina tankar och "misslyckanden". Men du det är helt normalt när man hamnar så här i väntan på livet.
Jag har sagt precis samma sak till min man och varit rätt dum och korkad ibland för att jag bara inte orkar och kanske för att jag måste rikta min ilska någonstans ibland. Han står ju där hela tiden och försöker göra allt bra för mig. Men frustrationen finns och smyger ut ibland vare sig vi vill eller ej. Andra kan aldrig fatta hur vi har det, man bara måste hamna i ett sånt här läge eller liknande för att förstå.
Jag blev ändå glad av att läsa dina tankar fast du är deppig så var det bra att du fick ur dig det hela. Jag skriver ofta när jag mår uselt för då får jag ur mig det hela rätt bra. En del misstolkar min blogg och tror att jag är väldigt deprimerad och nära på självmordsbenägen och viss finns alla tankar där om att ge upp dra något gammal över skallen, men det gör vi inte för vi, både du och jag vet ju att vi verkligen har ett liv att leva om fast det dröjer ett tag.
Fler kramar och pussar!